Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Druser - Drushål, Drusrum - Drusilla - Drusus, 1. Marcus Livius, d. ä. - Drusus, 2. Marcus Livius, d. y. - Drusus, 3. Nero Claudius - Drusus, 4. Drusus Caesar - Drusus, 5. (son till Germanicus) - Druva - Druvbörd - Druvhagel - Druvhyacint - Druvhyll - Druvkur - Druvsocker - Druvsyra - Druzjinin, Aleksandr Vasiljevitj - Dry - Dryader - Dryander, Ernst - Dryander, Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
Drushål—Dry ander
8
överhöghet. Efter världskriget blev Syrien
franskt mandatområde. I de oroligheter, som
sedan dess pågått där, taga d. en framstående
del. — Litt.: Silvestre de Sacy, »Exposé de la
religion des druzes» (2 bd, 1838); V.
Oppen-heim, »Vom Mittelmeer zum Persischen Golf»
(2 bd, 1899—1900); F. J. Bliss, »The religions
of modern Syria and Palestine» (1912). A. M-g.
Drushål, Drusrum, se Kristalldrus.
DrusiTla, syster till Herodes Agrippa II
och Berenike. Förmäld med Asisus, konung
i Emesa i Syrien, övergav D. sin make och
gifte sig, emot lagen, med den hedniske
landshövdingen Felix i Palestina. Inför dem höll
aposteln Paulus ett strafftal (Apg. 24: 24 ff.).
Drüsus, cognomen (se d. o.) i ett par
romerska släkter. — 1. Marcus Livius D.
d. ä., ämbetsbroder 122 till Gaius Gracchus,
vilken han som senatens verktyg bekämpade,
i det att han sökte genom vittgående förslag
vinna folket; konsul 112 f. Kr. — 2.
Marcus Livius D. d. y., den förres son, en
klok fosterlandsvän, folktribun 91 f. Kr. I
syfte att förebygga missbruken i
rättskipningen och upphjälpa det lägre folkets
ekonomiska ställning sökte han återgå till den
gracchiska lagstiftningen och ge de italiska
bundsförvanterna romersk medborgarrätt. D:s
lagar förklarades av senaten ogiltiga, och s. å.
blev han mördad. Mordet gav signalen till
bundsförvantkriget (91—88 f. Kr.). — 3 N e r o
Claudius D. (f. 38 f, Kr.), son till Claudius
Nero och Livia samt styvson till Augustus.
Redan i sin ungdom utmärkte han sig i kriget
mot de rätiska folken (vid Donau) och blev
13 f. Kr. utsedd till överbefälhavare i
Ger-manien. Han anlade flera fästen, bl. a. Aliso
vid Lippe, grävde kanaler, bl. a. från Rhen
till Zuiderzee o. s. v., samt företog flera djärva
och i de4 hela lyckliga fälttåg upp till Ems,
Weser och Elbe samt åt kusten till, varigenom
han befäste romarnas herravälde. D., som var
mycket avhållen av soldaterna och folket,
avled redan 9 f. Kr. — Som förnamn användes
Drusus av: 4. D. Caesar, son till kejsar
Tiberius. Han förde efter 17 e. Kr. med
mycken skicklighet och kraft bi fälet i
Donaupro-vinserna och Germanien och var ämnad till
faderns efterträdare men avled tidigt, 23 e. Kr.,
förgiftad på sin per sonlige ovän Sejanus’
anstiftan. — 5. D., en son till Germanicus, avlivades
33 e. Kr. på Tiberius’ befallning. R. Tdh.*
Druva, se Vinrank a.
Druvbörd, se M o 1 a.
Druvhagel, ett slags små runda kulor, som
förr begagnades till fyllning av s. k.
skrotsäckar, vilka motsvarade nutidens kartescher
men voro omgivna av väv i st. f. av
zinkbleck. W. G. B.*
Druvhyacint, se P ä r 1 h y a c i n t.
Druvhyll, se H y ) 1.
Druvkur, metodiskt förtärande av mogna
druvor vid behandling av vissa sjukdomar. En
större mängd mogna druvor, som befriats från
skal och kärnor, eller den utpressade
druv
saften ätes därvid i växande kvantitet (1—4
kg) dagligen och under längre tid (omkr. en
månad), vanl. fördelad i tre portioner,
hälften om morgonen på fastande mage och de
övriga två portionerna under dagens lopp.
Druvorna borde teoretiskt sett verka
nutrie-rande, enär de innehålla 10—30 % druvsocker
samt litet äggvita, men praktiskt taget ha de
en företrädesvis laxerande och milt
urindrivande verkan. D., som väl numera är
omodern, har mest använts som en laxeringskur.
Den kan därför ifrågakomma vid fall av
kronisk förstoppning, vid fettsot, gikt och
njurlidanden. — På många orter i s. och
mellersta Europa (Meran, Montreux, Vevey,
Pal-lanza, Dürkheim m. fl.) har d. praktiserats.
Till de gynnsamma resultaten ha nog i ej
ringa mån även annan behandling och goda
klimatiska förhållanden bidragit. I. H.
Druvsocker, se Sockerarter.
Druvsyra, paravinsyra, en isomer form av
vinsyra, bestående av lika delar höger- och
vänstervridande vinsyra (se d. o.).
Druzjina [-^i’-], ry., det följe av krigare
och stormän, som i det gamla Ryssland slöt
sig kring fursten, närmast motsv. den
fornnordiska hirden; efter 1812 beteckning för en
bataljon i milisen.
Druzjinin [-^i’n-], A 1 e k s a n d r V a s i
1-jevitj, rysk skriftställare (1825—64).
Väckte stort uppseende med novellen »Polinjka
Saks» (1847), i vilken kvinnofrågan f. ggn
upptogs till behandling i rysk litteratur. D.
skrev senare några mindre betydande
berättelser, översatte dramer av Shakespeare och
skrev om engelsk litteratur. Som kritiker
hade han en tid ett visst inflytande och stred
för konsten för dess egen skull. Hans
samlade skrifter utgåvos 1866—68 (8 bd). A. A-t.
Dry [drai], eng., torr; nyttjas om vin,
särskilt champagne, i betydelsen »icke söt».
Dryäder (grek. drya’des, av drys, ek el.
högstammigt träd i allm.) el. H a m a d r y
ä-d e r, trädnymfer, kvinnliga naturväsen, som
ansågos ha sitt tillhåll i skogar och lunder
samt även i de särskilda träden, med
vilkas liv deras eget ansågs nära förbundet.
Drya’nder, Ernst, tysk protestantisk
teolog (1843—1922); generalsuperintendent i
Bran-denburg 1892, led. av Oberkirchenrat 1903,
tillika överhovpredikant 1906. D., som stod
kejsarhuset nära, vann ej ringa inflytande
genom ett formfulländat predikoföredrag, buret
av varm, kristlig anda. Utgav bl. a.
»Predig-ten über das christliche Leben» (2 bd; 7 uppl.),
»Evangelium Marci in Predigten» (2 bd; 5
uppl.) m. fl. Till sv. är övers, hans »Luther,
den tyske profeten» (1917).
Drya’nder, Jonas, botanist (1748—1810).
Lärjunge till Linné och fil. mag. i Lund 1778,
reste D. till England och blev vid D. Solanders
död 1782 dennes efterträdare som bibliotekarie
hos sir Joseph Banks (se d. o.). Han var en av
stiftarna av Linnean society i London. Led.
av Vet.-akad. 1784.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
