Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Död mans grepp - Död mans hand - Dödmogen - Död räkning - Dödsattest - Dödsbevis el. Dödsattest - Dödsbo (Stärbhus) - Dödsboken - Dödsdansen - Dödskallefjäril
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
Död mans hand—Dödskallefjäril
226
okontrollerad gång hos maskineriet, om
föraren plötsligt blir medvetslös el. oförmögen
att reglera farten. G. H-r.
Död mans hand, se M a i n m o r t e; jfr även
Amortisation.
Dödmogen säges säd vara, när förbindelsen
mellan kornen och axet avvissnat, så att de
förra lätt falla ur. H. J. Dft.
Död räkning, sådan bestickföring (jfr B
e-stick) å fartyg, som endast grundar sig på
kurs- och fartobservationer.
Dödsattest, se Dödsbevis.
Dödsbevis el. Dödsattest kallas det
intyg, som enl. av Medicinalstyrelsen fastställt
formulär vid en persons död utfärdas av
vederbörande läkare om dödsorsaken med
uppgift tillika om stället och tidpunkten för
dödsfallet samt om den dödes ålder, civilstånd,
samhällsställning och bostad. Ldht.
Dödsbo (Stärbhus), se Arvskifte
och Bouppteckning.
Dödsboken, benämning på. en fornegyptisk
religiös urkund, vars källor delvis gå tillbaka
ända till de äldsta dynastiernas tid. Någon
enhetlig text av D. existerar ej, utan de olika
texterna variera
rätt betydligt. D.
utgöres av böner,
formler och till dem
hörande
utläggningar, allt
avseende att underlätta
den dödes långa
underjordiska färd
— från
begravningsdagen ocb till
den stund, då han
skall träda i
gemenskap med
solguden. Man får i
dem en utförlig
redogörelse för alla
de nejder själen
måste
genomvandra, de
metamorfo
ser den har att undergå, de fientliga
makter den har att bekämpa, domen i den
dubbla rättvisans sal, där guden Osiris för
ordet, o. s. v. De särskilda kapitlen ha i allm.
vinjetter, som i bild framställa huvudtemat.
De inledas vanl. med ett: »Uttalat av Osiris
N. N. (den dödes namn)». D. anträffas oftast
i papyrusform, med antingen hieroglyfisk eller
hieratisk (undantagsvis med demotisk) skrift.
Även på. kistor, statyer, amuletter och i allm.
på sådana föremål, som följde den döde i
graven, anträffas dödsboksinskrifter. Då det
ansågs- av vikt för den döde att medföra en
dödsbok i graven för att rätt kunna recitera
de för förvandlingsprocessens olika stadier
avsedda bönerna, var det naturligt, att envar
sökte skaffa sig en text. En fattig fick nöja
sig med ett litet blad, en rik kunde köpa
sig en stor rulle på ända till 165 kap. eller
kanske flera. Dödsboksförsäljningen urartade
Ett stycke av Dödsboken i
hieroglyfisk skrift.
slutligen till en verklig industri. Skrivarna
hade på förhand rullar färdiga, i vilka endast
den dödes namn behövde infogas. Texter av D.
hittas vanl. i mumiekistorna, innanför själva
svepningen (som plägar innehålla
dödsboks-formler), under armarna, på bröstet eller
ryggen o. s. v. av mumien. — Bästa uppl. av É.
Naville, »Das ägyptische Todtenbuch der 18.—
20. Dynastie» (2 bd, 1886). Ett utdrag i sv.
övers, (av Ernst Andersson) ingår i
»Främmande religionsurkunder», bd III, s. 119—14L. Jfr
P. Lugn, »Den egyptiska d.» (1918). K. P.*
Dödsdansen. I de bildserier, som gå under
namnet dödsdans (fr. danse macabre, mlat.
chorea macchabæorum, möjl. av arab,
maqa-bir, kyrkogård), ser man människorna
angripna och besegrade av lik eller
benrangels-män, som urspr. sannolikt icke föreställa d
ö-den utan enskilda döda, i vilkas lag de
levande införas med våld De äldsta
dödsdanserna (utförda som väggmålningar; den
äldsta kända i klostret Klingental i Klein
Basel, 1312) visa tader av parvis ordnade
döda och levande, som hålla varandras bänder.
Namnet dödsdans ocb bildkompositionernas
faktiska likhet med tidens ceremoniösa
ringdanser bero möjl. på ett samband med
folktron om de dödas nattliga sammankomster på
begravningsplatserna. När de verkliga
danserna mot medeltidens slut bli livligare,
stegras tempot även i dödsdanserna. Sedan
träsnittet uppfunnits, utkommo tryckta
dödsdansbilder; förnämst av dessa är den av H.
Holbein d. y. på 1520-talet tecknade serien
av fyrtio små träsnitt (bild 6 vid art.
Döden i bildande konst).
Dödsdansmotivet har även under senare århundraden
behandlats av många konstnärer. Jfr Döden
i bildande konst. H.W-n.
Dödskallefjäril, Åcherontia atropos, dess larv och
puppa (förminskade).
Dödskallefjäril, Achero’ntia a’tropos, en till
fam. s v ä r m a r e, Sphingidae, hörande
fjä-rilsart, den största av alla Skandinaviens
fjärilar. vilken erhållit sitt namn på grund av
en gulaktig, dödskalleliknande teckning på
mellankroppens ryggsida. Djurets grundfärg
är svartbrun med blåaktig anstrykning,
bakkroppen har ovan på vardera sidan sex stora
gula fläckar. Framvingarna äro ovan
svartbruna med gula och vita fläckar och streck,
bakvingarna gula med två svarta tvärband.
VI. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
