Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drontfåglar - Droochsloot, Joost Cornelisz. - Droppar - Droppe - Droppglas el. Pipett - Droppsten - Drosera, Daggört, Sileshår - Droseraceae - Droska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1267
Droochsloot—Droska
1268
den levde in i senare hälften av 1700-talet
på ön Rodrigues, där den och de stora
landsköldpaddorna voro de mest framträdande
högre djuren. I ett bo av palmblad lade den
ett enda stort vitt ägg. T. O.
Droochsloot [drå’^slåt], Joost
Corne-1 i s z., holländsk målare (1586—1666),
verksam i Utrecht. Målade historiska och
bibliska ämnen, senare mestadels landskap och
byscener med staffage. — D:s son C o
r-nelis D. (f. 1630, levde ännu 1673)
imiterade fadern. H. W-n.
Droppar (lat. guttae). 1. De sex små
ko-niska tappar, som hänga under den doriska
Bild 1.
Bild 2.
frisens triglyfer (bild 1), samt de tre gånger
sex (vanl. cylinderformade) knappar, som
pryda undersidan av den doriska gesimsens
mutuler (bild 2). Jfr Kolonnordningar.
2. Se Dos, Elixir och T i n k t u r.
Droppe. 1. En för sig bestående el. för sig
betraktad, sammansluten, större el. mindre
mängd av en vätska. I fritt tillstånd, d. v. s.
skilda från varje yttre inverkan, bilda d.
fullkomliga sfärer (jfr Ytspänning). I
luftfyllt rum fallande d., t. ex. regndroppar el.
det smälta blyet vid hagelfabrikationen, kunna
ej bibehålla den fullständigt sfäriska formen,
utan d:s vertikala meridianer bilda en kurva,
som representerar det minsta motståndet. —
Om en d. vilar på ett fast underlag, måste
tydligen, jämte kohesionen mellan d:s
molekyler, även tyngden, som åstadkommer ett
från underlaget vertikalt utgående tryck, samt
adhesionen till underlaget åstadkomma
avvikelse från den sfäriska formen. Då droppar
hänga eller falla ned från en fast kropp,
beror deras storlek av flera omständigheter,
såsom kohesionen mellan vätskans egna delar,
dennas fluiditet och spec. vikt, den fasta
kroppens form och adhesionskraft samt
temperaturen. En d. destillerat vatten av vanlig
storlek kan skattas till g- — 2. Se
Droppar 1. L. A. F.*
Droppglas el. P i p e 11, ett starkt
avsmalnande glasrör, där vätska uppsuges och
utpressas med hjälp av en gummituta. Genom
att noggrant bestämma form och dimensioner
på d. kan man få droppar av viss bestämd
storlek.
Droppsten. 1. De huvudsaki. av kolsyrad
kalk bestående bildningar, som i
kalkstens-grottor dels hänga ned från taket likt
istappar, s. k. stalaktiter, dels resa sig från
grottans golv i form av kullriga
upphöjningar eller pelare, s. k. s t a 1 a g m i t e r. Det
vatten, som sipprar ned i kalkstenen,
upplöser genom sin kolsyrehalt en del av den
berg
art det passerar, men när det når fram till
grottan och kommer i beröring med luften
där, avger det hälften av den i
kalciumbikarbonatet bundna kolsyran, och vattnet
avdunstar; på grund härav kan då det enkla
kal-ciumkarbonatet icke längre hålla sig löst
utan avskiljes i fast form, vanligen i form av
kalkspat. Varje stalaktit börjar därigenom,
att ur en från ett ställe i grottans tak
nedhängande vattendroppe den kolsyrade kalken
avsätter sig, och i den mån vatten rinner till,
bildas först ett rör av kalkspat, och sedan
fylles detta ut och växer både i längd och
tjocklek. På bottnen i grottan bildas av den
kalk, som ännu finnes löst i de nedfallande
vattendropparna, stalagmiter, som växa
uppåt och stundom sammanträffa med sina
sam-höriga stalaktiter. Ofta uppstå därvid
pelar-och draperiliknande partier av egendomligt
och växlande utseende.
Droppstensbildningar-na äro merendels vita, stundom i någon mån
genomskinliga och till strukturen vanligen
koncentriskt stråliga eller kristalliniskt
korniga. I Sverige äro inga droppstensbildningar
kända. Adelsberg-grottan (se d. o. och fig.)
i Krain är berömd för sina ståtliga
dropp-stenspartier. — I smått kan man ofta
iakttaga sådana under bro- och källarvalv, där
kalken i murbruket lämnat materialet till
droppstenen. K. A. G.
2. SeStalaktitvalv.
Drösera, Daggört, Sileshår, växtsläkte av
fam. Droseraceae, med bortåt hundra arter (de
flesta i Australien och Sydamerika), fleråriga
örter med rosettställda, mera sällan längs
stjälken strödda blad och 5-taliga, vita,
röd-lätta el. purpurröda blommor, vanl. i
ensidigt, i spetsen inrullat knippe. Med de
glan-delliknande digestionshåren på bladen fånga
de insekter, vilkas mjuka delar de
tillgodogöra sig, och på detta sätt förskaffa de sig
kvävehaltig näring (se Insektätande
växter, jämte bild). I Sverige finnas 3
arter på vitmossetuvor i kärr; vanligast är
D. rotundifolia. G. M-e.
Droseräceae, växtfamilj av serien
Sarrace-niales, omfattande fleråriga, oftast på
sumpiga ställen el. i vatten växande örter med
vanl. rosettställda, i knoppen inrullade blad,
i regel med digestionshår. D., som räknar
över 100 arter, finnes i nästan alla länder,
rikligast i Australien och Sydamerika. De
viktigaste släktena äro Drosera (se d. o.),
Aldro-vand/ia, Dionaea och Drosophyllum (se I
n-sektätande växter). G. M-e.
Droska (av ry. drozjki), öppet åkdon på fyra
låga hjul, försett med fjädrar under
vagnskorgen och oftast med halvsufflett över bakre
sätet. Urspr. en rysk vagnstyp, blev d. från
mitten av 1800-talet vanlig på kontinenten
som typ för de på gatorna i storstäder
tillhandahållna hyrvagnarna. — Ur d. utvecklade
sig i England och Frankrike den för privat
bruk och promenadåkning avsedda vagnstypen
viktor ia. G. H-r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
