Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dufay, Charles François de Cisternay - Dufay, Guillaume - Duff, ätt - Duff, Alexander - Duff, James Grant - Duff, sir Mountstuart Elphinstone Grant - Dufferin, Frederick Blackwood, markis av Dufferin and Ava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Dufay, G.—Dufferin
76
vet.-akad. och intendent vid botaniska
trädgården i Paris. D:s undersökningar inom
elektricitetsläran äro betydelsefulla. Han
uppställde skillnaden mellan ledare och oledare
(rätteligen goda och dåliga ledare) samt
uppfann sätt att isolera kroppar, som leda
elektriciteten och därför icke förut kunnat
elektri-seras. Vidare iakttog han, att elektriska
kroppar attrahera oelektriska men åter
repellera dessa, sedan de meddelat dem något av
sin elektricitet. Slutligen uppställde han
hypotesen om två motsatta elektricitetssorter,
av vilka han kallade den ena glas- och den
andra hartselektricitet (1734). D. och ej
Sym-mer är således den egentlige grundläggaren
av den dualistiska elektricitetsteorien. K. L.*
Dufay [dyfä’], Guillaume, nederländsk
tonsättare (omkr. 1400—74). Vistades 1437—
42 hos Filip den gode i Burgund, var 1442—49
anställd i Rom i påvliga kapellet, sedan kanik
i Cambrai. Jämte Binchois är D. främste
representanten för den s. k. första nederländska
skolan. D. använder helst 4-stämmig sats i
rik polyfon klädnad. Ungefär 150
kompositioner (mässor, motetter, chansoner) ha bevarats.
Flera äro tryckta i »Denkmäler der Tonkunst
in österreich» (bd 7 och 11). Litt.: Haberl,
»D.» (1886). T. N.
Duff [daf], skotsk adelsätt, som vill leda
sina anor upp till den i Shakespeares
»Mac-beth» förekommande M a c d u f f, than el. earl
av Fife. Huvudmannen fick 1759 titeln earl
och 1889 hertig av Fife (se d. o.). V. S-g.
Duff [daf], Alexander, skotsk missionär
i Indien (1806—78). Utsändes 1829 till Indien
som skotska statskyrkans förste missionär där.
Vid skotska frikyrkans bildande 1843
övergick han till denna.
D. är en av
missions-historiens märkesmän,
och hans idéer ha
blivit av väsentlig
betydelse för den gren av
missionen, som brukar
benämnas skolmission.
D. framlade genast vid
sin ankomst till
Indien den storartade
planen att genom
anordnande av högre, på
engelska språket
med
delad skolundervisning på kristlig grund
förmedla överförandet av västerländska
kulturideal till den indiska ungdomen och på så sätt
»underminera» den hinduiska
världsåskådningen. Hans planer mötte i början
gen-sägelse men genomfördes framgångsrikt och
tillvunno sig bl. a. varmt erkännande av de
engelska myndigheterna. D. har ej ringa andel
i tillkomsten av den för Indiens
undervisningsväsen så betydelsefulla skolordningen
av 1854. Även beträffande kvinnornas
undervisning har hans initiativ varit banbrytande.
Rätt många från de högre kasteina vunnos
genom hans verksamhet för kristendomen. För
missionslivet liksom för det andliga livet över
huvud i Skottland har han betytt mycket.
1863 lämnade han Indien för att övertaga
en professur i missionskunskap vid frikyrkans
universitet. — Litt.: W. Paton, »A. D.»
(1923). G.Lbrg.
Duff [daf], James Grant, angloindisk
ämbetsman och historieskrivare (1789—1858).
Var född i Skottland, hette eg. Grant men
upptog 1825 namnet D. efter sin
mödernesläkt, då han ärvde dess gods. D. anställdes
1805 i Ostindiska kompaniets tjänst, ingick
kort därpå i indiska armén och blev snart en
av den berömde statsmannen Mountstuart
Elphinstones förtrognaste vänner och
medhjälpare. D. var 1818—22 resident i Satara och
lyckades genom sin ingående kännedom om
infödingskaraktären där under svåra
omständigheter upprätthålla brittisk ordning mitt i
maratternas land. Med bruten hälsa
återvände han sedan till hemlandet och utgav
1826 sin monumentala »History of the
mah-rattas» (ny reviderad uppl., 2 bd, 1921), ett
av den angloindiska historieskrivningens
klassiska arbeten. J. Ch-r.
Duff [daf], sir Mountstuart E 1 p h i
n-stone Grant, brittisk politiker (1829—
1906), son till J. G. D. Var 1857—81 (liberal)
led. av underhuset samt understatssekreterare
för Indien 1868—74 i Gladstones första samt
1880—81 för kolonierna i dennes andra
ministär. Han var 1881—86 guvernör över
pre-sidentskapet Madras. D. utgav bl. a.
vidlyftiga memoarer (»Notes from a diary», 1897—
1905), rika på politiska anekdoter. V. S-g.
Dufferin [da’forin], Frederick
Black-w o o d, markis av D. and A v a, brittisk
statsman (1826—1902). Tack vare begåvning
och börd gjorde sig D. snart bekant, skrev
1848 en broschyr om
hungersnöden på
Irland (där han hade
stora gods) och
företog på 1850-talet
vidsträckta resor, bl. a.
en till Island, skildrad
i »Letters from high
latitudes» (8:e uppl.
1887). Han blev 1860
brittisk representant i
en blandad
kommission för undersökning
av massakrerna på de
kristna maroniterna i Syrien; på D:s förslag
tillsattes en kristen guvernör över
Libanon-distriktet. 1864 utnämndes lord D. till
understatssekreterare för Indien, övergick 1866 till
samma post i krigsministeriet och var 1868—72
kansler för hertigdömet Lancaster i Gladstones
första ministär. Som generalguvernör i
Kanada 1872—78 lyckades han genom sin stora
takt, vältalighet och politiska begåvning ena
landet och stärka dess förbindelser med
England. Under en kritisk period var D. 1879—81
ambassadör i Petersburg och 1881—84 i Kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
