Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duquesne el. Du Quesne, Abraham - Duquesnoy, François (Frans van Kenoy) - Dur - Dura - Durabel - Duræus, Johannes (John Durie el. Dury) - Duraluminium - Dura mater - Durán, Agustín - Duran (Durand), Charles (Carolus Duran) - Durán, fray Diego
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Duquesnoy—Duran
124
2 juni s. å. vid Palermo. D. blev 1682 markis
men på grund av sin protestantiska tro aldrig
marskalk. 1682 och 1683 angrep han Alger
med bombskepp, då ett nytt anfallsmedel, och
bombarderade 1684 Genua, varefter han drog
sig tillbaka. Litt.: Monogr. av A. Jal (2 bd,
1873); Ch. de La Roncière, »Histoire de la
ma-rine frangaise», V (1920), och »Correspondance
inédite d’A. D. avec 1’amiral suédois Wrangel
(1645—1657)» (1924); E. Biörklund, »A. D.
dans la Baltique» (1923). (B. H-d.)
Duquesnoy [dykäncoa’], Frangois (Frans
van Kenoy), fransk skulptör (1594—1643).
Var född i Bryssel och son till skulptören
Jé-röme D., begav sig 1618 till Italien och
kvar-stannade där. Han utförde betydande verk
för påvar och kardinaler, däribland (1630 ff.)
statyn »Den helige Andreas» (en av de fyra
kolossala marmorbilderna vid kupolpelarna i
Peterskyrkan) i en patetisk ställning med
korset i sin hand, energiskt modellerad och
rikt draperad. D. står här nära Bernini, som
han dock ej efterbildar. En annan
kolossal-staty är »Susanna» i Loreto. D. står även
mycket högt i sina elfenbensreliefer (bl. a. ett
berömt krucifix) och i barnframställningar.
I Flandern finns ett gravmonument över
biskop Antonius Triest i S:t Bavo i Gent, fullb.
av D:s broder Jéröme D. d. y. (1602—
54). G-gN.
Dur (av lat. dürus, hård; it. numera
mag-gio’re, fr. majeur, eng. major), det av den
nyare musikens två tonsläkten, som omfattar
alla de tonarter, vilkas treklang består av en
stor ters (t. ex. c-e-g), till skillnad från moll
med liten ters (t. ex. a-c-e). T. N.
Dura, forntida syrisk stad, koloni från
Palmyra, omkr. 2,35 km därifrån, vid Eufrat,
där nu es-Salihije ligger. Grundlädes på
100-talet f. Kr. av Nikanor, blev en viktig
station på handelsvägen till östern, tillhörde
efter vartannat seleukidernas rike, parterna
och romarna samt gick säkerligen under på
samma gång som Palmyra (273 e. Kr.).
Stadens läge var till senaste tid okänt. Av eng.
soldater 1920 blottade ruiner ledde till en
flyktig undersökning genom amerikanen J.
H. Breasted och 1922 ff. till grundligare
studium, varvid Franz Cumont identifierade orten,
utgrävde bl. a. två tempel (med fresker),
påträffade juridiska urkunder m. m. (P. L.)
Duräbel (lat. duräbilis), hållbar.
Duræus, J ohannes (eg. John Durie
el. Dur y), skotsk synkretistisk teolog (1595
el. 1596—1680). Blev 1624 presbyteriansk
präst i Elbing i en församling av där bosatta
engelsmän och skottar, vilka han genom ett
slags union sökte förena med platsens
luteraner. D:s toleransprogram åsyftade en
dogmatisk modifikation av skiljelärorna, t. o.
m. ett erkännande av Symbolum apostolicum
som tillfyllestgörande sammanfattning av alla
fundamentala kristna sanningar. 1630—34
reste han i Tyskland och besökte i Würzburg
1631 Gustav II Adolf, som hänvisade honom
till sina hovpredikanter, framför allt
Johannes Matthiæ. 1634 övergick D. t til
anglikanska kyrkan. Han besökte 1635 —40 Holland,
Danmark och Sverige samt sökte i Sverige,
där han vistades 1636—38, framför allt vinna
Axel Oxenstierna för sina planer. Också
denne hänvisade honom till Johannes Matthiæ,
som dock ej synes ha direkt understött hans
strävanden. Bestämt motstånd mötte han hos
Uppsala teologiska fakultet och prästeståndet
vid 1638 års riksdag, vilket t. o. m. begärde
hans utvisande. I Danmark blev resultatet av
hans vistelse (1639) lika magert. De närmaste
åren var han led. av Westminstersynoden och
blev presbyterian, sedan independent. Under
Cromwells protektorat fortsatte han sina
uni-onssträvanden under nya resor på fastlandet
och lämnade 1661 för alltid England. Bland
D:s tryckta arbeten märkes »Consultatio
theo-logica super negotio pacis ecclesiæ», skrivet i
Sverige 1636. — Litt.: Th. Klär, »J. D.» (1897);
Hj. Holmquist, »D. Johannes Matthiæ Gothus»
(1903); Karl Bauer, »Die Unionsthätigkeit
J. D:s unter dem Protektorat Cromwells»
(1907). A.G-w.
Duraluminium, se
Aluminiumlegeringar, sp. 680.
Düra mäter, lat., se H j ä r n h i n n o r.
Durän [öora’n], A g u s t i n, spansk
litteraturforskare (1789—1862); var bl. a.
överbibliotekarie vid nationalbiblioteket i Madrid.
I en uppseendeväckande skrift om modern
spansk kritik och den gamla spanska teaterns
förfall (1828) drog han i härnad mot den
franska klassicismen och banade väg för en ny,
på spansk-klassisk grund baserad romantisk
skola. Sin förnämsta ryktbarhet vann dock
D. genorn utgivandet av flera »romanceros»,
samlingar av spansk folkpoesi (sammanförda
i »Romancero general» i bd 10 och bd 16 av
»Biblioteca de autores espanoles» 1849—50).
Denna »romancero general» var den första
vederhäftiga samlingen av Spaniens rika skatter
av lyrisk-episka folksånger. K.A. H.
Duran (Durand) [dyrä’], Charles
(kallad Carolus Duran), fransk målare (1837
—1917). Studerade i Paris och Rom samt
målade 1865 i Italien den i monumental storlek
hållna uttrycksfulla genren »Den mördade».
Liksom Bonnat utbildade sig D. framför allt
genom studier av spanska mästare, tillägnade
sig en stark och mustig färgskala och ett brett,
verksamt behandlingssätt. Han upptog bibliska
och mytologiska ämnen men målade
huvudsaki. porträtt, ofta ganska ståtliga (bl. a.
»Damen med handsken», helfigur i svart siden).
1905 blev han direktör för franska akad. i
Rom. Är representerad i Louvre, i
Luxem-bourgmuseet samt i Lilles museum; ett
flick-porträtt i Glyptoteket i Köpenhamn. Utförde
även porträttbyster. G-gN.
Durån [öora’n], fray D i e g o, spansk
krö-nikeförfattare (f. omkr. 1538 i Mexiko), son
till en spanjor och en indianska, dominikan.
Utgav 1579 och 1581 i Mexiko två verk om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
