Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drouyn de Lhuys, Édouard - Droysen, Gustav - Droysen, Johann Gustav - Droz, Numa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1277
Droysen—Droz, N.
1278
1830 på den diplomatiska banan och blev 1840
chef för handelsavdelningen i
utrikesministeriet. 1842 invaldes D. i deputeradekammaren
och slöt sig till oppositionen mot Guizot, fick
1845 avsked och yrkade 1848 på regeringens
försättande i
anklagelsetillstånd. D. var
utrikesminister dec. 1848
—juni 1849 samt 10—
24 jan. 1851 och blev
efter statskuppen 1851
senator. 28 juli 1852
blev han ånyo
utrikesminister men avgick 3
maj 1855, efter
Wien-konferensen, då väl
han men icke Napoleon
III nöjde sig med
Österrikes förslag. Okt.
1862 blev han för fjärde gången
utrikesminister, lovade utrymma Rom efter en viss
tid, misslyckades vid försök till intervention i
polska krisen (1863) och avstyrkte fransk
inblandning i dansk-tyska frågan 1863—64 men
protesterade mot preussisk-österrikiska
överenskommelsen om Slesvig-Holstein 1865.
Efter tyska kriget 1866 begärde han fransk
landutvidgning i v. Tyskland men fick
bestämt avslag från Preussen och måste avgå
(1 sept. 1866). D. avslöt flera
handelstrak-tater i frihandelsvänlig riktning, bl. a. med
Sverige 14 febr. 1865. Jfr B. de Harcourt,
»Les quatre ministères de D.» (1882). E. W.*
Droysen [dråi’zon], Gustav, tysk
historiker (1838—1908), son till J. G. D., från
1872 till kort före sin död prof, i historia i
Halle. Hans rika vetenskapliga produktion
föll främst inom området för trettioåriga
krigets historia. D :s mest kända arbete, »Gustav
Adolf» (2 bd, 1869—70), sökte under livlig
beundran för den svenske konungen täml.
ensidigt göra gällande, att rent politiska
motiv (nödvändigheten att försvara det hotade
fosterlandet) ledde denne att ingripa i de
tyska angelägenheterna, medan de religiösa
frågorna voro av mera underordnad betydelse.
I »Bernhard von Weimar» (2 bd, 1885)
framhöll D. starkt hertig Bernhards roll, bl. a. i
slaget vid Nördlingen, på Gustav Horns
bekostnad. Han grundade även serien »Hallesche
Abhandlungen zur neueren Geschichte», som
bl. a. innehåller värdefulla bidrag till
trettioåriga krigets historia. C. H. H.*
Droysen [dråPzon], J ohann Gustav, en
av Tysklands främsta historieskrivare (1808—
84). Han studerade filologi vid Berlins univ.
under inflytande av Niebuhrs hist. riktning
samt filosofi under Hegel, blev 1835 e. o.
prof, vid nämnda univ. och 1840 prof, i
historia i Kiel. Hans där (1842—43) hållna
»Vor-lesungen iiber das Zeitalter der
Freiheits-kriege» (tr. 1846; 2:a uppl. 1886) äro ett till
den bildade medelklassen riktat
programarbete med nationalstat och konstitutionell
författning som framtidsmål. D. redigerade
1844 den s. k. »Kieladressen» och deltog i
författandet av den skrift, som nio
Kielpro-fessorer 1846 riktade mot Kristian VIII:s
öppna brev om arvsrätten till Slesvig. Han
verkade även genom flygskrifter för det
tysk-holsteinska programmet. Sedan den
provisoriska styrelsen 1848
upprättats i Kiel,
sändes D. till Frankfurt
a. M. för att begära
förbundsdagens skydd
åt upprorspartiet. Han
blev senare medl. av
tyska
nationalförsamlingen i Frankfurt,
slöt sig där till högra
centern
(»professors-partiet») och var
infly
telserik vid tillkomsten av församlingens
för-fattningsprojekt. Sedan detta strandat,lämnade
D. församlingen och avbröt därigenom sin
aktiva politiska bana. Sedan D. 1851 blivit prof,
i Jena, ägnade han främst sin
vetenskapliga verksamhet åt att påvisa Preussens
ledande historiska uppgift inom Tyskland.
Redan s. å. framhöll han i en berömd biogr.,
»Leben des Feldmarschalls Grafen Yorck von
Wartenburg» (10 :e uppl. 1890), Preussens
betydelse under frihetskampen mot Napoleon.
Ännu mer utpräglad är tendensen i D:s
huvudarbete, »Geschichte der preussischen
Politik» (14 bd, 1855—86). Där fastslog D. den
historiska legend om Hohenzollrarnas
predesti-nation för Tysklands nationella samling, som
länge var nära nog officiellt gällande inom
nordtysk historieskrivning. Trots överdrifter
och exklusivt preussisk tendens bidrog detta
arbete i hög grad till skarpare kritisk
forskning. D. blev 1859 prof, i Berlin och 1877
»brandenburgskahusets historiograf»; han fick
många betydande lärjungar (B.
Erdmannsdörf-fer, R. Koser o. a.). D. gav uppslag till de
viktiga urkundspublikationerna »Urkunden und
Aktenstücke zur Geschichte des Grossen
Kur-fürsten» (från 1867) och »Politische
Correspon-denz Friedrichs des Grossen» (från 1879). F. ö.
märkas hans banbrytande arbeten över
Alexander den store (1833; senaste uppl. 1917) och
hellenismens tid (1836—43). Biogr. av sonen
G. Droysen (1910). C. H. H.*
Droz [drå], N u m a, schweizisk statsman
(1844—99). Blev 1862 lärare, uppsatte 1864
den radikala tidningen National Suisse, var
1871—75 medl. av kantonen Neuchåtels
regering, 1875—76 av ständerrådet och 1876—92
av förbundsrådet (regeringen) i Schweiz. Han
förestod där olika departement, 1887—92
utrikesministeriet samt var 1881 och 1887
republikens president. D. var en vältalig
talesman för den västschweiziska liberalismen emot
mer eller mindre statssocialistiska tendenser
(»étatisme») inom det tyska Schweiz. Han
har bl. a. skrivit »La démocratie fédérative
et le socialisme d’État» (1886).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
