Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drivgarnsfiske - Drivhjul - Drivhus - Drivladdning - Drivlina - Drivmina - Drivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1261 Drivhjul-
fiske i Östersjön. Det består i att de i rad
utsatta garnen (g a r n 1 ä n k e n) ej förankras
vid bottnen utan för fångst av sill och lax
fästas vid båten med en drivlina och
med stora flöten hållas flytande några få till
tiotals m under ytan samt lämnas att jämte
båten flyta (driva) med strömmen under
natten, under vilken tid detta fiske alltid
försiggår. Vid makrillfiske får garnlänken,
flytande med övertelnen i ytan, driva ensam,
under det att båten under natten håller sig i
länkens närhet. Båtar och redskap äro olika
i olika länder och för de olika fiskarter, vilkas
fångst avses. K. A. A-n.
Drivhjul, hjul, som upptaga och fortplanta
en krafts inverkan på en maskin el.
mekanism; särskilt på ånglokomotiv de hjul, på
vilka maskinens vevstakar verka. G. H-r.
Drivhus, för frukt- el. blomsterdrivning
särskilt inrättat hus. Se Drivning 3 och
Växthus.
Drivladdning, se Laddning.
Drivlina, se Drivgarnsfiske.
Drivmina, se Mina.
Drivning. 1. Inslagning av drev i fogarna
(nåten) för att åstadkomma vattentäthet
mellan plankgångarna i ett fartygs
bordläggning, däck o. dyl. D. verkställes med
drevhammare och drevjärn (tunnjärn med
kil-formig egg, enkla rabbar med en och
dubbla rabbar med två räfflor i eggen;
rabb, försedd med skaft, kallas jagrabb).
Ut-föres drivningsarbetet av två man, då den
ene hanterar dre v järnet och den andre
drevhammaren, kallas arbetet j a g n i n g. Efter
d. fyllas nåten med beck, blyvittskitt, harts
el. annat lämpligt ämne. Jfr Drev och
Kalfatring. Ax. L.
2. a) Ett uttryck för den hastighet,
varmed smältningen i en schaktugn försiggår.
Vid smältning i masugn förstår man med d.
den kolkvantitet, som förbrukas på dygnet, och
som mått på d:s relativa storlek begagnas
vanl. ugnens rymlighet, så att man t. ex.
säger, att d. är 1, l1/2, 2 o. s. v.
ugnsfyll-nader om dygnet. Vid andra smältningar
anges d. el. ugnens kapacitet oftast i per
dygn uppsatt viktsmängd smältgods. — b)
En operation för att ur silverhaltigt och ev.
guldhaltigt bly tillvarataga dessa metaller.
D. sker i en drivugn (se d. o.) på så sätt,
att blyet nedsmältes och med tillhjälp av
bläster oxideras till blyglete, som får
avrinna ur ugnen, i samma mån det bildas. Då
allt blyet är uppoxiderat och det på
ugns-härden kvarblivande silvret »blickar», d. v. s.
blir rent från blyoxid och då visar en blank
yta, är d. avslutad. — c) D. av ort i gruva
sker genom att spränga bort berget, varvid
orten småningom bildas. Se
Gruvbrytning och Ort. E. S. B.
3. Åtgärd, som har till ändamål att genom
lämpligt avpassad värme och fuktighet
påskynda en växts utveckling. Som allmän
regel vid d. av växter gäller, att man till
-Drivning 1262
en början håller den omgivande temperaturen
låg (vanligen endast vid + 6 till + 10° C)
och endast småningom höjer den samt
dessutom lagar så, att växterna befinna sig i
fuktig atmosfär. Det senare åstadkommes
genom att man då och då med vatten
översprutar såväl själva växterna som väggar och
golv i växthuset. Börjar man d. med för hög
temperatur och håller luften kring växterna
för torr, innan blomknopparna öppnat sig,
händer det ofta, att dessa torka bort i st. f.
att slå ut. Huvudvillkor för att d. av
fleråriga växter skall lyckas — vare sig dessa
odlas för fruktens eller blommornas skull —
äro, att växterna, innan d. börjar, ha
genomgått en viss viloperiod och att alla
ved-artade delar äro mognade, knopparna väl
utvecklade och förrådet av upplagsnäring
rikligt. — Till blomsterdrivning,
som har till ändamål att frambringa
blommor under vintern, nyttjas åtskilliga tidigt
blommande växter med ört- el. vedstam, i
synnerhet lökväxter. Av dem drivas
allmännast hyacinter, tulpaner och narcisser, av
andra fleråriga örtartade växter anemoner,
vissa Primula-arter, Helleborus, Iloteja
japo-nica, Viola-arter och liljekonvaljer, av
ved-artade växter törnrosor, syrener, azaleor,
rododendron, vissa Prunus- och Malus-arter
m. fl. För d. inplanteras blomsterlökar under
sept. i krukor eller lådor och få sedan,
övertäckta med jord och löv, kvarstå i det fria,
tills de efter hand intagas i en varm
växthusavdelning. Blomsterlökar kunna med
största fördel drivas med elektriskt ljus i
fullständigt intäckta växthus. De flesta andra
till blomsterdrivning avsedda kalljordsväxter
inplanteras i krukor, xöreträdes.vis om våren,
men vissa av dem kunna även insättas under
aug. Vissa lökväxter, ss. hyacinter och
tulpaner, kunna drivas till blomning genom
odling i vatten. Lökarna förvaras torrt till dec.
eller jan., då de nedsättas i därtill lämpliga
vaser eller glas (s. k. hyacintglas), som fyllas
med vatten så högt, att detta når lökens
nedre del. Glasen ställas i mörkt, svalt rum,
tills minst 3 cm långa rötter utskjutit från
lökarna, varefter d. kan försiggå i vanligt
boningsrum. Av vissa växter, t. ex.
sötkörs-bär, syrener m. fl., kunna blommor fås
genom att större grenar avsågas och ställas i
vatten. — Till frukt drivning tagas dels
sådana växter, som i vårt klimat icke med
framgång kunna odlas i det fria, dels sådana,
av vilka man önskar få frukt tidigare, än
som är möjligt vid odling på kalljord.
Allmännast drivas vinstockar, persikor,
aprikoser och jordgubbar, mera sällan äpplen,
päron, körsbär och plommon. De tre
förstnämnda planteras vanl. fritt i för dem
särskilt inrättade hus, kallade drivhus el.
fruktdriverier (se V ä x t h u s).
Fruktdrivning kan i Sverige ej med fördel börjas
förrän i jan. och lyckas i vanliga fall bättre,
om den uppskjutes ännu längre. — Även åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
