Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dybböl - Dybeck, Karl Wilhelm - Dybeck, Richard - Düben, von, ätter - Düben, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Dybeck—Düben, A.
160
Dybbölhöjden.
regeringen av politiska skäl. Skansarna
stormades 18 april efter en våldsam beskjutning
och intogos liksom hela ställningen efter en
för danskarna blodig och ärofull strid, som
medförde^ en förlust för dem av 4,800 man
• därav 3,400 fångar), omkr. hälften av den
styrka, som var i elden. Tyskarnas förlust
var endast 1,200 man.
På Dybbölhöjden hölls 11 juli 1920 en
åter-föreningsfest i närvaro av kungaparet och
flera tiotusental personer från hela Danmark
för att fira Sönderjyllands återförening med
moderlandet. 1922 inköptes för insamlade
medel största delen av den mark, där skansarna
lågo 1864, i syfte att inhägna och bevara den
som dansk folkegendom. Litt.: M. Gjörup,
»Dybbölstillingens forsvar 1864» (1889); C.
Dumreicher, »D. skanser» (1924). E. Ebg.*
Dybeck, Karl Wilhelm, skogsman (f.
1877 “/s)- Blev student 1897, tog
avgångsexamen från Skogsinstitutet 1903 och blev
1906 länsjägmästare i Kopparbergs län. Han
har infört en fläktanordning vid fröklängning,
som är av stort värde. D. har varit led. av
kommittéer för skogs- och jaktvård samt
flitigt skrivit i fackpressen m. m.
Dybeck, Richard, forn- och
folklivsfors-kare (1811 ‘/g—77 28/?). Blev 1831 student i
Uppsala, avlade där
hov-rättsexamen och hade
flera
domarförordnanden. Snart ägnade han
sig uteslutande åt
studiet och bevarandet av
fäderneslandets gamla
minnen. Redan omkr.
1830 började D. i olika
landskap avteckna
fornlämningar,
särskilt runstenar, samla
folkmelodier,
uppteckna sagor och ordspråk
samt studera allmogens seder och liv. D.
var en mera poetiskt än vetenskapligt
an
lagd natur, och hans
samlingsar-beten motsvara icke alltid
vetenskapens krav men förbliva icke
desto mindre, särskilt för
kännedomen om svenskt folkliv och
svensk folkmusik, av oskattbart
värde. Viktigast bland D:s
arbeten äro tidskriften Runa (1842—
50, 1865—76), »Svenska vallvisor
och hornlåtar» (1846), »Svenska
minnesmärken» (1851), »Svenska
fornsaker» (1853—55), »Svenska
folkmelodier» (1853—56),
»Svenska runurkunder» (1855—59),
»Sve-rikes runurkunder» (1860—76),
»Mälarens öar» (1861) samt
reseberättelser m. m. i Vitt.-akad:s
arkiv. I Stockholm anordnade D.
aftonunderhållningar med nordisk
folkmusik. Till en av honom i
Västmanland upptecknad melodi
diktade han nationalsången »Du gamla, du
fria, du fjällhöga nord». Se Du gamla...
och Folksånger. B-e.*
Düben, von, svenska ätter. Stamfadern,
M i k a e 1 D., musiker och rådman i Lützen,
levde 1596 och hade en son, Andreas D.,
som blev organist vid Thomaskyrkan i
Leipzig. Om dennes son Anders D. och sonson
Gustaf D. samt om Gustaf D:s söner Gustaf
och Anders von D. och deras syster Emerentia
von D. se nedan. Gustaf von D. adlades 1698
och blev frih. 1718 (till dennes gren hörde
kusinerna M. W. von D. och G. W. J. von D.,
se nedan, av vilka den sistnämnde slöt denna
gren på manssidan 1892). Anders von D.
adlades 1707 och blev frih. 1719; hans ättgren
foitlever ännu. Dit hörde hans son Joachim
von D. (d. 1786; se nedan) och dennes brorson
majoren frih. Anders Gustaf von D.
(1785—1846), som 1833 dömdes till landsflykt
för att ha trätt i förbindelse med prinsen av
Vasa; han återkom till hemlandet efter
amnestien 1834. Gustaf och Anders von D:s bror
Joachim von D. (d. 1730; se nedan) var
stamfar för den från 1731 grevliga ätten von D.,
vilken utgick 1876; om hans son C. W. von
D. se nedan.
Düben, Anders, musiker (omkr. 1590—
1662); se släktöversikten. Inkom 1620 med
Gustav Adolfs gemål, Maria Eleonora, till
Sverige och fick plats i hovkapellet först
som hovorganist, sedan (1640) som
hovkapellmästare, en plats, som han bibehöll till sin
död. Sedan 1625 var han därjämte organist
i Tyska kyrkan. Av D:s kompositioner
trycktes begravningsstycket över Gustav Adolfs död
(»Pugna triumphalis») 1634. — Hans son
Gustaf D. (1624—90) inträdde 1648 i
hovkapellet, efterträdde fadern som
hovkapellmästare 1663 och beklädde platsen till sin
död. Även han var samtidigt organist i Tyska
kyrkan. Hans kompositioner omfatta dels
konsertstycken för soli, kör och instrument,
dels symfonier, dels solosånger. De mest kända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
