Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Durskala - Durtonart - Durtreklang - Duruy, Victor - Dury, John - Dušan, Stefan - Dusart el. Dieussart, Jean Baptiste - Dusch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Durtonart—Dusch
138
4:e samt 7 :e och 8:e tonerna, t. ex. c d e f
g a h c. Jfr Skala.
Durtonart, se Tonart.
Durtreklang, se Treklang.
Duruy [dyrui’], Victor, fransk historiker
och statsman (1811—94). D. vann som
historielärare vid Collège Henri IV (1833—61) stort
anseende, blev 1861 undervisningsinspektör,
maltre de conférences
vid École normale och
1862 generalinspektör
över läroverken samt
prof, vid École
poly-technique.Hanvar 1863
—69
undervisningsminister och vidtog som
sådan många åtgärder
för den allmänna
bildningens och särskilt
elementar- och
specialundervisningens främjande. Så tillkommo de
nu i Frankrike allmänna »conférences
pub-liques» genom hans initiativ, och flickskolorna
organiserades trots prästerskapets motstånd.
Hans förslag om kostnadsfri och obligatorisk
folkundervisning strandade däremot på det
starka motståndet från det klerikala partiet.
D. utnämndes 1869 av Napoleon III till
senator men lämnade politiken efter kejsardömets
fall. Bland D:s arbeten märkas främst
»His-toire des romains» (7 bd, 1879—85) och
»His-toire des grecs» (3 bd, 1887—89); av hans hist.
handböcker må nämnas »Histoire de France»
(2 bd, 1852), »Histoire du moyen-äge» (1861)
och »Histoire des temps mödernes» (1863).
Monogr. av Lavisse (1895). E.A-t.*
Dury [djö’ri], John, se D u r æ u s.
Dusan [do’Jan], Stefan, serbisk härskare,
tillhörande ätten N e m a n j a (omkr. 1308—
55). Blev konung 1331 efter ett uppror mot
fadern, Stefan Uros III, vilken dödades.
Under upprepade krig mot Ungern och grekiska
kejsardömet, särskilt efter kejsar Andronikos
III:s död (1341), lyckades D. fördubbla sitt
rikes omfång; han underlade sig bl. a. Albanien
och större delen av Makedonien, Epirus och
Tessalien. D. gjorde den serbiske ärkebiskopen
till patriark och kröntes påskdagen 1346 av
denne till »tsar över serber och greker». Han
lät utföra en kodifikation av Serbiens lagar
(1349—54; utg. 1898). D:s planer att erövra
Konstantinopel och hejda osmanernas infall i
Europa omintetgjordes av hans död (20 dec.
1355), varpå hans rike snart sönderföll. A. A-t.
Dusart [dyzä’r] el. Dieussart [diösä’r],
Jean B a p t i s t e, fransk skulptör
(födelse-och dödsår obekanta). I Stockholm, dit han
tycks ha anlänt under 1650-talet, medverkade
han vid Riddarhusets dekorering och utförde
bl. a. takstatyerna »Freden» och »Kriget».
Han utförde även skulpturarbeten för
Dela-gardieska palatset och Jakobsdal. Jfr A. Hahr,
»Konst och konstnärer vid M. G. De la
Gar-dies hof» (1905). G-g N.
Dusch (fr. douche, it. doccia, av lat. du’ctus,
ledning), ett slags vattenbad, som består däri,
att vattnet i strålform träffar den badandes
kropp. Först omnämnes denna badform på
100-talet e. Kr. av Celsus (se d. o.). Här gäller
det dock endast en begjutning av kroppen
eller en del av denna med kallt vatten. Under
tidernas lopp utvecklades denna badform så,
att den icke endast gavs som begjutning utan
tryck och med kallt vatten utan kom att
därjämte omfatta även behandling med vatten i
strålform under mer eller mindre starkt
tryck och med växlande temp. Man kan säga,
att denna badform under sin senare
utveckling kommit att bli ett av vattenläkekonstens
kraftigaste och mest använda kurmedel. —
Knappast någon badform kan i så hög grad
som denna, rätt använd, vara till gagn för
hälsan, men icke heller har någon badform
mera missbrukats. — D. kan i fråga om
applicering indelas i heldusch, omfattande hela
kroppen, och lokaldusch, omfattande
endast någon del av denna. Helduschen gives
så, att den antingen faller uppifrån och
vattnet sålunda flyter över hela kroppen (v a
n-lig d.), eller så, att den träffar kroppen i
form av mer eller mindre fina strålar från
alla sidor (c i r k e 1 d u s c h). Den kan
komma från ett rör med mer eller mindre grov
mynning (s tråldusch) eller från ett rör,
som slutar med en upp- och nedvänd tratt
med en mängd fina hål (regndusch). Denna
kan falla från större eller mindre höjd;
en måttlig höjd är 3—6 m. D:s
temperatur kan växla frän varm till källkall,
alltefter den effekt man avser. Temp. kan vara
konstant eller fallande (från 36° C till 8° C).
Den kan ock växla hastigt mellan mycket
höga och mycket låga temp. (skotsk d.).
Den kan träffa kroppen under mycket
växlande tryck, från den enkla, nästan
tryckfria begjutningen ända upp till ett tryck av
3—6 atm. och därutöver. Om d. är hårfin
och gives under högt tryck, kan den t. o. m.
genomtränga huden (douche filiforme). D. kan
slutligen vara fast eller rörlig. Den
vanliga d., cirkelduschen, sittduschen o. dyl. äro
fasta; den skotska d. o. dyl. äro rörliga. —
De olika duschformernas verkan är högst
olika. Som allmän regel gäller, att ju kallare,
hårdare och långvarigare d. är, desto
starkare är dess verkan. En kall stråldusch under
flera atm. tryck och åtskilliga minuters
varaktighet har mycket stark effekt, under det
att en ljum regndusch under ringa tryck och
få min. är en särdeles mild badform. — Det
gäller att välja med urskillning, om man
skall uppnå en god verkan; det är bättre
att nöja sig med en mild eller medelstark
duschform än att tillgripa den starkaste,
såvida ej särskilda skäl föreligga. Den milda
d. lugnar och stärker ett svagt system,
under det att den starka lätt irriterar och
genom sin kraftiga reaktion lämnar
ogynnsamma efterverkningar, ss. trötthet, sömn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
