Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dörby - Dörhala, Hala dör el. Styvhala - Döring, Theodor - Dörj - Dörjes moderdroppar - Dörne - Dörpfeld, Wilhelm - Dörr - Dörrstängare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Dörhala—Dörrstängare
236
31,88 kvkm, 1,233 inv. (1926). Upptages av
bördig slättmark, i n. v. av skog och når med
en flik i s. ö. ut bland Kalmarsundsskären.
Inom socknen talrika egendomar (Ebbetorp,
Tingby, Barkestorp, Ingelstorp m. fl.),
Nygärde tegelbruk och S. Kalmar läns
folkhögskola och lantmannaskola (Högalid).
Huvudort är Smedby station på Kalmar järnväg,
nära D. kyrka. 1,564 har åker, 1,480 har
skogs- och hagmark. Bildar med Kläckeberga
ett pastorat i Växjö stift, N. Möre kontrakt.
Dörhala, Hala dör el. S t y v h a 1 a, hala
ett tåg, till dess det blir styvt.
Doring, Theodor, tysk skådespelare
(ISOSTS). Debuterade 1825 och kom efter olika
anställningar till
hovteatern i Berlin 1845.
Bland D:s roller må
nämnas Jago i
»Othello», Franz Moor i
»Rövarbandet», Carlos i
»Clavigo», Tartuffe,
Harpagon i »Den
gi-rige», Malvolio i
»Trettondagsafton», Fal-staff och Adam i »Den
sönderslagna krukan».
— D. var en
skådespelare med livlig fantasi
och genial ögonblickets inspiration samt lika
utmärkt i tragedi som i komedi. G. K-g.
Dörj, vid västkusten benämning på ett
krokfiskredskap, liknande »snöret» och försett med
sänke av bly. Den nyttjas från förankrad båt
för fiske nära bottnen av vitling, torsk m. m.
och har då två krokar, fästa på olika långa
»tömmar». Denna d. kallas på vissa ställen
»meda». Från stillaliggande båt brukas den
ock på eftersommaren för fångst av makrill
på större avstånd från bottnen, ibland helt
nära ytan. Den har då blott en krok och
kallas ofta »sladörj». Sin största betydelse
har d. för fiske av makrill utanför västkusten
och i Nordsjön. Den nyttjas då som
»ränn-dör j», d. v. s. den släpas efter båten, som går
med ett par knops fart. Den har då vanl. två
krokar men ofta flera. K. A. A-n.
Dörjes moderdroppar, se Bävergäl 1.
Dörne, stående post (timmerstycke el. stång),
som brukas i byggnader av liggande timmer
för att sammanhålla timmerändarna vid sidan
av en dörr- el. fönsteröppning.
Dö’rpfeld [-felt], Wilhelm, tysk
arkeolog (f. 1856). Utbildade sig i Berlin till
arkitekt, deltog 1877—81 i utgrävningarna i
Olympia (teknisk ledare från 1878) samt blev
1882 arkitekt vid tyska arkeologiska
institutet i Aten och 1887 dettas förste sekreterare.
D. biträdde även vid Schliemanns grävningar
i Tiryns. Han var medarbetare i praktverket
»Die Ausgrabungen zu Olympia» samt i
Schliemanns »Troja» och »Tiryns». D:s stora
betydelse för den arkeologiska vetenskapen
ligger däri, att han infört en exakt metod
vid undersökningen av antikens
arkitektur
verk och topografiska förhållanden. Särskilt
har han gjort sig förtjänt genom sina
ingående undersökningar över Atens topografi
och antika minnesmärken. Sålunda har han
uppvisat propyléernas ursprungliga, aldrig
fullständigt utförda byggnadsplan samt att
det äldre Parthenon, förut tillskrivet Kimon,
härrör från tiden omedelbart före Atens
förstöring av perserna (480 f. Kr.). Han har i
första rummet äran av återupptäckandet av
det gamla Athenatemplet på Atens Akropolis.
1893—94 fortsatte D. Schliemanns grävningar
vid Hisarlik och visade, att den sjätte
(nedifrån) av de städer, som här byggts ovanpå
varandra, tillhör mykensk tid och närmast
motsvarar det homeriska Troja. Han har
utgivit det avslutande verket om de arkeologiska
undersökningarna av Troja, »Troja und Ilion.
Ergebnisse der Ausgrabungen in den
vorhisto-rischen und historischen Schichten von Ilion
1870—1894» (1902). Slutligen har han haft
väsentlig del i grävningarna i Pergamon.
Andra av D:s undersökningar ha blivit
föremål för livlig diskussion, så framför allt
hans revolutionerande undersökningar om den
grekiska teatern (huvudarbete, utg. tills, m.
E. Reisch, »Das griechische Theater», 1896);
hans åsikt, att skådespelarna uppträdde i
orkestran, torde vara erkänd som riktig för
det grekiska dramats blomstringstid. Mera
motsägelse har han rönt i sina åsikter om
Atens topografi, vilka ledde till betydelsefulla
grävningar v. om Akropolis, och i sitt
antagande, att Homeros’ Ithaka är att
återfinna i ön Leukas. D:s grävningar där för att
återfinna Odysseus’ konungapalats bragte ej
några rester från mykensk tid i dagen. D:s
senaste arbete är »Die Heimkehr des Odysseus
in ihrer ursprünglichen Gestalt nach dem
Tageplane wiederhergestellt» (1924). Led. av
sv. Vet.-akad. 1906. T. J. A.*
Dörr, anordning för tillstängning av en
genomgångsöppning (dörröppning) i vägg
el. dyl. (Större ingångsdörr kallas port.)
Om trädörrars konstruktion m. m. se S n i
c-k e r i. Jämte vanliga trädörrar förekomma
d. med metallklädnad el. h. o. h. av metall,
dels för tillstängning av öppningar i
brandmur el. brandbotten (branddörr, se d. o.)
el. av kassavalv och kassaskåp (se dessa ord
och bild på pl. 1 vid art. B a n k), dels också
för dyrbart utstyrda bvggnader (kyrkor,
palats, mausoleer, bankhus m. m.). I sistnämnda
fall användas vanligen träportar, klädda med
metallplåtar, som ofta äro utsirade med
dekorativa el. figurala reliefer i drivet el. gjutet
arbete. — Dörrar i kyrkor, skolhus, rådhus,
teatrar och byggnader, som innehålla
offentliga musik- el. danslokaler el. andra
samlingsrum för större antal människor, skola enl.
byggnadsstadgan för rikets städer vara så
inrättade, att de öppnas utåt. (H. W-n.)
Dörrstängare, anordning av fjädrar,
motvikter o. dyl. vid dörrar på sådant sätt, att
dörren, sedan den öppnats, stänger sig av sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
