Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ducos, Théodore - Du Croisy (Gassot), Philibert - Ducrot, Auguste Alexandre - Ductus - Dudaim - Dudeffand, Du Deffand - Duderhoff - Dudevant, Aurore - Dudík, Beda - Dudley (stadsgrevskap) - Dudley, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Du Croisy—Dudley
70
i Bordeaux och tillhörde 1834—48 den
dynastiska oppositionen i deputeradekammaren. D.
var jan. 1851 under tio dagar marinminister,
återfick denna post efter prins Napoléons
statskupp (dec. 1851) och behöll den till sin
död. Han inlade stora förtjänster om flottans
utveckling och tog verksam del i
förberedelserna till Krimkriget. E. W.*
Du Croisy [dy krmazi’] (eg. Gassot),
Philibert, fransk skådespelare (1630—95).
Spelade först i landsorten, kom 1659 till
Molière i Paris, följde efter hans död den
övriga truppen till Théåtre Guénégaud, som
1680 uppgick i Comédie frangaise, och lämnade
1689 scenen. D. var av Molière mycket
använd i komiska roller. G. K-g.
Ducrot [dykrå’], Auguste Alexandre,
fransk general (1817—82). Blev brigadgeneral
1858 och divisionsgeneral 1865 samt 1869
kommendant i Strassburg, där han, förutseende
det kommande kriget,
utvecklade en intensiv
verksamhet. Som
divisionschef under Mac
Mahon deltog han 1870
i slaget vid Wörth. I
Chälonsarmén var han
kårchef, övertog vid
Sedan på Mac Mahons
order högsta befälet,
då denne blev sårad,
och gav order till
återtåg men fick efter ett
par timmar lämna be-
fälet till Wimpffen. D. blev fånge mèn
lyckades snart rymma, fick i Paris befälet över
först två, sedan tre armékårer och deltog med
stor tapperhet i ledningen av alla de större
utfallen. I nov. s. å. hade han planlagt ett stort
utfall med genombrytning åt v. men fick
uppge detta för att söka möta Loirearmén
genom utfall åt s. ö. (slaget vid Champigny,
30 nov.—2 dec.), dock utan att lyckas. Invald
i nationalförsamlingen i febr. 1871,
bekämpade han demokratien och kritiserade skarpt
nationalförsvarsregeringen men utträdde 1872
och blev s. å. kårchef. Som utpräglat klerikal
antirepublikan blev han efter den
republikanska valsegern 1878 avskedad från kårbefälet,
misstänkt för delaktighet i statskuppsplaner,
men fick säte i försvarskommittén. D. skrev
bl. a. »La journée de Sedan» (1871) och »La
dé-fense de Paris» (4 bd, 1875—78). Litt.: »La vie
militaire du général D., d’après sa
correspon-dance (1839—71), publiée par ses enfants»
(1894). (M. B-dt.)
Du’ctus, lat., gång. — D. arteriösus el.
B o t a’l 1 i s k a gången, se Botall o. —
D. chole’dochus, d. cy’sticus, d. hepa’tici, se
Gallgång. — D. cochleäris, d.
endolympha’-ticus, se Hörselorgan. — D.
ejaculatö-rius, se Urinorgan. — D. Sy’lvii, se
Hjärna. — D. thorädcus, bröstgång; se
vidare Lymfkärl. — D. nasolacrymälis, se
ögat. (Ljd.)
Dudaim, hebr.,
kärleks-äpplen, enl. 1 Mos. 30: 14—
16 och Höga visan 7: 13
till kärlek retande frukter,
troligen bären av
Mandra-gora offidnarum, som ha
form och färg av små
äpplen och söt smak. Jfr
Alruna. — Runius gav sina
saml. dikter (1714—15)
titeln »Dudaim».
Dudeffand, Du Deffand
[dydäfä’J, se Deffand, du.
Duderhoff, friherreskap i
Ingermanland. Gavs 1624
åt riksrådet Johan Skytte;
det omfattade D:s pogost
(socken), trakten vid
Finska viken närmast s. v. om
den plats, där senare Peters-
burg anlades. D. indrogs 1683 till kronan.
Dudevant [dydvä’], Aurore, se George
Sand.
Dudfk [do’djik], B e d a, märisk historiker
(1815—90). Inträdde 1836 i
benediktinklost-ret i Raigern och skrev senare »Geschichte
des Benediktinerstifts Raigern» (2 bd, 1849,
1868). För sina forskningar i Mährens
historia (D. blev 1855 märisk historiograf) besökte
han olika länder, däribland två ggr Sverige;
vid sitt besök där 1878 lyckades han genom
byte erhålla en samling bömiska
handskrifter, tagna under trettioåriga kriget. Han
skrev med anledning därav »Forschungen in
Schweden für Mährens Geschichte» (1852) och
»Schweden in Böhmen und Mähren 1640 bis
1650» (1879). Hans huvudverk är »Mährens
allgemeine Geschichte» (12 dir, 1860—88; går
till 1350). (A.A-t.)
Dudley [da’dli], stadsgrevskap i mellersta
England, Worcestershire, mitt i Black
coun-try, inom Birminghams industridistrikt, 11
km v. n. v. om denna stad; 58,600 inv. (1924).
Järn-, glas- och tegelindustri.
Dudley [da’dli], engelsk adelsätt, känd
sedan 1100-talet, länge under namnet Sutton
de D. Som finanspolitisk medhjälpare åt
Henrik VII vid dennes räfstpolitik efter
»rosornas krig» gjorde sig Edmund D. (omkr.
1462—1510) allmänt hatad och avrättades
jämte sin ämbetsbroder sir Richard Empson
1510. Om hans son John D., hertig av N o
r-thumberland, och dennes försök att skaffa
sin ätt Englands krona se
Northumber-1 a n d. Han hade 1553 förmält sin unge son
Guildford D. med lady Jane Grey, som
,s. å. utropades till drottning efter Edvard
VI :s död, men efter prinsessan Marias seger
avrättades både lady Jane och hennes make
12 febr. 1554. Dennes broder Ambrose D.
(omkr. 1528—90) dömdes ävenledes till döden
men benådades och kom sedermera i gunst
hos drottning Elisabet, som 1561 upphöjde
honom till earl av W a r w i c k. Han ledde
1562—63 ett misslyckat försök att hjälpa hu-
Mandragora
officinarum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
