Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Död - Döda - Döda fallet - Döda havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Döda—Döda havet
214
Utsikt över Döda havet.
döda kroppen en rad utmärkande förändringar
— säkra dödstecken —, av vilka några
få här må nämnas. Temp. sjunker
småningom till likhet med det omgivande mediets;
till följd av vattenavdunstning hopfalla och
skrumpna anletsdragen; de förut klara
hornhinnorna fördunklas; ögongloberna sjunka in
i sina hålor samt bli mjuka och
sammanfallande, och på de nedåt vettande delarna av
kroppen uppträda blåröda fläckar (1 i k b
låna d e r) av blodets färgämne, som sprider sig.
Musklernas d. ger sig till känna genom en
egendomlig förändring, som förlänar hela liket
en utmärkande egenskap och därför i alla
tider fäst uppmärksamheten vid sig som ett
säkert dödstecken — likstelheten.
Denna uppträder i vanliga fall omkr. 6—12 tim.
efter d., börjar i de muskler, som röra
underkäken, och utbreder sig i en viss ordning
till de övriga. Muskeltrådarnas under livet
mjuka, halvt flytande innehåll stelnar, och
musklerna bli till följd därav hårda samt
draga sig något tillsammans. Då likstelheten
är väl utbildad, kan kroppen bli så styv som
ett stycke trä. I sällsynta fall, företrädesvis
vid hastiga och våldsamma dödssätt, tyckes
denna förändring kunna inträda plötsligt och
samtidigt med den allmänna d. Efter en tid
av 36—48 tim. löser sig denna styvhet, och
kroppen blir då åter mjuk och slapp.
Antingen dessförinnan eller sedermera, alltefter
dödsorsaken och den omgivande luftens temp.,
uppträder den sista förvandlingen, det
säkraste dödstecknet, som av ingen kan
misskännas, förruttnelsen, och denna
fortskrider utan uppehåll. Förruttnelsen, ett
sönderfallande av organismens mycket
sammansatta föreningar i deras enklare
beståndsdelar, utgör ett förarbete för dessas
upptagande av och införlivande med andra levande
väsen (växterna), och på detta sätt blir
döds-förvandlingens sista akt en förberedelse till
de sönderfallna spillrornas återuppståndelse
i nya livsformer. Jfr O. Bloch, »Om döden»
(2 bd; folkuppl. 1914; sv. övers. 1904); E.
Sjövall, »Om döden» (1915). Jfr Döden i
bildande konst och Dödskult. (Ljd.)
2. I teol. språkbruk förekommer, i
anslutning till vissa bibelställen (1 Mos. 2: 17; Rom.
5: 12 ff.; 6: 23 o. s. v ) en distinktion mellan
tre slag av d.: den lekamliga, den andliga och
den eviga. Med den »andliga» d. vill man
beteckna själstillståndet hos den människa,
som genom synder skilt sig från Gud. Den
»eviga» d. (stundom kallad den »andra» d.)
betecknar då den slutgiltiga och fullständiga
förlusten av livsgemenskap med Gud, allt livs
källa. G. A-n.
Döda, upphäva, förklara ogiltig, ur kraft.
Se Mortifikation.
Döda fallet, se Indalsälven.
Döda havet (arab. Bahr Lut, Lots hav),
avloppslös sjö i s. ö. Palestina, bildande den
djupaste delen av sänkan el-Ghor (se d. o.)
med vattenytan belägen 392 m under
havsytan. Sjön når ett största djup av 401 m;
dess botten ligger alltså 793 m under
havsytan. Längden i n.—s. är 76 km, största
bredden 15,7 km, arealen 920 kvkm. Stränderna
äro i allm. branta och vanligen otillgängliga;
endast kring Jordans mynning i n. och vid
sydändan av D. träffas slättbygd. Vattnet har
djupt koboltblå färg och 6 gånger så mycket
salt som världshavet. Det innehåller 20—26
% fasta beståndsdelar (9—15 %
klormagne-sium, 5—9 % koksalt, vidare klorkalcium och
klorkalium ävensom ringa mängder av andra
salter); spec. v. är 1,021—1,256. Blott där källor
el. floder utmynna finnes ett sparsamt
djurliv. Även vegetationen är torftig med
undantag för smärre oaser kring tillflödena. Endast
dessa samt den flacka halvön el-Lisan ha
någon bebyggelse. Sjön är rik på asfalt, som
även utvinnes i mindre skala, liksom koksalt.
Redan i forntiden plägade man bada i D.,
som utmärker sig för hög bromhalt. — D :s
sänka uppkom först under slutet av
tertiär-och början av kvartärtiden. Under »den stora
pluvialtiden», motsvarande den första istiden,
kom den rikliga nederbörden vattenytan att
stiga till 30 m ö. h. och utfyllde sänkan upp
till sjön Tiberias. När klimatet blev torrare,
inskränktes sjön till nuv. omfattning. Under
de senaste 40 åren har nivån stigit 2 m. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
