Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dupré, Guillaume - Dupré, Jules - Dupré, Julien - Du Prel, Karl - Duprez, Gilbert Louis - Du Puget, Rosalie - Dupuis, Jean Baptiste Daniel - Dupuit, Jules - Dupuy, Charles - Du Puy, Édouard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Dupré, J.—Du Puy
120
»Den stora eken.» Målning av Jules Dupré. I Louvremuseet i Paris.
äga kraftig och kärnfull stil, förnäm och på
samma gång realistisk hållning. Han utförde
medaljer över kungahuset, i vars tjänst han
stod alltifrån sin ungdom, över statsmän,
påven Urban VIII m. fl. 1611—13 vistades han i
Italien. Han var verksam även som
elfenbens-snidare och skulptör, utförde statyer och byster
i marmor och brons. Arbeten av D. finnas
bl. a. i Louvre, Chantilly och Turin. G-gN.
Dupré [dypre’], Jules, fransk målare (1812
—89). Började som porslinsmålare, gjorde
alltifrån sin ungdom studier ute i naturen,
blev av instinkt friluftsmålare och sin egen
lärare. Han blev en av den intima
naturskildringens vägbrytare, behandlade stämningar
av lugn och stillhet men även av lidelse
och starkt patos. D:s känsloskala var alltså
vidsträckt, och han behärskade den från
idyllen till dramat. Corot kallade honom
måleriets Beethoven. Under oavbrutet, hängivet
studium levde han ett långt och lyckligt liv.
Han målade även borgerliga interiörer. Han
är väl representerad i Louvre, i Chantilly och
i Mesdagmuseet i Haag. Nationalmuseum
i Stockholm har tre småtavlor av D. G-gN.
Dupré [dypre’], J u 1 i e n, fransk målare
(1851—1910). Hade sin styrka i friluftsbilder
— lantarbete och boskap — med starkt
solsken, målerisk bredd ocb friskhet. G-gN.
Du Prel [dy prä’l], Karl, se P r e 1.
Duprez [dypre’], Gilbert Louis, fransk
tenorsångare och sånglärare (1806—96). Hans
egentliga stora tid som dramatisk sångare
var 1837—42, då han tillhörde Stora operan
i Paris; 1842—50 lärare vid konservatoriet.
Skrev bl. a. en god sångskola, »L’art du
chant» (1845). T. N.
Du Puget [dy py§ä’], Rosalie, fransk
författarinna (1795—1875). Växte upp i
Sverige, dit hennes moder flytt med sina barn
undan revolutionen, och fattade kärlek till
landet och dess litteratur. Sedan familjen
1815 återvänt till Frankrike, ägnade sig
fröken D. åt att översätta svensk litteratur till
franska, bl. a. arbeten av Agardh,
Fredrika Bremer, E. Carlén, A.
Fryxell, S. von Knorring, Onkel
Adam, E. Tegnér, Z. Topelius. Hon
utgav bl. a. »Chefs-d’oeuvres de
théätre suédois» (1823) och »Fleurs
scandinaves. Choix de poésies»
(1858; ny uppl. 1871).
Dupuis [dypui’], Jean B a
p-tiste Daniel, fransk
medalj-gravör och skulptör (1849—99).
Hans medaljer och plaketter (över
världsutställningen 1889 o. s. v.)
få sin hållning genom linjernas
renhet och reliefens kraft. G-g N.
Dupuit [dypui’], Jules, fransk
ingenjör och nationalekonom (1804
—66). Blev 1850 staden Paris’
chefingenjör och 1855 statens
generalinspektör för vägar och broar. D.
var en framstående väg- och vatten-
byggnadsteoretiker, studerade även
kommunikationsväsendets ekonomi och leddes därifrån
över till studiet av värdeläran (se Värd e).
I sin uppfattning av frågan om nytta och
värde var han föregångare till Jevons, Menger
och Walras.
Dupuy [dypui’], Charles, fransk
statsman (1851—1923). Var skolinspektör, då han
1885 invaldes i deputeradekammaren. D. slöt
sig till opportunisterna, var dec. 1892—april
1893
undervisningsminister i Ribots
kabinett och blev därpå
själv konseljpresident
och inrikesminister
men störtades i no v.
1893 samt blev
president i
deputeradekammaren. 9 dec. s. å.
kastade anarkisten
Vail-lant en bomb i
kammaren, varvid D. vann
stor berömmelse för
kallblodigt lugn. 31
maj 1894 blev han åter konseljpresident och
inrikesminister, var närvarande, då
presidenten Carnot mördades i Lyon, fick vid
presidentvalet s. å. 97 röster och avgick i jan. 1895.
Under denna D:s ministär arresterades
Drey-fus. 1 nov. 1898 bildade han en republikansk
koncentrationsministär och lät genom en »lex
in casu» hänskjuta frågan om revision av
Dreyfus’ dom till hela kassationsdomstolen (jfr
Dreyfusprocessen). Juni 1899
störtades D., närmast emedan han ej berett den
revi-sionsvänlige presidenten Loubet skydd mot
antidreyfusarderna. I senaten, där han
invaldes 1900, bekämpade han lagen om skilsmässa
mellan stat och kyrka. D. skrev en mycket
använd »moralkatekes», »Livrét de morale»
(32 :a uppl. 1908). ’ E. A-t.*
Du Puy [dy pui’], É d o u a r d,
schweizisksvensk musiker (omkr. 1771—1822). Kom
1793 till Stockholm, där han redan s. å. an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
