Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duplicering - Duplicidentati - Duplik - Duplikant - Duplikat - Duplikator - Duplikatur - Duployé, Émile - Dupont, Pierre - Dupont, Pierre Samuel (de Nemours) - Dupont de l’Eure, Jacques Charles - Duppaure Gebirge - Dupray, Louis Henri - Dupré, Giovanni - Dupré, Guillaume
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Duplicidentati—Dupré, G.
118
Sveriges folkskolor men erkännes allmänt som
ett svårt missförhållande. Den hemkänsla,
som barnen böra ha i sitt klassrum, försvagas
genom d., och skolsalarna bli så upptagna av
undervisningen, att nödig utvädring och
städning e j kunna ske. — 2. Se T e 1 e f o n.
Duplicidenta’ti, se G n a g a r e.
Dupllk (av lat. du’plex, dubbel), i skriftlig
process namn på den andra av de skrifter,
som ingivas av svaranden. D. innehåller
svaromålet på den andra av kärandens skrifter,
den s. k. repliken. Jfr L i b e 11 och Replik.
— D. är stundom beteckning för senare utfört
originalexemplar av ett konstverk.
Duplika’nt (av lat. duplicäre, fördubbla),
fordom förekommande benämning på extra
lärare vid svenska elementarläroverk. Namnet
härrör därav, att sådana lärare anställdes,
när en klass till följd av sin storlek måste
delas i två parallellavdelningar.
Duplikät (av lat. du’plex, dubbel), det ena
av två lika lydande exemplar av ett dokument,
t. ex. växel (växelduplikat,
växeldubb-lett; jfr Växel), konossement o. s. v.
Duplikätor (av lat. duplex, dubbel),
kopieringsmaskin för att mångfaldiga maskinskrift.
Duplikatür (av lat. duplicäre, fördubbla),
omvikning (t. ex. av huden). Tarmkäxet
liksom även en stor del av bukhålans ligament
äro duplikaturer av bukhinnan. E. L-g.
Duployé [dyplmaje’], É m i 1 e, fransk
andlig, stenograf (1833—1912). Utgav 1867 tills,
m. en broder ett nytt stenograf isystem,
vilande på fonetiska principer, med linjer,
cirklar o. s. v. som förkortningstecken, vilket
särskilt i Frankrike vunnit stor popularitet. Jfr
Stenograf i.
Dupont [dypä’], Pierre, fransk skald
(1821—70). D., som vid februarirevolutionen
1848 anslöt sig till den socialistiska
vänsterflygeln, fick utstå åtskillig förföljelse efter
kejsardömets återupprättande men vann som
politisk visdiktare och sällskapspoet en
popularitet, som en tid tävlade med Bérangers. Av
dessa dikter, till vilka han själv skrev
musiken, lever numera endast
arbetarmarseljä-sen, »Le chant des ouvriers». Hans lantliga
idylldiktning är glömd. Jfr Ch. Baudelaire,
»L’art romantique» (1868). Kj. S-g.
Dupont [dypa’], Pierre Samuel (D. de
Nemours), fransk nationalekonom (1739—
1817). Studerade först medicin men slöt sig
redan 1763 till Quesnay
och dennes
nationalekonomiska skola, vars
läror D. med iver
omfattade och utbredde.
Han utgav en serie
avhandlingar av Quesnay
i »Physiocratie» (2 bd,
1768), som gav
riktningen dess namn, och
skrev själv »De
l’ori-gine et des progrès
d’une Science nouvelle»
(1768; ånyo utg. 1910). Efter ett par år i
polsk tjänst återvände D. 1774 till
Frankrike, då hans meningsfrände Turgot blivit
finansminister. Han blev dennes medhjälpare,
skrev senare en biogr. över Turgot (1782)
och utgav dennes skrifter (1809—11). D.
invaldes 1789 i riksständerna för Nemours
(därav tillnamnet), kämpade under revolutionen
för fysiokratiska idéer, satt i fängelse under
skräckväldet, blev sedermera medl. av de
gamles råd, proskriberades 1797 men
undkom till Amerika. Han återkom 1802, blev
1814 sekreterare i den tillförordnade
regeringen och reste 1815 ånyo till Amerika, där
han tillbragte sina sista år. — Litt.: G.
Schellé, »D. et 1’école physiocratique» (1888).
Dupont de 1’Eure [dypa’ do lö’r], Jacques
Charles, fransk politiker (1767—1855). Blev
1789 advokat vid parlamentet i Normandie
samt innehade under revolutionen och
kejsardömet olika domarsysslor. 1798 tillhörde D
de femhundras råd, invaldes 1813 i
lagstiftande kåren och genomdrev som
deputeradekammarens vicepresident under »de hundra
dagarna» ett beslut att endast erkänna en
styrelse, som upprätthölle revolutionens principer.
1817—48 var han oavbrutet deputerad och
en orubblig anhängare av liberalismens
principer. Efter julirevolutionen (1830) var D.
några månader justitieminister, tog 1847
framträdande del i reformbanketterna, blev vid
februarirevolutionen (1848) president i
provisoriska regeringen (till 4 maj), invaldes s. å.
i nationalförsamlingen men föll igenom vid
valen 1849 och drog sig tillbaka till
privatlivet. E. A-t.*
Du’ppauer Gebi’rge, tjeck. Doupovské Ilory,
bergstrakt i n. v. Böhmen, skiljes från
Erz-gebirge av Egerdalen; högsta topp
Burg-stadl (Hradistè, 932 m ö. h.). D. utgör
resterna av en mäktig tertiär vulkan.
Dupray [dyprä’], Louis Henri, fransk
målare (1841—1909). Var bataljmålare
(»Slaget vid Waterloo», 1870) och blev efter
fransk-tyska kriget en av dess skildrare.
Behandlade även militärliv i fredstid. G-gN.
Dupré [dypre’], G i ovan n i, italiensk
skulptör (1817—82). Var redan i sina tidiga verk
(statyerna »Den dödade Abel» och »Kain».
båda i Palazzo Pitti i Florens) stark realist
och upprorsman mot rådande akademisk
ma-nierism. Bland senare alster framstå »Pietä»
(1865) på kyrkogården Misericordia i hans
födelsestad, Siena, genom monumentalt lugn
och det figurrika Cavourmonumentet i Turin
(1873) genom sin storartade plastiska hållning.
Huvudgruppen visar Cavour, draperad i
klassisk mantel, beskyddande Italien, en
knä-böjande kvinnogestalt. Statyn »Sappho»
berömmes för sitt ädelt elegiska uttryck. D. var
högt uppburen och inflytelserik. Monogr. av
P. Dotti (1884) och H. E?Frieze (1886). G-g N.
Dupré [dypre’], Guillaume, fransk
skulptör och gravör (1576—1643); var den främste
franske renässansmedaljören. Hans medaljer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
