Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duccio di Buoninsegna - Duce - Ducerceau, Jacques Androuet - Du Chaillu, Paul Belloni - Duchâtel - Duchâtel, Tanneguy - Du Châlet, Gabrielle Émilie - Duchcov - Duché - Duchenne, Guillaume Benjamin (Duchenne de Boulogne) - Duchesne (Duchenius el. Quercetanus), André - Duchesne, Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Duce—Duchesne, Ch.
64
det sienesiska medeltidsmåleri, som vilade på
den bysantinska målarkonstens grund. Dess
för tiden nya, lyriskt innerliga uttryck, som
på en gång förmänskligar och förandligar
framställningen, gav upphov till en långvarig
tradition inom den sienesiska konsten. —
Monografi av C. H. Weigelt (1911). H. W-n.
Duce [do’tje], it., anförare, ledare (jfr D u x).
»Il d.» är en i Italien gängse benämning på
B. Mussolini (se d. o.).
Ducerceau [dysärså’], Jacques Androuet,
fransk renässanskonstnär, verksam i Paris
från omkr. 1510, senare en tid även i Italien.
Arbetade för konungar och hov, var verksam
som arkitekt vid flera slottsbyggen, som
tecknare och gravör. D:s gravyrer räknas till
över 2,800; bland dem märkas mytologiska
kompositioner (även avbildningar efter
italienska mästare), arkitektur, ornament och
möbler. Monogr. av H. de Geymüller (1887).
D. hade 4 söner, som idkade faderns yrke.
Deras verksamhet hade stor betydelse. G-g N.
Du Chaillu [dy Jajy’], Paul B e 1 1 o n i,
fransk-amerikansk forskningsresande (1835—
1903). Var född i Paris, vistades i sin ungdom
vid ett faktori vid Gabunflodens mynning, på
Afrikas v. kust, där
hans far var
amerikansk konsul. Efter en
vistelse i
Nordamerika, där han blev
amerikansk medborgare,
företog han 1855—58
vandringar i Gabuns
kustområde och det
inre av landet samt
gjorde därunder
iakttagelser, företrädesvis
rörande gorillan.
Resultaten av dessa
vand
ringar offentliggjorde han i »Explorations and
adventures in Equatorial Africa» (1861; ny
uppl. 1871; »Forskningsresor och äfventyr i
mellersta Afrika», 1875). Många där
förekommande uppgifter, i synnerhet om gorillan,
väckte stort uppseende men äro till stor del
otillförlitliga och överdrivna liksom även hans
skildringar av fangfolket, som genom D.
oförskyllt fick rykte om sig att vara
fruktansvärda kannibaler. 1863—65 gjorde han en
ny resa, från Ogoves delta genom Apingi
och Ashangolandet. Om denna resa utgav han
»A journey to Ashango land» (1867), »Stories
of the gorilla country» (1868; »Historier från
gorillalandet», s. å.), »Wild life under the
equator» (1869), »Lost in the jungle» (s. å.),
»My Apingi kingdom» (1870) och »The country
of the dwarfs» (1871; »Dvergarnes land», 1874).
1872 reste han i Sverige, Norge och Finland och
skrev sedan »The land of the midnight sun» (2
bd, 1881; »I midnattssölens land», 1882—83).
Duchätel [dyjatä’1], låg soffa, bestående av
mjuk, stoppad sits samt försedd med löst
överkast och med lösa kuddar; kallas i
dagligt tal även divan.
Duchätel [dyjatä’1], Tanneguy, greve,
fransk politiker (1803—67). Började som
tidningsman, hade under julimonarkien ledningen
av olika dep. och var bl. a. 1840—48
inrikesminister. Som sådan företrädde D. energiskt
en reaktionär politik. Biogr. av Vitet (1875).
Du Chätelet [dy .fatlä’] ,Gabrielle
Emilie, se Chätelet, sp. 931.
Duchcov [do’^tsåv], ty. Dux, stad i n.
Böh-men, 75 km n. v. om Prag; 12,619 inv. (1921),
därav 6,324 tyskar. Glasbruk,
porslinsfabriker; brunkolsgruvor. Ståtligt, grevliga ätten
v. Waldstein tillhörigt slott
(Wallensteinmu-seum, tavelgalleri, vapensamling), där
Casa-nova som bibliotekarie slutade sina dagar.
Duché [dyJV], fr. (jfr Duc och Dux),
her-tigdöme. I Frankrike före 1789 ett som
omedelbart län under kronan till hertigdöme
upphöjt adelsgods.
Duchenne [dyja’n], Guillaume
Benjamin (»D. de Boulogne»), fransk
nervläkare (1806—75); född i Boulogne-sur-Mer,
från 1842 praktiserande läkare i Paris. D.
blev på 1840-talet
ban-brytaren för
elektricitetens användning
inom medicinen vid både
diagnosticering ovh
behandling av
sjukdomar; han använde
därvid induktionsström-mar. I anslutning
därtill gjorde D.
vidsträckta studier över
verkningarna av
kroppens olika muskler
samt över
ansikts
musklernas betydelse för ansiktsuttrycken.
Han var även den förste att beskriva ett antal
förlamningssjukdomar och att utpeka platsen
för skadan i ryggmärgen vid barnförlamning.
Vid sidan av Charcot och Marie är D. en av
Frankrikes största neurologer. R. T-dt.*
Duchesne [dy_fa’n] (lat. Duchenius el.
Quercetanus), André, fransk historiker
(1584—1640). Beskyddad av Richelieu, blev
han kungl. geograf och historiograf. D. gjorde
enorma materialsamlingar, nu i Bibliothèque
nationale i Paris, och fick hedersnamnet
»franska historieskrivningens fader».
Förnämst av D:s många verk är »Historiæ
Fran-corum scriptores» (5 bd, 1636—49), liksom
flera andra fortsatt av sonen F r a n g o i s D.
(1616—93), även han kunglig historiograf.
Duchesne [dyj*ä’n], Charles, fransk
general (1837—1918). Deltog i ital. fälttåget
1859 och i fransk-tyska kriget 1870—71,
tjänstgjorde därpå i Algeriet och Tonkin samt
blev 1893 divisionsgeneral. 1894 blev D. chef
för expeditionen till Madagaskar, lyckades
1895 erövra Antananarivo och förmådde
drottning Ranavalona att ställa sitt rike under
Frankrikes protektorat. Hans »Rapport sur
1’expédition de Madagascar» (1897) är av stort
värde. 1900 blev han led. av högsta krigsrådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
