Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drömtydning, psykoanalytisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Drömtydning
40
det. Det är d:s uppgift att uppvisa drömmens
mening, och detta sker genom att man
uppvisar dess egentliga orsak, som är att söka
i det omedvetna.
Freud måste därför skilja mellan drömmens
manifesta innehåll, d. v. s. drömbilden, sådan
den framträder för den drömmande, och
drömmens latenta innehåll, d. v. s. de drömtankar,
som ligga under drömmen, betinga denna och
framträda i den. Men varför framträder icke
det latenta innehållet klart och tydligt i
drömmen? Freud förklarar denna
oöverensstämmelse medelst en hänvisning till de
konflikter mellan olika tendenser, som förefinnas
i medvetandet. Liksom envåldshärskaren i en
stat söker att förkväva varje revolutionär
propaganda, söka de härskande komplexen att
censurera alla de föreställningar, i vilka de
undanträngda söka framträda. Censuren är
mindre stark under sömnen än i det vakna
tillståndet, fastän den aldrig är alldeles
upphävd. De undanträngda komplex, som
förvisats till det undermedvetna, taga gestalt
i drömmen, men de måste på grund av
censuren t. o. m. i drömmen framträda förklädda.
Drömmen kan liknas vid ett chiffer, som ter sig
helt oskyldigt men som för den invigde kan
avslöja den mest fruktansvärda text. Drömmen
är således ett slags kompromiss mellan
bakomliggande komplex’ begär att framträda och
censurens fordringar. Vid uppvaknandet börjar en
starkare censur att göra sig gällande, och den
angriper även minnesbilderna av drömmen.
Man glömmer lätt drömmar, och de, som icke
helt försvinna, bli föremål för förfalskning.
Man är böjd för att anse denna glömska och
denna förfalskning som något tillfälligt. Men
enligt Freud ges det intet tillfälligt i själslivet.
Att man glömmer en dröm beror helt enkelt på
att den framställt farliga tankar i en alltför
öppen form. Freud låter ibland, då tydningen
av en dröm är förenad med svårigheter,
patienten berätta en dröm två gånger. Det visar
sig då alltid, att berättelserna ej stämma
överens på alla punkter. Freud anser, att
analysen särskilt måste uppmärksamma den
del av drömmen, som förvanskats i den andra
berättelsen. Just i den punkten ha
drömtankarna framträtt på ett för ohöljt sätt. D.,
som ju behandlar under svag censur skapade
psykiska bildningar, blir själva hörnstenen för
■den psykoanalytiska forskningen. Genom
studiet av drömmens mekanism vinner man
förstående bl. a. för sjukliga föreställningar, som
enligt Freud äro uppbyggda efter samma
schema. Lärjungar till Freud ha även sökt
uppvisa, att symboliken i sagor och myter
överensstämmer med drömsymboliken.
Drömarbetet, d. v. s. uppbyggandet av den
manifesta drömbilden ur de latenta drömtankarna,
är en tämligen komplicerad psykisk akt, i
vilken man kan urskilja flera olika processer.
För det första är drömmen i allm. åskådlig,
under det att det latenta dröminnehållet
ut-göres av tankar. Drömarbetet måste således
framställa dessa bildligt, varför
framställningen blir primitiv. Drömmen kan ej
framställa negationer, ej heller ord sådana som
»kanske, ehuru, antingen — eller» o. s. v.
Det är klart, att drömmen ofta kommer att bli
rebusartad. Den andra process, som är verksam
vid drömarbetet, är förtätningen. Drömmen är
alltid knapp och lakonisk. Beskrivningen av
de drömtankar, som ligga under drömmen,
kan ofta uppta tio gånger så stort utrymme
som beskrivningen av drömmen själv.
Drömmen tolkas och tydes av Freud på så sätt, att
den drömmande får redogöra för de
associationer, som anknyta sig till de olika
momenten i drömmen. Man finner då, att varje
moment ger anledning till flera
associationsked-jor. I varje moment framträda således olika
drömtankar. Men en och samma drömtanke
framträder också i flera av drömmens
moment. Freud anser, att det är samma tankar,
som ligga unde alla drömmarna under en
natt, fastän de framställas i växlande former.
Ett och samma komplex av drömtankar kan
också vara den verksamma drivkraften för
drömmar under en längre tid, för veckor och
månader. Som ex. på förtätningsarbetet kan
anföras en dröm, som Freud själv drömt.
Han såg ordet »Autodidasker». Analysen
upplöser detta i orden autor, autodidakt, Lasker
och Lassalle, och alla dessa ord ge anledning
till associationer. I detta enda förtätade ord
äro en mångfald drömtankar framställda. Den
tredje processen förändrar drömtankarna i
ännu högre grad än de två föregående, och
denna kallas av Freud förskjutning. Centrum
i drömmen är något helt annat än det centrala
i drömtankarna, som äro framställda av
drömmen. I drömmen finner man också en
förskjutning av känslobetoningen. Något, som i själva
verket är likgiltigt, kan åtföljas av en stark
känsla, under det att den händelse, som är av
verklig betydelse, synes fullkomligt likgiltig
för den drömmande. Det väsentliga kan
undanskymmas i en detalj, som tyckes vara
utan betydelse, och tankar, som gälla om en
person, kunna framställas, som om de gällde en
annan. Om drömmen skall framställa önskan
om en viss människas död, kan det manifesta
innehållet visa en helt annan person som lik.
Ofta anknyter drömmen till något likgiltigt
intryck från dagen, som föregått drömmen.
Men detta indifferenta är endast en symbol
för något, som är av högsta betydelse för
den drömmande. En av de viktigare
frågorna för den tidigare drömforskningen var
problemet om förhållandet mellan drömbilden
och de upplevelser under det vakna livet, från
vilka drömmen hämtat det material, varav
den är uppbyggd. För Freud blir icke denna
fråga av så stor betydelse. Drömmen utväljer
förefintligt material ur synpunkten av
ändamålsenlighet. Det material, som bäst
framställer drömtankarna, utväljes. Det bästa
framställningsmedlet är det, som kan komma
igenom censuren och ändå bibehålla sin
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
