Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Däggdjur - Dämman - Dämmare el. Sordin - Dämning - Dämpa ett segel - Dämpning - Dändliker, Karl - Dänischwohld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Dämman—Dänischwohld
208
Hörselorganet är försett med ett väl utbildat
ytteröra (stundom sekundärt reducerat), och
i innerörat finns en av två eller tre
spiralvarv bildad snäcka. — Jämte fåglarna ha d.
konstant kroppstemperatur, som i regel ligger
mellan 38° och 40° C. Endast hos kloakdjuren
ha större växlingar (mellan 10° och 28° C)
uppmätts. — Lika växlande som däggdjurens
levnadssätt är, lika mycket varierar deras
storlek. Hit höra de största nu levande djuren
(blåvalfen med en längd av ända till 31 m),
medan å andra sidan den minsta näbbmusarten
endast blir 6,5 cm lång, varav svansen
upptager 2,5 cm. — Man känner numera omkr.
7,000 olika arter d., vartill komma ungefär
4,500 fossila. Beträffande den geografiska
utbredningen se Djurgeografi. De äldsta
d. uppträdde i triasformationen och ha
sammanförts till ordn. Multituberculata (se d. o.).
Sannolikt voro de närmast besläktade med
pungdjuren. Däggdjursstammens rötter söker
man bland vissa kräldjur från perm- och
triasformationen, de s. k. theromorpherna (se
Theromorpha). De högre däggdjuren
påträffas först i eocena lager. Nu levande d.
indelas enligt nyare åsikter på följande sätt:
Primates.
Ungulata.
A. Eutheria.
ordn. 1. Simiae (Apor).
» 2. Prosimiae (Halvapor).
» 3. Artiodactyla (Partåiga
hovdjur).
» 4. Perissodactyla (Udda-
tåiga hovdjur).
» 5. Proboscidea (Elefantdjur).
» 6. Hyracoidea (Klippgrävlingar).
» 7. Sirenia (Sirendjur).
» 8. Cetacea (Valdjur).
» 9. Pinnipedia (Säldjur).
» 10. Carnivora (Rovdjur).
» 11. Xenarthra (Bältor).
» 12. Pholidota (Myrkottar).
» 13. Tubulidentata (Jord-
svin).
» 14. Rodentia (Gnagare).
» 15. Chiroptera (Fladdermöss).
» 16. Insectivora (Insektätare).
B. Metatheria.
ordn. 17. M arsupialia (Pungdjur).
C. Prototheria.
ordn. 18. Monotremata (Kloakdjur).
Edentata.
Litt.: Lilljeborg, »Sveriges och Norges
ryggradsdjur», I (1871—74); Säugetiere i Bronns
»Klassen und Ordnungen des Tierreichs»
(1874 f f.; oavslutad); Flower och Lydekker,
»An introduction to the study of mammais,
living and extinct» (1891); Weber, »Die
Säugetiere» (1904); Lönnberg, »Sveriges
ryggradsdjur», I (1914); Däggdjuren i Brehm, »Djurens
liv», I—V (1920—23); Winge,
»Pattedyrslæg-ter» (1923—24). T. P.
Dämman, ett lågt skär i norra delen av
Kalmarsund, utanför Mönsterås, med fyrtorn.
Dämmare el. Sordin (it. sordi/no, fr.
sour-dine), mekanisk inrättning, avsedd att dämpa
tonen på musikinstrument. Pianodämmaren
är en yllebeklädd klaff, som hålles lyft från
strängen, så länge tangenten är nedtryckt,
men återfaller på strängen och dämpar ljudet,
när tangenten upplyftes.
Pianodämmaren
upp-fanns 1755 av Lenker i
Rudolstadt. På
stråkinstrument sättes en
träklämma (sordin) över
stallet. På
mässingsinstrument instoppas
genom ljudtratten en
trä-el. metallkägla. Att d.
skall användas
beteck
nas i notskriften med con sordino el. una
corda.
T. N.
Dämning, tillfälligt avbrott av blåsningen
och driften vid en masugn.
Dämpa ett segel, vid bärgning hindra ett
segel att slå eller piska samt »få vinden ur
seglet». Det tåg, genom vars halande ett
segel dämpas, kallas dämpgårding.
På fig. är tiden avsatt efter vågräta axeln,
strömstyrkan efter lodräta axeln.
Dämpning, amplitudens avtagande vid en
svängningsrörelse (jfr Vågrörelse). Fig.
visar en schematisk bild av en starkt dämpad
svängningsrörelse. Förhållandet mellan en
amplitud och den därpå följande kallas d.-f ö
r-hållandet, och logaritmen för detta
förhållande kallas logaritmiska
dekrementet. D. beror på energiminskning hos
svängningsrörelsen, förorsakad därav, att
energi förbrukas för att övervinna motstånd
av mekanisk, elektrisk el. magnetisk art. —
Om d. vid galvanometrar se Elektriska
mätinstrument, om d. vid elektriska
vågor se R a d i o t e k n i k. T. E. A.*
Dä’ndliker, Karl, schweizisk historiker
(1849—1910), prof, i schweizisk historia i
Zürich. Skrev bl. a. »Geschichte der Schweiz»
(3 bd, 1883—91; 4:e uppl. 1900) och »Geschichte
der Stadt und des Kantons Zürich» (3 bd, 1908
—12; slutet av bd III av W. Wettstein).
Dänischwohld [-vålt] (da. Danskeskov),
landsträcka i Schleswig-Holstein mellan
Eckern-fördefjorden och Kieler Hafen. Fordom en
sumpig, öde skogstrakt, som markerade gränsen
mellan Slesvig (Danmark) och Holstein
(Tyskland); numera en bördig jordbruksbygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
