Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dufvenberg, Carl Oscar - D. U. G. - Du gamla, du fria, du fjällhöga nord - Dugazon (Gourgaud), Jean Baptiste Henri - Dugdale, sir William - Dugommier, Jacques Coquille - Dugong, Dugongsläktet - Duguay-Trouin, René - Du Guesclin, Bertrand - Duhamel, Georges (Denys Thevenin)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
D. U. G.—Duhamel
80
i Stockholm. D. framhöll i flera skrifter
modersmålet som det centrala skolämnet och
påyrkade inskränkning och koncentration av
skolundervisningen i främmande språk. S-e.
D. U. G., radikal studentförening i Lund,
se D. Y. G.
Du gamla, du fria, du fjällhöga nord, första
versen i en sång, som diktades av Richard
Dyheck till en av honom i Västmanland
funnen folkmelodi, offentliggjord med text i hans
tidskrift Runa 1865. Sången har sedan
1890-talet brukats som svensk nationalsång. Ordet
»fria» förvanskades länge till »friska».
Dugazon [dygazå’] (eg. G o u r g a u d),
Jean Baptiste Henri, fransk
skådespelare (1755—1809). Debuterade på Théätre
frangais 1771 och blev där publikens
gunstling i det komiska betjäntfacket (Mascarille,
Scapin o. s. v.). G. K-g.
Dugdale [da’gdéil], sir William, engelsk
genealog och fornforskare (1605—86).
Innehade från 1638 efter vartannat flera
härolds-ämbeten, var under inbördeskriget ivrig
roja-list och fick 1677 knightvärdighet. D. utgav
bl. a. en värdefull samling engelska
klosterurkunder, »Monasticon anglicanum» (3 bd,
1655—73; ny uppl. i 6 bd 1817—30), det
topo-grafiskt-arkeologiska verket »Antiquities of
Warwickshire» (1656) samt ett grundläggande
genealogiskt-biografiskt arbete om den
engelska adeln, »The baronage of England» (3 bd,
1675—78). Hans självbiogr. ingår i W.
Ham-pers »Life, diary and correspondence of sir
W. D.» (1827). V. S-g.
Dugommier [dygåmie’], Jacques
Co-q u i 11 e, fransk general (1738—94). Bördig
från Franska Västindien, deltog D. där i de
fransk-engelska kolonialkrigen, anslöt sig
sedan till revolutionen och fick 1793 överbefälet
vid Toulons belägring. Efter stadens
erövring framhöll han den unge Napoleon
Bona-partes förtjänster härom som befälhavare över
artilleriet. 1794 stupade D. i n. Spanien mitt
i ett segertåg. Han var en av de ädlaste och
tappraste revolutionsgeneralerna. Biogr. av
A. Chuquet (1904).
Dugo’ng, Dugo’ngsläktef, se Sjökor.
Duguay-Trouin [dygä’-tr(nä’], R e n é, fransk
sjöhjälte (1673—1736). Föddes i S:t Malo i
Bretagne, gick 1689 i kapartjänst, blev 1691
befälhavare på ett hans familj tillhörigt fartyg
och vann ära och byte under kriget mot
England och Holland. 1694 föll D. i engelsk
fångenskap men räddades genom en
kärleksintrig. 1696 tog han en holländsk amiral till
fånga och blev därpå fregattkapten i franska
flottan. Under spanska tronföljdskriget stred
han på olika håll med framgång mot
engelsmännen, adlades 1709 och intog 1711 det
starkt befästa Rio de Janeiro, varvid han tog
en stor krigskontribution. 1715 blev han
eskaderchef och 1728 generallöjtnant i marinen.
D. var en djärv och skicklig sjökrigare och
en oegennyttig karaktär. — Hans självbiogr.
är senast utg. av H. Malo (1922). (A. A-t.)
Du Guesclin [dy gäklä’], Bertrand, fransk
krigare (omkr. 1320—80). Var av adlig släkt
från Bretagne och deltog i tronstriderna där
på 1340-talet. Han tjänade därpå under
dau-phin, sedermera Karl V, och försvarade 1356
—57 hjältemodigt Rennes mot engelsmännen
samt vann 1364 segern vid Cocherel (vid Eure)
över Karl II :s av Navarra trupper. D.
belönades med grevskapet Longueville. S. å. blev
han vid Auray i Bretagne engelsk fånge men
friköptes av Karl V 1365. Då tronstrider
utbrutit mellan Peter den grymme av Kastilien
och dennes bror Henrik av Trastamara, sände
Karl till Henriks hjälp D. med »les
compag-nies», d. v. s. de äventyrartrupper, som
kämpat för Frankrike mot England men som man
efter freden i Calais för deras härjningars
skull ville få ur landet. Peter fördrevs, och
Henrik blev konung, men Peter återvände
snart och segrade med hjälp av prins Edvard
av Wales (Svarte prinsen) vid Näjera
(Na-varrete) 3 april 1367, där D. togs till fånga.
Karl V biträdde ånyo vid friköpning av D.,
och denne, som trol. i början av 1369 blev
hertig av Molina, gjorde genom segern vid
Montiel mars s. å. Henrik ånyo till konung.
Återkallad av Karl V, blev D. 1370
konne-tabel av Frankrike, slog engelsmännen vid
Pontvallain (Maine) dec. s. å. samt återtog
1372—74 Poitou, Bretagne, Guienne och
Saint-onge. Efter stilleståndet med England 1375
—77 ville Karl V indraga Bretagne direkt
under franska kronan men misslyckades. D.,
som själv var bretonsk adelsman, gjorde
ogärna tjänst härvidlag och misstroddes även
men försonades sedan med Karl. Han sändes
1380 att kämpa mot »les compagnies», som
ånyo härjade, men sjuknade snart och dog.
Han är hundraårskrigets största franska
hjältegestalt. — Litt.: Franska monogr. av S. Luce
(1876; 3:e uppl. 1896) och H. Sée (1899); R.
Delachenal, »Histoire de Charles V» (3 bd,
1909—16); E. Frain, »Nos Du Guesclin de
1300 å 1828» (1917); A. Morel-Fatio, »Études
sur 1’Espagne», d. 4 (1925). B. H-d.
Duhamel [dyamäT], Georges, pseudonym
för Denys Thevenin, fransk författare
(f. 1884 30/e), f. i Paris, där han utbildade sig
till läkare. Tills, m. Jules Romains, Ch.
Vild-rac och några andra
litterärt intresserade
studenter bildade han
den s. k. »groupe de
1’Abbaye», som 1906
slog upp sitt
kloster-liknande högkvarter i
Créteil utanför Paris.
Gruppen skingrades
snart av ekonomiska
skäl, men den
litterära åskådning (kallad
»unanimism» efter en
diktsamling av
Ro
mains), varpå den byggt och som avsåg en
fördjupning av själslivet på antiintellektualis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
