Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dröm - Drömtydning, psykoanalytisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Drömtydning
38
insomnandet och de högre centras avkoppling.
Vid detta isärfall (dissociation) befinner sig
en mängd underordnade centra i verksamhet,
men som de äro lösgjorda ur sitt
sammanhang dels inbördes, dels ock med ett högre
kontrollerande centrum, får denna
verksamhet en egendomlig splittrad karaktär, på
samma gång som den på vissa punkter är av
intensiv (hallucinatorisk) livlighet. På grund av
denna splittrade verksamhet presterar å sin
sida d. en serie fragment av psykiska förlopp,
som på medvetandets starkt fördunklade fält
utföra ett underligt skuggspel. Avskurna från
centrum och hindrade att sammanflyta i
enhetliga och personliga tankearbeten, verka de
på den sovandes starkt reducerade
medvetande som yttre, främmande och överraskande
fenomen. Den hallucinatoriska styrka,
varmed drömbilderna göra sig gällande, har ock
i splittringen (dissociationen) sin förklaring;
ty den nervösa energi, som hopat sig i vissa
underordnade centra, har stundom ingen
annan väg att avbörda sitt överflöd av retning
än till de periferiska sinnescentra (jfr
Hallucination).
Det är ej ovanligt, att den retbarhet, som
under sömnen utmärker ett sinnescentrum,
lämnar ett annat alldeles oberört, m. a. o. att
vissa underordnade centra kunna sova, medan
andra äro vakna. Även en utifrån kommande
retning, som träffar sinnescentra, kan ha
inflytande på d. Lukten av blommor el.
parfymer, ett starkt buller el. ljussken kan hos
den sovande väcka föreställningar och leda d.
i pågon viss riktning. Likaledes inverka
kroppsliga förnimmelser, vilka ofta i d.
överdrivas och förstoras, såsom känslan av
försvagad hjärtverksamhet, av en domnad arm,
av kyla o. s. v., suggererande på d:s
gestaltning och förlopp. Man tycker sig överfallas,
gripas, på väg att kvävas, man kan icke
försvara sig, icke röra en lem till nödvärn, man
tycker sig blottställd i en synnerligen lätt
dräkt för människors uppmärksamhet o. s. v.
I relation till kroppssensationerna stå även
s. k. profetiska d., som förebåda kommande
sjukdomar. De kunna möjligen förklaras
därmed, att de obetydligaste sensationer i d.
bliva tydliga och inverka på
drömföreställningarna, i vilka de, oftant på ett synnerligen
fantastiskt sätt, upptagas. Begynnande
inflammationer i ögon, hals o. s. v. kunna
sålunda tänkas göra sig gällande i d., långt
innan de eljest bli märkbara.
Drömmen träder esomoftast i samband med
det förflutna, särskilt med längesedan flydda
tider och förhållanden, varvid aktuella
bekymmer lämna en i fred och man i stället
återvänder till forna dagars strävan och
oro. Kombinationer av minnen, som länge
vilat, spöka i d. och väcka en längesedan
försvunnen stämning el. stillad ängslan på nytt
till liv. D. är sålunda ofta att likna vid ett
fyrverkeri av bortglömda laddningar, rester
av ens ungdoms livliga energi, som aldrig
helt förbrunnit, ens vänskap med en
barndomsvän, ens oro för studentexamen o. s. v. Allt
det, som fyller det närvarande, den energi,
som under dagen omsättes, ens senaste
strävanden, ens sista sorg, allt sådant försvinner
då i dunklet, och de nervösa kombinationer,
som uppbära denna själsverksamhet, äro de,
som framför allt hägnas av sömnen, en
förutsättning för att man, när morgonen randas,
på nytt kan upptaga sin strävan, sin sorg
o. s. v. med oförminskad livlighet.
Som ovan nämndes, förlorar man i sömnen
vissa i ens dagsmedvetande ingående
förnimmelser och personminnen av orienterande art,
genom vilka man oupphörligen befinner sig i
kontakt med verkligheten och som utgöra
den fasta punkt, varpå ens omdöme och ens
kritik i mycket stödja sig. Med förlusten av
detta fotfäste glider man bort i en overklig
värld, där alla slags orimligheter flyta om
varandra. Emellertid händer det ej sällan, att
man i sömnen bibehåller en svag känning av
detta fotfäste, även sedan d. fört en långt
bort från det närvarande. Man har då en
aning om att d. är en d., och man tar de
bekymmer, varmed den fyller ens själ, med
relativt jämnmod. När d. blandar sig med det
vakna livets erfarenheter, uppstår tvivlet på
d:s verklighet; vaken känner man intet
motsvarande tvivel. — Jfr Dröm tydning. G-s.*
Drömtydning, psykoanalytisk. Den
psykoanalytiska drömtydningsmetoden har
skapats av Wienläkaren Sigmund Freud, och
han leddes till upptäckten av denna genom
behandlingen av hysteriska sjukdomsfall. En
patient, som behandlats för hallucinatorisk
hysteri av Freuds kollega Breuer, hade
befriats från sina sjukdomssymtom, då hon
under hypnos erinrat sig vissa tidigare
upplevelser och satt dessa i förbindelse med sin
sjukdom. Freud antog då, att dessa upplevelser
legat till grund för sjukdomen och vållat
denna. Han sökte bota en mängd
psykopatologiska företeelser, tvångsföreställningar,
hysteriska fobier m. fl., genom att återföra dem
på de psykiska element, ur vilka de
framgått. Han antog på den tiden, att ett dylikt
uppvisande av en sjukdoms ursprung ledde till
sjukdomens försvinnande. För att finna de
bakomliggande elementen lät Freud
patienterna berätta alla de tankar, som nämnandet
av vissa ord associativt förde med sig upp i
medvetandet. Freud fann då, att patienterna
alltid berättade drömmar, som de haft, och
lärde sig att betrakta drömmen som ett led
i den medvetandets kedja, som för från den
sjukliga föreställningen till de bakomliggande
föreställningarna. Steget var då icke långt
till antagandet, att också drömmen är en
produkt av omedvetna psykiska krafter, vilka
av d. skola avslöjas. Freud avvisar de vanliga
föreställningarna om drömmen. Drömmen
förorsakas ej av rent kroppsliga funktioner och
förändringar, icke heller är den en meningslös
och obegriplig fantasi, även om den synes vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
