Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Döbeln, Georg Carl von - Döbeln (Döbelius), Johan Jacob von - Döbereiner, Johann Wolfgang - Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Döbeln, J. J. v__Död
212
211
subordinationsbrott till döden (1 juni s. å.).
Han hade nämligen mot kronprinsens order i
maj låtit en svensk styrka undsätta Hamburg,
som hotades av fransmännen. Straffet
ändrades i nådeväg av Karl Johan 9 juni till ett års
fängelse, och efter ett halvårs vistelse på
Vaxholms fästning fick D. resten av straffet
alldeles efterskänkt (21 dec.). Han var sedan
utan befäl närvarande vid armén under kriget
mot Norge. 1816 blev D. ordf, i Krigshovrätten.
D. anses som en av de dugligaste av de
svenska befälhavarna under kriget 1808—09.
Karl Johan skall ha yttrat om honom, »att
han vore den ende skicklige bland svenska
befälhavare, som han funnit, att raskt fördela
och ordentligt föra större truppmassor». Till
karaktären var han öppen och rättfram men
betydligt hetlevrad. — Litt.: E. G. von
Döbeln, »Anteckningar om och af general von
D.» (1856—78); C. O. Nordensvan, »Georg
Karl von D.» (1908; serien »Svenskar»); Lotten
Dahlgren, »En svensk herrgårdssläkt» (1909);
Erik Fahlman, »General D.» (1915); L.
Tingsten, »Huvuddragen av Sveriges yttre politik,
krigsförberedelser m. m. 1809—1813» (1923;
med exkurs om rättegången mot D.). L. D.
Döbeln (före adlandet D ö b e 1 i u s),
Johan J acob von, läkare (1674—1743). Var
född i Rostock och blev där med. dr, begav
sig 1696 på en resa till England men blev
vinddriven till Göteborg. Där utövade han
någon tid medicinsk praktik, blev
provinsialläkare 1697 i Bohus län och 1699 i Skåne samt
1710 med. prof, vid Lunds univ. Han adlades
1717. Bland D:s skrifter må nämnas
»Beskrif-ning om Ramlösa» (1708) och »Historia
acade-miæ Lundensis» (1740—42). D. upptäckte och
undersökte Ramlösa hälsobrunn, som 1707
öppnades för allmänheten. (A. W-dt.)
Dobereiner [-ainer], Johann
Wolf-g a n g, tysk kemist (1780—1849), prof, i Jena
från 1810. Uppfann Döbereinerska
elddonet (se Elddon).
Död. 1. (Fysiol.) Det definitiva
upphörandet av de för livet karakteristiska
processerna, i främsta rummet ämnesomsättningen. De
enskilda cellerna föra till en viss grad ett
självständigt liv. Några, ss. blodkropparna
och cellerna i huden, ha en jämförelsevis kort
livslängd och ersättas ständigt av nya. I andra
vävnader, ss. nervsystemet, har man ej funnit
några tecken till en sådan nybildning av celler
hos den utvecklade individen. Småningom
undergå även dessa celler med stigande ålder
förändringar — betecknade som »senil» eller
»regressiv metamorfos» —, vilka göra dem
alltmer odugliga för sitt värv, och slutligen
utslocknar individens liv, enär fortgången av
dessa förändringar omöjliggör arbetet av de
redskap, vilkas verksamhet är nödvändig för
det helas bestånd. Denna »normala» eller
»fysiologiska» d. (d. av ålderdomssvaghet) är
likväl jämförelsevis mycket sällsynt. I de flesta
fall är d. framkallad av tillfälliga störande
inflytelser, sjukdomar och skador av olika
slag, vilka antingen omedelbart träffa de för
organismens liv nödvändigaste organen och
försätta dem ur verksamhet eller ock
medelbart, småningom och liksom på omvägar
angripa dem. De viktigaste av dessa organ äro
redskapen för blodomloppet och andningen,
ty utan dem är organismens liv omöjligt. Den
hastighet’, varmed d. inträder, beror på vilken
del av organismen, som träffas av de störande
inflytelserna, och på dessas sätt att inverka.
Så t. ex. kommer d. plötsligt, då de
nervsystemets centralorgan, vilka behärska
hjärtats och andningsmekanismens rörelser,
omedelbart angripas. Om d. inträder mer eller
mindre långsamt, föregås den av en längre
eller kortare dödskamp, vars skaplynne
växlar, allteftersom det är den ena eller andra
av de nämnda portarna, genom vilken d. gör
sitt inträde. Livet utslocknar ej hos alla
organismens delar i samma ögonblick. De
tydligaste och mest bekanta exemplen på att
väv-nadselementen och organen kunna överleva
helorganismen erbjuda vissa reptilier, amfibier
och fiskar; men även hos de högst stående
djuren, människan icke undantagen, äro
samma iakttagelser gjorda. Enda skillnaden är,
att hos de senare detta överlevande är mindre
långvarigt. Medelst konstgjord genomledning
av lämplig näringsvätska har man kunnat få
ett hjärta att slå, vilket uttogs vid obduktion
20 tim. efter d. Patienten hade avlidit i en
dubbelsidig lunginflammation. Hos
kaninhjärtan har man ännu 5 dagar efter djurets d.
kunnat framkalla rytmiska kontraktioner.
Det är sålunda icke alltid lätt att med
noggrannhet angiva det ögonblick, då individens
liv för alltid utslocknat eller m. a. o. då ett
återkallande till livet icke mera är möjligt.
Därtill bidrager en annan omständighet:
organismens livsyttringar kunna under vissa
förhållanden reduceras till så svaga spår, att
de endast genom den noggrannaste
undersökning kunna påvisas. Detta tillstånd benämnes
skendöd. Hos en mängd lägre organismer
är skendöden eller, som man i detta fall ock
plägar uttrycka sig, »det latenta livet» en
normal företeelse. Växternas frön kunna
sägas befinna sig i ett sådant tillstånd.
Åtskilliga lägre djurformer, ss. infusionsdjur och
hjuldjur (rotiferer), kunna intorka samt i form
av torrt pulver förvaras hur länge som helst
och åter upplivas genom inflytande av
fuktighet. Hos mycket högre stående djur, t. ex.
grodor och vattenödlor, åstadkommes ett
liknande tillstånd genom stark avkylning. Även
hos människan är skendöden, om ock ej
förekommande i så stor utsträckning, som en
uppskrämd inbillning velat göra troligt, likväl
en med säkerhet ådagalagd företeelse. Den
kan uppträda som följd av en mängd olika
sjukliga tillstånd, t. ex. kvävning, svimning,
förfrysning, förgiftningar, beröring med
elektriska kraftledningar och häftigt mekaniskt
våld (t. ex. hjärnskakning).
Då livet definitivt upphört, inträder i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
