- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 6. Drumev - Fackeldans /
199-200

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Düsseldorfskolan - Dyst - Düster, Benjamin - Dystrofi - Dystrophia musculorum progressiva - Dytiscus, Dytiscidae - Dyveke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

199 Düsseldorf skolan—Dyveke 200

Düsseldorfskolan. Som konststaj spelade
Düsseldorf under 1800-talet en i det tyska
måleriet betydande roll — dess inflytande sträckte
sig tidtals även till de skandinaviska
länderna. Konstakademien i Düsseldorf, grundad
1767, återupplivades 1821, och P. C o r n
e-1 i u s — »nazarenernas» huvudman i Rom
— blev dess ledare. Hans konstnärliga
verksamhet var dock huvudsaki. bunden vid
München, och det var först då han 1825 definitivt
flyttade till München och W. S c h a d o w 1826
övertog ledningen av skolan i Düsseldorf, som
dennas uppsving tog sin början. Cornelius’
monumentala freskokonst fick ej insteg där;
däremot uppammades i D. stafflimåleri i
romantisk anda. Där målades jämte bibliska
ämnen helgonlegender, riddarsagor, elegiska
och lyriska dikter i färg (K. S o h n, E. B
en-d e m a n n, 1811—89, och T. H i 1 d e b r a n d).
Tyskt nationella historiska ämnen infördes av
K. F. L e s s i n g och efter denne av A. R
e-t h e 1, stiliserad landskapskonst odlades av J.
W. Schirmer och romantiskt realistiskt
landskapsmålen — vildmark och kustnatur
— av L. G u r 1 i 11 och A. Achenbach.
De romantiska sagomotiven fingo småningom
en motvikt i borgerlig genre, och denna —
närmast påverkad av de gamla holländska
mästarna — blev rent av huvudområdet inom
skolans figurmåleri. Den fick ett novellistiskt
innehåll, någon gång satiriskt, andra gånger
sentimentalt, ofta oförargligt humoristiskt, i
regel godmodigt och hemtrevligt. Den var
lättförstådd och vann omedelbart den stora
allmänheten. Dess främsta företrädare — L.
Knaus, B. Vautier, R. Jordan — voro
på en gång underhållande berättare och
förtjänstfulla målare. Jämte de infödda gjorde
inflyttade utlänningar uppseendeväckande,
någon gång verkligt betydande insatser i
skolans verksamhet: A. T i d e m a n d, som
införde skildringar av norskt bondeliv i
kontinentens måleri, amerikanen H. Ritter och
dennes efterföljare svensken F. F a g e r 1 i n,
som båda skildrade fiskarliv på Hollands kust.
Bland landskapsmålarna blev norrmannen H.
G u d e räknad till de främsta. De prov på
Düsseldorfkonst, som vid 1800-talets mitt
visades i Norge och Stockholm, hälsades som
epokgörande modernt måleri och gåvo uppslag
till en verklig invasion i Düsseldorf av
svenska och norska målare. Düsseldorf blev efter
1850 en av huvudstäderna för skandinavisk
konstverksamhet. Bland svenskar, som med
större eller mindre självständighet upptogo där
härskande riktningar och framställningssätt,
äro förutom den redan nämnde Fagerlin B.
N o r d e n b e r g, K. D’U n e k e r, J. V. W
alla n d e r, A. Jernberg, G. Hafström,
A. Kulle m. fl. och bland landskapsmålare
Marcus Larsson, Edv Bergh, A.
Nordgren, A. Kallenberg, G.
Rydberg, O. Törnå och A. Wahlberg.
Några av dessa studerade dock även på andra
orter, och de båda sistnämnda liksom M.
Lars

son nådde först sedan de överflyttat från
Düsseldorf till Paris sitt konstnärskaps
höjdpunkt. Norska målare av D. voro jämte
Tidemand och Gude H. A. C a p p e 1 e n, M.
M ü 11 e r, K. B a a d e, J. F. E c k e r s b e r g,
J. F r i c h, A. M. A s k e v o 1 d, A. C.
Nielsen, L. M u n t h e, figurmålaren K. F.
Sundt-Hansen m. fl. Danskarna
undveko D., men av finländska målare lärde där
A. Liljelund, K. E. Jansson, E. J.
L ö f g r e n figurkonst och V. Holmberg
och Hj. Munsterhjelm landskapsmåler i.
— Då Paris på 1870-talet i allt högre grad
blev centrum för det moderna
konststrävandet och då de olika konstskolorna i Tyskland
visade en alltmer växande livaktighet, gingo
de stora strömningarna förbi det stilla
Düsseldorf. Betydande krafter funnos där
fortfarande — historiemålarna P. J a n s s o n, A.
K a m p f, E. v. G e b h a r d t m. fl. —, och
uppryckning har ej saknats. Men i tävlan med de
övriga konststäderna i Tyskland har
Düsseldorf ej kunnat bevara sin rangplats. G-g N.

Dyst, en riddarlek, se Tornerspel.

Düster, Benj amin, äventyrare (omkr.
1682—1730). D. var son till en länsman i
Finland, gick i lära hos en guldsmed i Viborg samt
tog sedan sannolikt tjänst i den karolinska
hären, där han lär ha blivit underofficer. 1723
uppträdde han i Riga under namn av von
Düsterstern samt kom s. å. till Stockholm,
där han förgäves inlämnade flera ansökningar
om att återfå några, enl. hans uppgift, honom
tillhöriga familjegods. Senare utgav han sig
vara Karl XII, vilken han sade ej ha stupat
utan ha nödgats hålla sig dold. D. blev häktad
och manade 1725 i brev från häktet i Karl
XII:s namn dalkarlarna att resa sig för att
befria honom. D., som under förhöret tydligt
visade, att han vart »skåftahls än mer och än
mindre med fantasier och wahnsinnigheet
ansatt», dömdes att stå vid skampålen, varefter
han som sinnesrubbad intogs på Danviks
hospital. — Litt.: S. E. Bring, »Benjamin D. —
En falsk Karl XII» (i Karolinska förbundets
årsbok 1917). (E. G-hn.)

Dystrofl (av grek, dys-, se d. o., och trofé,
näring), brist på näring, dets. som atrofi (se d. o.).

Dystro’phia musculörum progressiva, se
Ryggmärgssjukdomar.

Dyti’scus, Dytfscidae, -se Dykare.

Dyveke, »den lilla duvan», Kristian II :s
älskarinna (omkr. 1490—1517). Var dotter
till holländskan Sigbrit (se d. o.). Medan
modern drev värdshusrörelse i Bergen, blev
dottern 1507 el. 1509 den blivande kung Kristian
II:s älskarinna. Moder och dotter följde med
honom till Oslo och 1513 till Köpenhamn, där
de först bodde på Hvidöre vid Öresund, sedan
vid Amagertorv i staden. Förhållandet till
konungen fortsatte efter hans giftermål med
Elisabet, men sommaren 1517 dog D. plötsligt,
enligt en obevisad anklagelse förgiftad genom
körsbär av slottshövitsmannen Torben Oxe, som
med livet måste böta för att ha eftersträvat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jun 14 22:47:36 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdf/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free