Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dulwich - Duma - Dumanoir, Philippe François (Pinel) - Dumas, Alexandre, père (d. ä.) - Dumas, Alexandre, fils (d. y.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Dulwich—Dumas, A.
92
Dulwich [da’lid$], stadsdel i södra London, i
Camberwell, 7 km s. om London bridge.
Bekant för sitt college (stiftat 1619, med omkr.
700 elever) och sitt tavelgalleri, särskilt rikt
på nederländska tavlor, som en gång tillhört
Stanislaus II av Polen.
Du’ma, ry. (släkt med fsv. dombr, dom),
råd, rådsförsamling, före 1917 års revolution
namn på borgarrepresentationen i de ryska
städerna; den ryska riksdagen (riksduman)
1906—17. Jfr Ryssland, historia. Litt.: A.
Törngren, »Från våra dagars Ryssland, 1904—
07» (1911) och »Den tredje duman» (1912).
Dumanoir [dymanwä’r], Philippe
Fran-Cois (eg. Pin el), fransk dramatisk författare
(1806—65). D. skrev, dels på egen hand, dels
i förening med Scribe o. a., närmare 200
lustspel och vådeviller. Av dessa har endast »Don
César de Bazan» (1844; sv. övers, s. å.; uppf.
i Sverige 1844 med E. Stjernström i
titelrollen) fått en varaktig plats på repertoaren.
Ett annat av D;s i Sverige givna stycken är
»Les premières armes de Richelieu» (1839;
»Richelieus första vapenbragd», 1842), vari
Emilie Högqvist hade en bravurroll. Kj.S-g.
Dumas [dyma’], Alexandre, père (D.
d. ä.), fransk författare (1803 2,/7—70 5/i2), son
till general Alexandre Davy D. (1762
—1806), vars mor var negress. Vid 20 års
ålder blev D., som var utan högre
skolunder-byggnad, sekreterare hos hertigen av Orléans.
Alexandre Dumas d. ä. Målning av Honoré Daumier.
Efter att ha gjort bekantskap med
Shakespea-res dramer och Walter Scotts romaner började
han nu vid ett par och tjugu års ålder
att, obesvärad av alla litterära teorier, själv
skriva dramer och romaner efter dessa stora
mönster, som romantiken just då bragt på
modet, och den omedelbara framgången
uppmuntrade honom till fortsättning. Han blev
den mest produktive av alla franska
författare; hans samlade verk omfatta 277 vol.
Också tvangs han att anställa talrika
medarbetare för att tillfredsställa den stora
publikens läslust, som dock slappnade av under
de sista årtiondena av hans liv. Något högre
konstnärligt värde äger intet av hans verk,
men flera höra alltjämt till de breda
folklagrens populäraste läsning världen runt.
D;s första stora framgång på scenen var
det historiska skådespelet »Henri III et sa
cour» (1829; sv. övers. 1836), vars primitiva
men bjärt pålagda tids- och lokalfärg livligt
slog an. Med »Antony» (1831), där han
hamnade i den rena rövarromantiken ä la
Kotze-bue, vann han ny, ännu större framgång, och
lyckan följde honom sålunda under ett par
årtionden. För eftervärlden har denna
kvasi-historiska melodramatik föga eller intet
intresse, ehuru den på sin tid flitigt spelades
även i Sverige. Det enda av dessa dramer,
som sporadiskt hållit sig kvar på repertoaren,
är den hyperromantiska skådespelarapoteosen
»Kean, ou désordre et génie» (1836; »Edmond
Kean», 1840), det första av de skådespel med
en skådespelare till hjälte, vilka sedan blivit
en populär genre, flitigt odlad även av
betydande författare, här utan fadd idealisering
av det tacksamma motivet.
Som fantasifull romanfabrikant en gros
inhöstade D. om möjligt ännu större vinster.
Han är skapare av den moderna
romanföljetongen, dessa oändliga äventyrsberättelser
utan början och utan slut, vilkas urtyper äro
»Lecomtede Monte-Cristo» (12 bd, 1844—45; sv.
övers. 1846) och »Les trois mousquetaires» (8
bd, 1844; »De tre musketörerna», 1846), med
två fortsättningar. I den livliga och
spännande handlingen har D. en avgjord förtjänst,
som icke heller förnekar sig i hans mindre
kända arbeten, ss. »Joseph Balsamo» (1846;
sv. övers. 1847—48), medan det »historiska»
är skäligen dubiöst, väsentligen inskränkt till
namn och lokaliteter. På äldre dagar
drabbades D. av ekonomiska svårigheter, då han
gav sig in i äventyrliga spekulationer, satte
upp tidningar och teatrar, t. o. m. en
sås-fabrik. Monogr. av Arthur B. Davidson (1902)
och H. Parigot (1902). Kj.S-g.
Dumas [dyma’], Alexandre, fils (D. d.
y.), fransk dramatiker (18 2 4 28/7— 95 27/n),
naturlig son till A. D. père. D. fann, efter en
stormig ungdom, sin kallelse i att
samvetsgrant skildra typer och konflikter i de
halvmondäna Pariskretsar, där han själv rörde sig
som fisken i vattnet. En av hans älskarinnor,
Marie Duplessis, vars öde han kunnat följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
