Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Durán, fray Diego - Durance - Durand, Alice (Henry Gréville) - Durand, Guillaume (Durandus, Guilielmus) - Durand, sir Henry - Durand, Marie Auguste - Durand, sir Mortimer - Durandal - Durand de Gros, Joseph Pierre - Durango - Duranidynastien - Durante, Francesco - Durativ - Durazzo, Durrës, Drač
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Duranee—Durazzo
126
aztekerna. Hans stora efterlämnade »Historia
de las Indias de Nueva Espana y Islas de
tierra firme» utgavs 1867—80; det behandlar
aztekrikets historia och folket vid tiden för
erövringen på grundval av indiantraditioner
och uppgifter av följeslagare till Cortez. S. L.
Duranee [dyrä’s], biflod till Rhöne i s. ö.
Frankrike; 380 km lång. Upprinner på Mont
Genèvre (Cottiska alperna), genomflyter i s. v.
riktning alpdalarna Briangonnais och
Em-brunois, mottager fr. h. Buech, fr. v. Guil,
Ubaye och Bléone. Inträder i Provence,
mottager fr. v. sin största biflod, Verdon, vänder
sig mot n. v. och utfaller i Rhöne nedanför
Avignon. Vattenmängden visar stora
variationer; vattenkraften tages i anspråk vid flera
stora kraftverk. I nedre loppet avledas stora
vattenmängder för bevattningsändamål.
Durand [dyrä’], Alice, fransk
författarinna, känd under pseud. Henry Gréville
(1842—1902). D., som tillbragte sin ungdom
i Ryssland, där fadern var språklärare, har
författat ett femtiotal romaner, utmärkta av
lättflytande stil och ofta spännande
händelseförlopp, som förskaffat dem en vidsträckt
läsekrets, även i Sverige. Nämnas må »Sonia»
(1877; »Sonja», 1878), »La princesse Oghérof»
(1877; »Furstinnan Oghérof», 1878) och »Une
trahison» (1882; »Förräderi», 1883). Kj. S-g.
Durand [dyrä’], Guillaume (lat. D
u-r an du s, Gu ilielmus) av Santo Porciano,
fransk skolastiker (omkr. 1270—1334),
domi-nikan, biskop i Meaux 1326. D:s förnämsta
verk är en kommentar till Petrus Lombardus’
»Sententiæ» (1508, 1515; ofta omtryckt). D.
var sträng nominalist (se d. o.) och utpräglad
kritiker, föga böjd att underordna sig andras
meningar (»doctor resolutissimus»). Först
anhängare till Tomas från Aquino, bekämpade
D. sedan dennes strävan att utplåna
motsatserna mellan filosofi och teologi. (A. G-w.)
Durand [djoerä’nd], sir Henry,
anglo-indisk militär (1812—71). Utmärkte sig 1839
i afganska kriget, var brittisk agent hos flera
indiska furstar och inlade vid
seapoysupp-rorets utbrott 1857 som agent i Indore
mycken förtjänst om det brittiska väldets
bevarande i Centralindien. Han blev 1859 led. av
indiska rådet, var 1861—65 vicekungens
ut-rikessekreterare, blev 1867 generalmajor och
1870 viceguvernör över Punjab. Sonen (se
nedan) utgav hans »History of the first
afghan war» (1879) och skrev hans biogr.
(1883). V. S-g.
Durand [dyrä’] ,MarieAuguste, fransk
musikförläggare (1830—1909). Grundade 1870
i Paris ett musikförlag, som utgivit verk av
Saint-Saens, Massenet, Lalo, Widor, Franck
m. fl. (även fr. uppl. av Wagners
musik-dramer). D. komponerade även. T. N.
Durand [djoarä’nd], sir M o r t i m e r,
brittisk diplomat (1850—1924), son till sir Henry
D. Var under Kabulfälttåget 1879 politisk
sekreterare åt general Roberts, 1880—84 un-
derstatssekreterare i indiska regeringens
ut-rikesdep. och 1884—94 dess utrikessekreterare.
Han avslöt 1893 i Kabul ett betydelsefullt
vänskapsfördrag med emiren av Afganistan
(»Durandfördraget»).
D. var 1894—1900
brittisk minister i Teheran
samt ambassadör i
Madrid 1900—03 och i
Washington 1903—06.
Han skrev
förtjänstfulla biografier över
sin fader, sir Henry D.
(2 bd, 1883), Nadir
schah (1908), sir Alfred
Lyall (1913) och
fältmarskalken sir George
White (1915). V. S-g.
Durandal [dyräda’l], kämpen Rolands svärd.
Se Rolandssagan.
Durand de Gros [dyrä’ do grå’], J o s e p h
Pierre, fransk filosof (1826—1900); mer
allmänt känd först emot slutet av sitt liv.
D. bekämpar positivismen och antager
metafysikens möjlighet. I sina hypnotiska
undersökningar är D. en föregångare till de stora
franska hypnotiska skolorna. Skrev bl. a.
»Electrodynamisme vital» (1855; utg. under
pseud. Dr. Philips) och »Ontologie et
psy-chologie physiologique» (1871; utg. 1900 under
titeln »Variétés philosophiques»). C. H-m.
Dura’ngo, stat i n. v. Mexiko, innanför
Kaliforniaviken; 123,520 kvkm, 336,766 inv.
(1925). Genomdrages i v. av den skogrika
Sierra Madre Occidental; i ö. vidsträckta,
delvis uppodlade stäpper. D. är en av Mexikos
främsta bergverksstater och producerar silver,
guld, bly, koppar, järn och svavel. Jordbruk
(majs, bomull), boskapsskötsel; utförsel av
timmer. Huvudstaden, D u r a n g o, 39,091
inv. (1925), vid Sierra Madres ö. fot, är
ärkebiskopssäte och viktig handelsort.
Duränidynastien, se Afganistan, sp. 210.
Dura’nte, Francesco, italiensk
tonsättare och musiklärare (1684—1755), en av
ledarna av neapolitanska skolan inom musiken;
direktör 1718—42 vid San
Onofriokonserva-toriet, sedan av Loretokonservatoriet i
Neapel. Som lärare utbildade han bl. a. Pergolesi
och Piccini. Hans kompositioner, utmärkta
av ädel stil med skarpt utpräglad melodik,
voro under 1700-talet högt skattade. T. N.
Duratlv (av lat. duräre, fortvara). En
verbform kallas d., om den betecknar en
verksamhet el. ett tillstånd som till tiden obestämda,
t. ex. solen värmer, stenen vittrade. Motsats:
perfektiv eller momentan, t. ex. han
gick ut, hon sjuknade.
Dura’zzo (it.), Du r r e s (alb.), D r a c (serb.),
stad i Albanien på ett klipputsprång vid
Adriatiska havet; 4,785 inv. (1923).
Hamnstad för mellersta Albanien, omges av lågt,
uppodlat kustland. Väg till Tirana. — D.
grundades 627 f. Kr. av grekiska kolonister
och kallades Epidamnos; 229 f. Kr. kom sta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
