Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dupin, André (d. ä.) - Dupin, Pierre Charles François - Du Pin el. Dupin, Louis Ellies - Dupleix, Joseph François - Du Plessis, Armand Jean - Duplessis-Mornay, Philippe - Duplett - Duplex- - Duplexgång, Duplexpapp, Duplexpump, Duplextelegrafering - Duplicera - Duplicering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Dupin, P. Ch. F____Duplicering
116
blev D. president i deputeradekammaren,
utövade i åtta år detta ämbete med stor
myndighet oeh var ett av julimonarkiens bästa
stöd. Under februarirevolutionen (1848)
föreslog D. förgäves greven av Paris till
tronföljare. Han invaldes 1849 i
nationalförsamlingen, där han blev president i
författnings-utskottet, samt var 1849—51 församlingens
president. Han ansåg motstånd mot prins
Na-poléons statskupp (1851) tämligen lönlöst och
mottog 1857 en plats i senaten. S. å. återfick
han sitt generalprokuratorsämbete, vilket han
innehaft under julimonarkien men nedlagt
1852, då den orleanska familjens egendom
indrogs. D. utövade ett flitigt författarskap och
utgav bl. a. »Plaidoyers» och »Réquisitoires»
(över 30 bd, 1821—52), »Le procès du Christ»
(1828; sv. övers., »Passions-historien . ..», 1842)
och »Mémoires» (4 bd, 1853—63). E. A-t.*
Dupin [dypå’], Pierre Charles F r a
n-§ o i s, baron, fransk matematiker (1784—1873);
bror till A. D. Var starkt engagerad i det
offentliga livet, dels som aktiv ingenjör och
dels som politiker (marinminister 1834, led.
av nationalförsamlingen 1848—51, senator
1852—70). Led. av sv. Vet.-akad. (1822). Inom
geometrien har D:s namn åsatts vissa på
buktiga ytor förekommande kroklinjer, de s. k.
dupinskakurvorna. T. B.
Du Pin el. Dupin [dypä’], Louis E
1-1 i e s, fransk teolog (1657—1719), prof, vid
College de France. Utgav det visserligen ej
sakligt tillförlitliga men av moderation och
elegant stil utmärkta jätteverket »Nouvelle
bibliothèque universelle des auteurs
ecclésia-stiques» (58 bd, 1686—1704; forts, av Goujet
med 3 bd), vilket verk redan 1686 framkallade
en sammanstötning med Bossuet. D. måste som
jansenist lämna sitt ämbete och för en tid
Paris. Hans gallikanism och åt olika håll
riktade unionssträvanden gjorde honom alltjämt
misstänkt. D. utgav även en kommentar till
de gallikanska artiklarna (1707). A. G-w.
Dupleix [dyplä’(ks)], Joseph Frangois,
markis, fransk kolonialpolitiker (1697 1h—
1763 10/ii). Kom som ung köpman 1715 till
Chandarnagar (se d. o.), där han förvärvade
förmögenhet, 1730 blev
direktör för faktoriet
och 1742
generalguvernör över alla
Frankrikes besittningar i
Indien. Hans politiska
mål var att driva ut
engelsmännen ur
Indien och där
grundlägga ett stort franskt
kolonialvälde. Medan
engelsmän och
fransmän i Europa
bekämpade varandra i
öster
rikiska tronföljdskriget, vann han i Indien åt
Frankrike en ständigt växande prestige genom
skicklig inblandning i de infödda furstarnas
strider och väpnat understöd åt Frankrikes
an
hängare. På det hela taget hade D. framgång;
han intog Madras och tillbakaslog ett engelskt
anfall på Pondichéry (1748) men måste efter
freden i Aachen återställa Madras. Till hans
motgång bidrog också rivaliteten med La
Bourdonnais, som var guvernör över öarna Ile
de France och Bourbon (nu Mauritius och
Réunion), och det ringa understöd D.
erhöll av franska ostindiska kompaniet. Han
fortsatte emellertid efter freden i större skala
sin inblandningspolitik och sökte bl. a. vidga
det franska väldet genom att stödja en navab
av Arcot och en subadar av Dekkan, men hans
planer omintetgjordes av engelsmännen under
Robert Clives (se d. o.) skickliga ledning, och
D. hemkallades 1754. Han återfick aldrig de
ofantliga summor han försträckt kompaniet.
D. dog fattig och med orätt utpekad som en
despot och ärelysten äventyrare. Först
eftervärlden har gjort rättvisa åt hans av
samtiden klandrade politik, som gick ut på att
göra Frankrike till den ledande makten i
Sydindien; dock stodo hans resurser sannolikt
aldrig i proportion till hans strävanden. Jfr
Malleson, »D.» (1891; i »Rulers of India»);
P. Cultru, »D.» (1901); de Nazelle, »D. et la
défense de Pondichéry» (1908); H. Dodwell,
»D. and Clive» (1920); A. Martineau, »D. et
ITnde frangaise» (2 bd, 1920—25). J. Ch-r.
Du Plessis [dy pläsi’], Armand Jean,
se R i c h e 1 i e u.
Duplessis-Mornay [dypläsi’-mårnä’],
Philip p e, se M o r n a y.
Duple’tt, biform till dubblett (se d. o.).
Du’plex-, lat., dubbel-. I tekniska termer
nyttjas ordet i något växlande betydelser,
vanl. för att ange, att olikriktade rörelser
samverka, men även i betydelserna
dubbelt-verkande, tvillinganordning m. m. — D
u’p-1 exgån g i ur, s. k. vilande gång, där
gånghjulet är försett med dubbelt antal tänder,
vinkelrätt mot varandra. Jfr Ur. —
Du’p-1 e x p a p p, -papper, papp, resp, papper,
bestående av två massalager av olika fiberart
el. färg. — D u’p 1 e x p u m p,
tvillingång-pump, i vilken de bägge pumparna arbeta
växelvis och reglera ångans till- och avlopp för
varandra; även kolvpump, som i båda
slagriktningarna trycker in vätskan i samma ledning.
— D u’p lextelegrafering, telegrafering
på en och samma linje samtidigt i båda
riktningarna (jfr Telegraf). G. H-r.
Du’plexgång, Du’plexpapp, Du’plexpump,
Du’plextelegrafering, se Duplex-.
Duplicera (av lat. duplicäre, fördubbla),
förrätta dubbel prästerlig tjänst (jfr D u p 1
i-kant), särskilt förrätta gudstjänst i två
(el. flera) kyrkor på samma dag; fördubbla,
mångfaldiga skrift (medelst hektograf,
kopieringsmaskin o. s. v.); ingiva duplik (se d. o.).
Duplicering (av lat. du/plex, dubbel). 1.
Användandet av samma klassrum för två olika
på skilda tider av dagen undervisade
skol-avdelningar. Denna anordning brukas som
nödfallsutväg vid lokalbrist vid många av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
