Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödförklaring - Dödgrävare - Dödgång - Död hand - Död kolumntitel - Dödkött - Dödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Dödgrävare—Dödlighet
220
dock att vad i god tro förvärvats under de
av densamma föranledda förhållandena i visst
omfång åtnjuter skydd. — Fastän närmast
avseende förmögenhetsrättsliga förhållanden,
bereder d. också den dödförklarades make
rätt till omgifte. Förklaringen verkar dock
härvid icke, på sätt i främmande rätt stundom
sker, såsom en skillnadsdom; sådan kan av
maken utverkas redan efter tre års
bortovaro (se S k i 1 s m ä s s a). D. föranleder åter
anteckning i kyrkböckerna liksom verkligen
timat dödsfall (se k. f. ang. kyrkböckers
förande 3 dec. 1915 § 31). — Jfr
Borgerlig död. A. W. (C. G. Bj.)
Dödgrävare, Necrophorus vespillo, nedgrävande en död
mus.
Dödgrävare, Necro’phorus, skalbaggssläkté
av fam. Silphidae. D. ha en avlång, något
plattad kropp, stort huvud och antenner med
skarpt avsatt klubba; de ofta av gult bandade
täckvingarna äro i spetsen avhuggna, så att
de lämna bakkroppens spets bar. D. uppsöka
kadaver, som de vädra på långt håll och
nedgräva i jorden, varefter honan där lägger sina
ägg och larverna förtära kadavret. När d.
vilja nedgräva ett lik, t. ex. en död råtta el.
en mindre fågel, krypa de först omkring på
den livlösa kroppen liksom för att undersöka
dess form och storlek. Om jordmånen befinnes
lämplig, begiva de sig därefter ned i jorden,
som de undanskjuta och uppkasta på sidorna
om liket, vilket på detta sätt under loppet
av 1—2 dagar försvinner i jorden. Sedan ett
lik nedgrävts, berövas det sina hår eller, om
det är en fågel, fjädrar, så att de nykläckta
larverna utan svårighet kunna finna sin
föda. Vanligaste sv. arten är Necrophorus
vespillo. (I. T-dh.)
Dödgång, den företeelsen hos ett maskineri
el. en mekanism, att rörliga delar visserligen
förflytta sig i avsedda banor men därvid helt
el. delvis icke förrätta avsedd funktion.
Anledningen till d. kan vara bristande mekanisk
precision eller uppkomna fel, ss. för stora
glapprum, nötta spår, avbrutna kuggar o. dyl.
Död hand, se Mainmorte. Jfr även
Amortisation.
Död kolumntitel, se Kolumntitel.
Dödkött, det överflödande läkningsmaterial
(»luxurierande granulationer»), som bildar sig
på en varig såryta och brukar försena
läkningen. Det kan tuktas med användning av
kaustika medel, »bränningar». (Ljd.)
Dödlighet mätes vanl. genom det s. k.
dödstalet, d. v. s. årliga antalet avlidna
pro mille av folkmängden. Om d. i allm., dess
högsta och lägsta gräns, dess storlek i Sverige
i äldre tider, dess förhållande till
folkökningen m. m. se D e m o g r a f i, sp. 713.
Dödstalets storlek under senaste mansåldern
inom olika länder (inom vid resp, tidpunkter
gällande gränser) framgår av följ, tabell:
Land 1861—80 1906—10 1920—24 1925
Sverige .. 19,2 14,3 12,4 11,7
Norge .. 17,5 13,9 11,8 10,9
Danmark .. 19,6 13,7 11,7 10,9
Finland .. 27,4 17,4 15,7 1 16,4
England .. 21^9 14,7 12,2 12,3
Skottland .... .. 21,8 16,2 14,o 13,4
Irland 2 17,2 14,4 14,4
Nederländerna .. 24,8 14,3 10,8 9,8
Belgien .. 23,2 16,0 13,8 1 13,2
Tyskland .. 27,o 17,5 13,9 1 12,2
Österrike . 3Lo 22a 16^6 1 14^9
Schweiz .. 23,2 16,o 12,9 1 12,4
Frankrike .. 23a 19^2 17,3 17,6
Italien .. 30,4 21,2 17,4 1 16,6
Spanien .. 30^6 24,3 21a 19,4
Ungern .. 36,9 25,o 20,1 17,1
1 1924. — 2 Uppgift saknas.
De förr så stora skiljaktigheterna mellan
dödstalen i olika länder ha under de senaste
årtiondena alltmera utjämnats. Alltjämt
bibehålla dock de germanska folken sin
rangställning med låg d. Nederländerna ha f. n.
(1925 9,8) den lägsta siffran i Europa, och
jämväl Englands dödstal (1925 12,2) synes
snart sjunka under de skandinaviska
ländernas. Sveriges siffra (1925 11,7) är numera i
regel högre än Norges (1925 10,9) och
Danmarks (1925 10,9).
D. växlar i första rummet inom livets olika
åldrar. Skulle den första levnadsdagens d.
med ens utsträckas att gälla för hela livet,
vore människosläktet utdött inom några
veckor. Första levnadsåret avlida i Sverige omkr.
6 % av alla nyfödda. Sedan avtager d. hastigt
och når minimum i 10 :e—12 :e levnadsåret,
då dödstalet är nere vid 2—3 °/Oo. Under den
första manbarhetsåldern växer d. ånyo hastigt
inemot 25 :e året men därefter något
långsammare. Först i åldern 50/55 år når
dödstalet numera 10 °/oo. Därefter påskyndas
stegringen, och redan i åldern 75/80 år är d.
avsevärt högre än i första levnadsåret.
I fråga om dödstalet (pro mille) i Sverige
inom olika åldrar vid skilda tider lämnas
närmare upplysningar i tabellen på sp. 221.
Vad angår de båda könen, utmärkes
mankönet i regel av en större d. Undantag
utgör vanl. den tid, då flickan nått
prokrea-tionsåldern, medan den jämnårige gossen
kvarstår på barnets ståndpunkt. Likaledes är, till
följd av barnsbörden, vanl. den gifta
kvinnans dödsrisk större än den gifte
mannens-upp till 40-årsåldern. Under samma tidrymd
av livet är stundom, ehuru numera endast i
en eller annan enstaka åldersgrupp, den gifta,
kvinnans d. även större än den ogifta
kvinnans. Eljest är som regel, för såväl män som
kvinnor, d. lägre inom än utom äktenskapet..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
