Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyck el. Dijck, Anthonis van - Dyck el. Dijk, Jakob van - Dücker, ätt - Dücker (Dücher), Carl Gustaf - Dücker, Eugen Gustav - Dyckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Dyck, J. van—Dyckert
168
händiga porträtten äro åtskilliga, som
föreställa konung Karl I (bl. a. i Windsor, i
National gallery i London och i Louvre; bild 6),
hans drottning, de kungliga barnen (i Turin,
Windsor, bild 4. och Berlin) samt personer ur
de högre hovkretsarna. — Redan kort efter sin
återkomst från Italien började D. förbereda en
grafisk porträttatlas över berömda samtida;
själv utförde han några etsningar för detta
arbete, medan de flesta porträtten stuckos i
koppar efter hans grått i grått målade
förebilder. Verket, som är känt under namnet
»D:s ikonografi», skall f. ggn ha utgivits
1636 och utkom efter D:s död i tillökade
uppl. — Monogr. av J. Guiffrey (1882; 2:a
uppl. 1900), L. Cust (1900—05), E. Schaeffer
(1909; avbildningsverk i serien »Klassiker
der Kunst») och H. Kehrer (1921). H. W-n.
Dyck [dejk] el. D i j k, Jakob van,
diplomat, burggreve i Göteborg (1567—1631).
Var jur. dr och sändes 1607 av köpmän i
Amsterdam till Stockholm för att underhandla
med svenska kronan.
Han gick i svensk
tjänst och sändes med
kreditiv av 12 aug. s. å.
i beskickning till
Henrik IV av Frankrike,
hos vilken han fick
företräde 12 febr. 1608.
D. utnämndes april
1609 till hovråd »i alla
franska och
nederländska saker». Maj s. å.
avgick han för att hos
generalstaterna arbeta
för Sveriges upptagande i det
fransk-engelsk-holländska förbundet. 1610 avgingo i
beskickning bl. a. Johan Skytte och D.,
underhandlade först i England, sedan i Nederländerna
men uppnådde inga fördrag; till Frankrike
kommo sändebuden ej på grund av Henrik
IV :s död. Efter nya förhandlingar 1612 och
1613 undertecknade D. den svensk-holländska
förbundstraktaten av 5 april 1614. Enligt
dess art. 12 skulle de resp, staterna hålla
ständiga beskickningar hos varandra, och D.
blev 28 juli 1614 sändebud hos
generalstaterna. S Am ambassadör uppträdde D.
glansfullt och stod i nära förbindelse med Hollands
store lärde, såsom Grotius m. fl. D. sökte
hos generalstaterna skaffa Sverige lån och
rätt att värva krigsfolk. 1619 rappellerades
han men kunde på grund av skulder först
juni 1620 lämna Holland, sedan han till
Gustav II Adolfs harm för eget behov innehållit
en del av den summa, vilken var ämnad som
avbetalning på ett svenskt statslån hos
generalstaterna. D. hade arbetat på att förmå
holländare att flytta till Göteborg. Han
förordnades 18 juli 1621 att vaka över
lagskip-ning och förvaltning där och söka draga folk
till den nya staden. 1623 blev han
»kommissarie», 1626 stadens burggreve. Han övervann
stora svårigheter och bidrog mycket till Göte-
borgs utveckling. D:s brev till Axel
Oxenstierna 1622—26 utgåvos 1875 i »Bidrag till
kännedom om Göteborgs och Bohusläns
fornminnen och historia». J. Th. W. (B. H-d.)
Dücker [dy’kor], svensk ätt. Stamfadern,
Ernst D., flyttade 1404 från Westfalen till
Livland. Släkten blev grovlig 1719 med C. G.
D. (se nedan) och utdog på manssidan 1892,
på kvinnolinjen 1909.
Dücker (Dücher) [dy’kor], Carl Gustaf,
greve, riksråd, fältmarskalk (1663—1732); jfr
släktöversikten. Var född i Livland, gick i
fransk krigstjänst 1688, i svensk 1700 och
var generaladjutant i
slaget vid Narva. Han
följde sedan Karl XII,
blev överste 1703 och
fången vid
Perevolotj-nal709. Utväxlad s. å.,
deltog han i slaget vid
Hälsingborg 1710, blev
s. å. generalmajor och
chef för Västgöta
kavalleri, 1711
generallöjtnant och frih. Han
sårades vid Gadebusch
1712, blev 1713
gene
ral av kavalleriet och kommendant i
Stral-sund och mottog där Karl XII 1714. D. måste
dec. 1715 uppgiva fästningen, blev fången,
återkom till Sverige 1718 och var med vid
belägringen av Fredrikshald. D. förfäktade
efter Karl XII:s död ständernas rätt att
avgöra tronföljden och delgav i Strömstad
arvprins Fredrik denna uppfattning som arméns
mening. 1719 ledde D. krigsbefälets motstånd
mot drottningens plan att överlåta kronan åt
Fredrik. D. hade i dec. 1718 utnämnts till
riksråd samt blev sommaren 1719 greve,
generalguvernör över Livland och fältmarskalk.
Han förfäktade i rådet fred med Hannover och
förbund med England, närmade sig snart arv
prinsen och främjade 1720 jämte Arvid Horn
kraftigt tronförändringen. D. slöt sig 1721
till holsteinska partiet. Hans tjänster
belönades av ryska regeringen med penninggåva
och gods i Livland. Efter holsteinska partiets
fall försonades han med Horn. D. skildras som
»en redlig, hurtig och orädd herre», erfaren
och duglig, var ivrig vän av den nya friheten
och adelns företrädesrätt samt mycket
inflytelserik i hären. Som president i
Krigskollegium 1720—32 ledde han försvarets
rekonstruktion. L. S.*
Dücker, Eugen Gustav, tysk målare
(1841—1916). Var född på ösel, studerade vid
akademien i Petersburg, överflyttade till
Tyskland 1863 och stannade i Düsseldorf, där han
blev prof. 1872. Han blev en framstående
landskapsmålare och hade till specialitet
strandpartier från Nordsjön eller Östersjön. G-g N.
Dyckert, ett slags spik med mycket litet
huvud, som sänkes ned i träet, t. ex. i
golvtiljor; även i bägge ändar avsmalnande, med
åt mitten vända hullingar försedd spik,
nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
