Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duvkulla, Skogsstjärna - Duvkål - Duvlins - Duvnäs - Duvor - Duvpost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Duvkulla—Duvpost
148
Duvkulla, Trientdlia europea.
Duvkulla, Skogsstjärna, Trientalis,
artfattigt växtsläkte av fam. Primulaceae. I
Sveriges skogar växer allmänt den europeiska
d., T. europaea, en 10—15 cm hög, flerårig ört
med lansettlika blad, samlade i en rosett i
stjälkens topp, och vanl. 7-taliga, stjärnlika,
vita el. rödlätta blommor på långa skaft i
bladvecken. En snarlik art, T. americana,
växer i ö. Nordamerika. G. M-e.
Duvkål, se S i s y m b r i u m.
Duvlins, se V i c k e r.
Duvnäs, se Saltsjö-Duvnäs.
Duvor, se Duvfåglar och Duvsläktet.
Duvpost, brevbefordran medelst därför
särskilt lämpade och övade duvor, b r e v d
u-v o r. Brevduvans användbarhet beror på
hennes strävan att återvända till hemmet
(duvslaget) och möjliggöres av hennes starkt
utvecklade minne och orienteringsförmåga,
viljestyrka och uthållighet, vilka egenskaper
fortplantas och stegras genom sakkunnig omsorg
om avel och uppfödning samt en omsorgsfull
inövning. Denna sker gradvis på allt längre
avstånd (ända till omkr. 600 km) från
duvslaget och vanl. i samma huvudriktning för
en och samma duva. Till platsen för
uppsläpp-ningen transporteras duvorna i korgar.
Upp-släppningen bör ske inom 48 tim. från det att
duvan tagits från slaget. Till detta flyger hon
vanl. direkt med en medelhastighet av 60 km
i tim. och en uthållighet av 200—500 km utan
vila med en last av 25 g. De olika
tränings-metoderna (-ändamålen) för en och samma
duva äro följ.: 1) långdistansflygning
(sportflygning) till fast slag efter uppsläppning från
någon plats, belägen i en viss huvudriktning
från det fasta slaget; 2) kortdistansflygning
till fast slag i vilken riktning som helst;
3) flygning fram och åter mellan två fasta
(eller i vissa fall rörliga) slag; 4) (kortdistans-)
flygning till rörligt slag; 5) flygning till fast
slag från en plats (ett slag), där duvan varit
längre tid internerad, samt 6) flygning i
mörker. De tre senare slagen av flygning ha
hu-vudsakl. militärt intresse. Icke alla brevduvor
kunna läras att flyga till rörliga slag och
endast ett fåtal under mörker. Dimma, stark
nederbörd och åska försvåra, fördröja el.
omöj
liggöra flygning. Dessutom kan duvan,
särskilt i skogs- och fjälltrakter, falla offer för
skyttar och rovfåglar. Meddelanden, som
skola befordras med d., skrivas på mycket
tunt papper, som vikes, hoprullas och
instoppas i en fjäderpenna el. hylsa av aluminium,
vilken fästes vid fågelns ben eller en av dess
stjärtpennor, eller ock inlägges papperet i en
liten tygväska, som bindes om duvans bröst.
Numera brukas mest aluminiumhylsor vid ena
benet eller bägge.
Historik. D. har urgamla anor. Forntidens
österlänningar nyttjade brevduvan i stor
utsträckning för både civila och militära
ändamål till lands och sjöss. Egypter, greker och
romare anlitade d. inom sina arméer. Under
Galliens erövring anlade Caesar ett system
av duvslag, mellan vilka meddelanden fördes
med d. stafettvis ända till Rom. Hos
kors-fararna väckte muhammedanernas förmåga att
använda brevduvor förvåning. Till egentlig
användning i allmänna samfärdseln kom d. icke
inom Europa — därtill ansågs den förmodligen
alltför osäker —, ej heller till någon större
militär användning förrän med Napoleon I,
som under sitt egyptiska fälttåg lärt sig
uppskatta den. Engelsmännen följde exemplet. En
märklig användning fick d. vid Paris’
belägring under fransk-tyska kriget 1870—71.
Brevduvor, transporterade ur staden med ballong,
återvände dit med meddelanden från
yttervärlden. Breven fotograferades på ytterst små
och tunna blad. Av 302 i Paris uppsläppta
och från de franska linjerna återsända duvor
återkommo emellertid blott 59 till duvslagen
i Paris. Sedan införlivades brevduvor med
den militära organisationen i flera
europeiska stater. I en del länder, t. ex.
Belgien, uppblomstrade dessutom en civil
brev-duverörelse av betydande omfattning. — Ehuru
den trådlösa telegrafien från sekelskiftet
orsakade en bestämd avslappning i det militära
intresset för d., funnos dock organisationer
för dylik inom de i världskriget inträdande
staternas arméer. I början av kriget föll d.
i ytterligare misskredit på grund av de
tekniska förbindelse-(signal-)medlens snabba
utveckling. Men förhållandena på slagfältet,
framför allt artillerieldens förstörande
inverkan, delvis möjligheten för fienden att
uppsnappa radiomeddelanden, orsakade, att man
småningom återvände till brevduvan som ett
jämförelsevis osårbart, mycket pålitligt medel,
i många fall det enda användbara för att
överbringa meddelanden från de främre linjerna
eller spaningsorganen. Framför allt bidrog
införandet (1916) av s. k. rörliga duvslag jämte
särskilda övningsmetoder, som nedbragte
in-vänjningstiden från 3 veckor till 3 dagar,
att möjliggöra d:s användbarhet under
rörliga operationer. Av samtliga vid franska
fälthären uppsläppta duvor återvände 97 %
till sina duvslag. Vid krigets slut funnos vid
de franska arméerna 30,000 duvor i »aktiv»
förbindelsetjänst. Tysklands härväsen räknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
