Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dufferin, Frederick Blackwood, markis av Dufferin and Ava - Duffy, sir Charles Gavan - Dufour, Guillaume Henri - Dufourny, Léon - Dufourspitze - Dufresny, Charles - Dufwa, Alfred Wilhelm - Dufvenberg, Carl Oscar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Duffy—Dufvenberg
78
stantinopel, varjämte han okt. 1882—april
1883 var brittisk kommissarie i Egypten; hans
förslag att lösa den egyptiska frågan genom
en viss självstyrelse vann emellertid icke
framgång. 1884—88 var D. vicekonung i
Indien och genomförde därunder annekteringen
av Burma. Slutligen var han ambassadör i
Rom (1888—91) och i Paris (1891—96), varpå
han drog sig tillbaka från statstjänsten. Hans
sista år fördystrades av en finansskandal; han
hade åtagit sig ordförandeposten i ett bolag,
vars direktör, Whitaker Wright, avslöjades
som storsvindlare. D. hade 1871 blivit earl
och utnämndes 1888 till markis av D. and Ava
(efter Burmas gamla huvudstad). — Biogr. av
sir Alfred Lyall (1905). A. A-t.
Duffy [da’fi], sir Charles Gavan,
irländsk politiker och australisk statsman (1816
—1903). Uppsatte i förening med Th. Davis
och J. Dillon 1842 i Dublin tidningen Nation,
organ för »Det unga Irland», som ville med
öppet våld genomdriva Irlands
självständighet. För uppvigling dömdes han 1844 till
några års fängelse. Han invaldes 1852 i
underhuset och blev där en av »oberoende
irländska partiets» grundläggare. D.
utvandrade 1856 till kolonien Victoria i Australien
och blev redan 1857 arbetsminister i dess
första parlamentariska ministär. Han var
sedan ett par gånger domänminister och 1871—
72 premiärminister, fick 1873 engelsk
knight-värdighet och var 1877—80 talman i Victorias
lagstiftande församling. D. återvände 1880 till
Europa och var sedan till sin död bosatt i
Nizza. D. utgav en rad memoarverk, bl. a.
»Young Ireland» (1880) och »Memoirs» (2 bd,
1898), samt behandlade ofta i
tidskriftsupp-satser irländsk politik. V. S-g.
Dufour [dyfö’r], Guillaume Henri,
schweizisk general och militärförfattare (1787
—1875). Var född i Contamines vid Genève,
utbildades i Paris till fransk ingenjörofficer,
deltog med utmärkelse
i Napoleons sista krig
och gick efter
kejsardömets fall 1815 i
Schweiziska
edsförbundets tjänst. Där blev
han först chef för
krigsskolan i Thun
(där prins Napoléon,
sedermera kejsar
Napoleon III, var en av
hans lärjungar), 1831
generalstabschef och
1847 högste
befälha
vare för Edsförbundets armé mot
»Sonder-bund» (jfr Schweiz, historia). I
inbördeskriget uppträdde han med kraft och
hovsam-het. D. verkade senare även som diplomat,
bl. a. vid förhandlingar med Napoleon III, och
presiderade 1864 vid den internationella
konferens, där Genèvekonventionen (se d. o.)
utarbetades. — D. gjorde sig högt förtjänt om
härväsendet i Schweiz, bl a. som krigsskole-
chef och genom sina arbeten för landets
kartläggning; en utmärkt topografisk karta över
Schweiz (25 blad, 1845—64) bär hans namn.
Högt skattade bland D:s militära arbeten voro
»De la fortification permanente» (1824; 3:e
uppl. 1854) och »Cours de tactique» (1840; 2:a
uppl. 1851; sv. övers, av A. F. Boy 1855—57).
Han skrev även »La campagne du
Sonder-bund» (1875). L. W :son M.*
Dufourny [dyforni’], L é o n, fransk arkitekt
(1754—1818). Har intresse för svenskar
därför, att Gustav III vid sitt besök i Rom 1784
av honom beställde förslagsritningar till några
byggnadsverk i Stockholm och på Haga, bl. a.
till Johannes kyrka i stil av romersk basilika.
Ritningarna finnas bevarade i Stockholm.
Intet av förslagen blev utfört. — D. vistades
i Italien 1782—94. I Paris blev han 1803 prof,
vid École des beaux-arts. G-g N.
Duf ourspitze [dyfö’rjpitsa], se Monte Rosa.
Dufresny [dyfräni’], Charles, fransk
författare (1654—1724). D. beskyddades av
Ludvig XIV, framför allt i egenskap av
trädgårdsarkitekt, men han har även skrivit
kvicka lustspel i Molières anda, ss. »Le
ma-riage fait et rompu» och »Le chevalier joueur»,
behandlande ett tema, som sedermera med
mästerskap varierades av Regnard. Kj. S-g.
Dufwa, Alfred Wilhelm, jurist,
bankman, politiker (1825—83). Drev i många år
i Stockholm en omfattande och ansedd
advokatverksamhet, blev 1859 v. direktör i
för-säkrings-a.-b. Skandia
och var dess verkst.
direktör 1861—69. Okt.
1869—mars 1870 var
han huvudredaktör för
Aftonbladet. D. var
sista ståndsriksdagen
(1865—66) medlem av
borgarståndet och 1870
—72 av Andra
kammaren (för Stockholms
stad), satt 1871—72 i
statsutskottet och var
en av
lantmannapar
tiets inflytelserikaste ledare, om ock sällan
synlig som sådan. D. var en av partiets
talangfullaste förkämpar vid dess försök att
tillförsäkra riksdagen
uteslutande’bestämmanderätt över de ord. anslagen och genomdriva
sådana frågors avgörande medelst gemensam
votering. Hans förbindelser med
lantmannapartiet omöjliggjorde återval i Stockholm, men
han blev i stället led. av Första kammaren,
som han tillhörde 1873—79 för Kristianstads
och 1882—83 för Göteborgs och Bohus län.
1870—83 var han fullmäktig i riksbanken och
ingrep därvid som deputerad för den inre
förvaltningen med hänsynslös energi och stark
vilja uppryckande och reformerande i
riksbankens styrelse och förvaltning. (Ths.)
Dufvenberg, Carl Oscar, pedagog (1844
—1907). Blev fil. kand. 1871 och fil. dr 1894,
var sedan 1884 lärare vid Jakobs ’ läroverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
