Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dröjsmål - Dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Dröm
36
fästelse av visst vite (se d. o.) för d.
Gäller förpliktelsen betalning av penningar, är
gäldenären vid d. skyldig att erlägga u p
p-skovsränta (se d. o.). — Vid
borgenärs d. ändras i vanliga fall icke gäldenärens
förpliktelser. På en penningskuld i äknas
sålunda ej ränta, efter det att borgenären
vägrat mottaga erbjuden betalning. Ocb om
gäldenären ännu står faran för
prestationen, övergår denna med borgenärens d. på
honom, d. v. s. han måste nu fullgöra sin
motprestation, även om förstnämnda
prestation skulle förolyckas (se vidare Fara).
Undantagsvis (så i Lag om köp o. byte §§ 33
ff.) är gäldenär ålagt att vid borgenärs d.
alltjämt ägna omvårdnad åt prestationen,
dock mot ersättningsskyldighet för
borgenären. — Hurusom av d. följ, rättsverkningar
i vissa fall upphöra, om de ej genom
särskilt meddelande till motparten
(»reklamation») bevaras, se Reklamation. C.G.Bj.
Dröm är den själsverksamhet, som äger rum
under sömnen. Än utgöras drömmarna av
svaga, flyktiga bilder och föreställningar,
vilka äro alldeles oordnade samt komma och
gå utan något förnuftigt sammanhang; än
äro de mycket livliga och mer el. mindre
följdriktigt sammanbundna till tavlor och
tankekedjor, varvid alla tänkbara övergångar
äro möjliga. D. är icke i och för sig något
sjukligt utan förekommer ej blott hos
fullkomligt friska personer — särskilt mycket
ofta hos barn — utan även efter allt att
döma hos djur (t. ex. hundar). Graden av d:s
livlighet är otvivelaktigt väsentligt beroende
av individuella olikheter — så t. ex. äro
personer med mycket retbart nervsystem i
allmänhet mer än andra disponerade för
livliga d. — men bestämmes även av det
tillstånd, vari hjärnan och själsverksamheten
befunno sig kort före insomnandet, samt av
en mängd andra omständigheter, som inverka
på kroppens tillstånd i allm. och särskilt på
blodomloppet (t. ex. matsmältning efter en
kraftig måltid, inverkan av spirituösa, av
feber o. s. v.). Huruvida, såsom några antaga,
d. alltid förekomma under sömnen är
naturligtvis omöjligt att avgöra, enär man ej äger
kunskap om tillvaron av andra d. än dem,
vilka vid uppvaknandet till större el. mindre
del ihågkommas av den drömmande el. vilkas
yttringar kunnat iakttagas av andra.
En d:s livlighet beror även av sömnens
djup, d. v. s. ju fullständigare man sover, desto
mer förlorar d. i sammanhang. De livligaste
d. ligga sålunda på övergången till det vakna
tillståndet. Uppvaknandet återinsätter
medvetandet i dess funktion, det sväller därvid
småningom, och vid en viss grad av fyllighet
hos det återintager man sin plats i det yttre
sammanhangets värld — man vaknar. När man
somnar, förtunnas medvetandet på motsatt
sätt; ens d. är ett mer el. mindre automatiskt
spel av tankar och minnen, svagt förnummet
av en kritik- och omdömeslös återstod av
med
vetande, som mist all levande kontakt med
verkligheten och det aktuella tids- och
lokalsammanhanget.
För att närmare förstå d:s mekanism måste
man förstå det vakna tänkandets, varav d. är
ett fragmentariskt återskall. I det vakna
tänkandet ingå 1) en automatisk produktion
av föreställningar,
idéassociationer-n a, vars fysiologiska underlag kan uppfattas
som en verksamhet i centra av lägre ordning;
och 2) en verksamhet av högre ordning, a
p-perceptionen (se d. o.), motsv. en
funktion av vissa högre centra. Apperceptionen
har det automatiska tilloppet av
föreställningar, idéassociationerna, till ett slags
råmaterial, varav tankarna spinnas. Tankarna
gruppera sig sålunda normalt på ett
ändamålsenligt sätt enligt medvetandets avsikt. Denna
medvetna avsikt, som censurerar det
automatiska associationsflödet, utgår städse från
en bestämd överordnad föreställning, som
leder utvecklingen av varje dylikt förlopp. På
en fast och säker intellektuell förnimmelse av
dylika överordnade föreställningar beror
logiken, som reglerar det automatiska flödet
och främjar vissa idéassociationer men
hämmar andra. Apperceptionen representerar det
aktiva momentet, associationerna det passiva,
och tankearbetet sker med ständigt växlande
intensitet, ömsom, i moment av spänd
uppmärksamhet, har apperceptionen övertaget,
ömsom, då tankarna »flanera» och
uppmärksamheten slappas, är själsverksamheten mer
automatisk.
Vid insomnandet avstannar
apperceptions-apparaten. Detta innebär, fysiologiskt
uttryckt, de högre centras avkoppling.
Stundom och kanske framför allt hos personer,
som mer arbeta med händerna än med
hjärnan, inställa även de automatiska centra sin
verksamhet, i vilket fall den djupa, drömlösa
sömnen inträder, såvitt denna över huvud
förekommer. Ofta, och väl i synnerhet hos
den intellektuellt verksamme, befinna sig
dessa centra, efter de högres avkoppling, i
ett tillstånd av fortsatt aktivitet, och just
denna självverksamhet, som fortgår utan
kontroll av högre centra, utgör det fysiologiska
underlaget för d. Emellertid kan, som fallet
ofta är efter ett intensivt intellektuellt
arbete, avkopplingen av de högre centra vara
mindre fullständig; d. äga då ett visst
sammanhang el. kretsa på ett fantastiskt sätt
kring den gångna dagens händelser. Ett
liknande förhållande råder även före
uppvaknandet. Av de lägre centra, som under
sömnen befinna sig i verksamhet, bör man i första
rummet ägna uppmärksamhet åt sinnescentra;
särskilt bruka syn- och hörselcentra utmärka
sig för en stegrad retbarhet, varför i d.
föreställningarna ofta ha en hallucinatorisk och
visionär livlighet. Vad som ger d. denna
visionära livlighet och dramatiska styrka är
otvivelaktigt just det fysiologiska
isärfallet av hjärnans verksamhet, som följer med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
