Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyveke - Dyvelsträck - Dyvika - Dyört - Dzerzjinskij, Feliks Edmundovitj - Dziatzko, Karl - Dzierzon, Johann - Dzjulfa - D-Züge - Dåderö - Dådra - Dådran - Dån el. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Dyvelsträck—Dån
202
hennes kärlek. Hon ligger troligen begraven i
karmelitklostret i Helsingör. Om D:s
personlighet är föga eller intet bekant; hennes öde
har behandlats av många skalder. P. E-t.
Dyvelsträck (av Ity. Duwelsdreck,
»djävulsträck»), Asa foetida, ett gummiharts, som fått
sitt namn med anledning av sin vidriga lukt.
D. erhålles av FerwZa-arter, t. ex. Ferula asa
foetida, väldiga umbellater, som växa på
Persiens, Turkestans och Afganistans stäpper,
ofta i täta massor. Under 4—6 år utvecklas
blott stora blad från roten, vilken slutligen
ser ut som en armstjock rova; därefter
uppskjuter den 2—3 m höga blad- och
blombärande stjälken för att sedan bortdö. I roten
finnes en ymnig vit mjölksaft, vilken stelnad
utgör den numera ur Svenska farmakopén
uteslutna drogen d., som består av
sammanklibbade korn (»mandlar» el. »tårar»),
utvändigt rödbruna till gråvioletta men inuti på
frisk brottyta först mjölkvita, sedan
purpurröda och slutligen bruna. D. är i köld spröd,
mjuknar alltmer i värme, har vidrig och bitter
smak och mycket stark, obehaglig lukt av
vitlök. Drogen innehåller en flyktig,
svavel-haltig olja (3—4 %).
D. ingår i några mot nervösa (hysteriska)
åkommor begagnade läkemedel, ss. i tinctura
asae foetidae. Dess verkan torde bero på
luktretningen, vilken på reflexväg omstämmer
nervsystemets abnorma tillstånd, varjämte det
antagligen ofta utövar ett kraftigt
»suggestivt» inflytande. — I Persien och Indien
nyttjas d. som matkrydda, bl. a. i curry. C. G. S.*
Dyvika, träpropp eller kork för tilltäppning
av det hål, varigenom vattnet ur en
upphissad skeppsbåt kan urtappas. (ö-g.)
Dyört, Limose’lla, ett artfattigt växtsläkte
av fam. Scrophulariaceae, med nästan
strål-formig (»regelbunden»), 5-flikig krona och 4
ståndare med enrummiga knappar. I Sverige
och i andra tempererade länder på både n. och
s. halvklotet växer på dyiga ställen L.
aqua-tica, en liten, glatt ört med långa revor,
ro-settställda, smalt tunglika, långskaftade blad
och små, vita blommor på långa skaft från
bladvecken. G. M-e.
Dzerzjinskij [dzär%i’nski], Feliks
Ed-mundovitj, rysk bolsjevik (1877—1926).
Redan 1894, då D. tillhörde näst högsta
klassen i Vilnas gymnasium, inträdde han i
litauiska socialdemokratiska partiet, lämnade
skolan och ägnade sig
åt agitation.
Arresterad 1897 och
deporterad till n. Ryssland,
rymde han därifrån
och vistades en tid i
Warschau; 1900
deporterades han till
Sibirien men rymde under
vägen och bosatte sig
först i Berlin, sedan i
Krakau. 1906 var D.
delegerad vid ryska socialdemokratiska
kongressen i Stockholm. Han arresterades många
gånger i Polen, deporterades 1909 ånyo till
Sibirien, rymde på nytt men arresterades åter
1912 och 1916. Vid revolutionens utbrott 1917
var D. i fängelse i Moskva, befriades och
invaldes i kommunistpartiets centralkommitté;
under novemberrevolutionen var han redan
medl. av krigskommittén; i dec. s. å.
organiserade D. »tjekan» (se d. o.) och blev dess
förste ledare. 1919 blev han folkkommissarie
för inrikes ärenden och 1921 folkkommissarie
för kommunikationsväsendet. Han blev 1924
president för Högsta rådet för
folkekonomien. Dessutom var han president för
Politiska riksstyrelsen (GPU). A. de R.
Dziatzko [dzia’tskå], Karl, tysk
latinfilolog. bibliograf, biblioteksman (1842—1903);
överbibliotekarie i Breslau 1872, i Göttingen
1886, den förste innehavaren av den s. å. där
upprättade professuren i
»bibliotekshjälpve-tenskaper». D. författade en ansenlig mängd
filologiska och bibliografiska skrifter, utgav
kritiska och kommenterade upplagor av
latinska författare och grundade
publikationen »Sammlung bibliothekswissenschaftlicher
Arbeiten», som han redigerade 1888—1902.
En förteckning över D:s skrifter finnes i h. 17
av samma publikation (1904). A. H-g.
Dzierzon [dziä’rzån], J oh ann, tysk präst
(1811—1906), en av den moderna biodlingens
föregångsmän. Var 1837—69 katolsk
kyrkoherde i Karlsmarkt (Oberschlesien). Av
genomgripande betydelse blev hans uppfinning
av den s. k. »Dzierzonkupan» (med
flyttbara ramar), genom vilken det blev möjligt
att, utan att nämnvärt störa bina, noga
undersöka en kupa, avhjälpa upptäckta brister
och reglera binas arbeten. Sina uppfinningar
och rön, bl. a. upptäckten, att drönarna
utvecklas ur obefruktade ägg, offentliggjorde
han dels i tidskrifter, dels bl. a. i »Theorie
und Praxis des neuen Bienenfreundes» (1848;
»Den nyaste biskötselns theori och praxis»,
1856 och 1861) och »Rationelle Bienenzucht»
(1861; ^a uppl. 1878). O. A-g.
Dzjulfa [d^o’l-], by i Transkaukasien,
autonoma området Nachitschevan, vid Aras och
persiska gränsen. Gränsstation på järnvägen till
Tebris. Fordom en betydande armenisk stad.
D-Züge (Durchgangszüge), ty., i Tyskland
från 1892 förekommande snälltåg med
genomgång i tågets längdriktning.
Dåderö, norra delen av Mörkö (se d. o.).
Dådra, se C a m e 1 i n a.
Dådran, bruksegendom och kapell i
Rättviks socken, Bingsjö-Dådrans
kapellförsamling, vid s. ö. ändan av sjön Ljugaren.
Egendomen, förr järnbruk, tillhör
Kopparberg-Hofors sågverks-a.-b.
Dån el. D å, Galeo’psis, växtsläkte av fam.
Labiatae, kännetecknat bl. a. därigenom, att
kronans underläpp nära basen är försedd med
två uppblåsta knölar. I Sver-ige växa 5 arter,
av vilka särskilt h a m p dån (G. speciosa),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
