Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eberhard - Eberhard, Johann August - Eberhart, Adolph O. (Olson) - Eberle, Robert - Eberle, Syrius - Eberlein, Georg - Eberlein, Gustav - Ebers, Georg - Eberstein, tyska ätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Eberhard, J. A—Eberstein
254
besittningar av kejsar Maximilian upphöjda
till odelbart hertigdöme. — E. III, hertig av
Württemberg (1614—74), stod under
förmyndare till 1633 och ingick s. å. i det av Axel
Oxenstierna bildade Heilbronnförbundet. Efter
slaget vid Nördlingen (1634) måste han fly
ur sitt land. Han restituerades fullständigt
1648 genom westfaliska freden.
Eberhard [-hart], Jo hann August, tysk
filosof (1739—1809); från 1778 prof, i Halle.
E. var anhängare av Leibniz’ och Wolffs
filosofiskola och är mest bekant för sin strid
mot Kants filosofi. För att bekämpa denna
grundade E. en egen tidskrift, Philosophisches
Magazin (1788—92; fortsatt 1792—95 under
namnet Philosophisches Archiv). Kant
försvarade sig mot E:s kritik i skriften »Ueber
eine Entdecktftig, nach der alle neue Kritik
der reinen Vernunft durch eine ältere
ent-behrlich gemacht werden soll» (1790). C. H-m.
Eberhart, Adolph O. (Olson),
svenskamerikansk politiker (f. 18 7 0 23/e). F. i Kil,
Värmland, kom vid 11 års ålder till Amerika
och blev ett par år senare farmdräng hos en
präst, till vars bibliotek han hade fritt tillträde.
Då E. var 21 år, började han studera vid
Gustavus Adolphus college i S:t Peter
(Minnesota), genomgick på 41/2 år en 7-årig
studiekurs, studerade därefter juridik och öppnade
advokatpraktik. 1903 blev han led. av
Minnesotas lagstiftande församling (republikan)
och 1906 v. guvernör där (den samtidigt valde
guvernören var demokrat). Detta upprepades
1908, då E. omvaldes till v. guvernör. Som
guvernör efterträdde han John A. Johnson
(se d. o.) vid dennes död 1909 och innehade
ämbetet genom omval till 1915. Därefter
lämnade E. politiken för att ägna sig åt
affärsverksamhet. J. E-dh.
Eberle, Robert, tysk målare (1815—60).
Framstående genom djurframställningar,
särskilt av får (»Hjortar i fara», »Fårahjord
jagad av örn» m. fl.). Representerad i bl. a.
München och Karlsruhe.
Eberle, S y r i u s, tysk skulptör (1844—
1903). Utförde statyer i München och på flera
av Ludvig II :s nybyggda lustslott.
Eberlein [-lain], Georg, tysk arkitekt
(1819—84). Studerade i Nürnberg, utförde
dekorativa arbeten och restaurerade bl. a.
slottet Hohenzollern i Schwaben (1855),
domkyrkan i Erfurt samt kyrkor i Regensburg och
Aschaffenburg. G-g N.
Eberlein [-läin], Gustav, tysk skulptör
(f. 1847), elev av R. Begas. Blev mest bekant
genom verk, som glorifierade kejsarhuset, t. ex.
»Tysklands genius», monument över kejsarna
Vilhelm I och Fredrik, Bismarck, drottning
Luise m. fl. i Berlin och andra städer. E.
uppträdde även som målare och författare. Hans
skulpturverk äro elegant utförda men sakna
djup och ursprunglighet. Monogr. av A.
Rosenberg (1903). G-gN.
Ebers, Georg, tysk egyptolog och
författare (1837—98). Var 1870—89 prof, i egyp-
tologi vid univ. i Leipzig, där han utvecklade
en nitisk och fruktbringande verksamhet både
som lärare och som
vetenskaplig forskare.
Under en
forskningsfärd till orienten 1869
—71 upptäckte han ett
viktigt fornegyptiskt
verk, »Papyrus Ebers»
(utg. 1875 och delvis
kommenterad i hans
arbete »Papyrus Ebers.
Die Masse und das
Kapitel über die
Augen-krankheiten», 2 bd,
1886—87). Genom
ve
tenskapliga och populära skildringar, t. ex.
»Aegypten und die Bücher Mosis» (1868),
»Durch Gosen zum Sinai» (1872; 2:a uppl.
1881) och »Aegypten in Bild und Wort» (2 bd,
1878—79; texten omtr. 1886 med titeln
»Cice-rone durch das alte und neue Aegypten»),
gjorde han egyptologien känd i vida kretsar.
Med H. Guthe utgav han det populära arbetet
»Palästina in Bild und Wort» (1881—83). E:s
romaner, som tillhöra den lärda, s. k.
arkeologiska typen men äga en viss stämning och
kulturhistoriskt värde, förlädes oftast till Egypten
eller Sinaihalvön, så t. ex. »Eine ägyptische
Königstochter» (3 bd, 1864), »Uarda» (3 bd,
1877) och »Homo sum» (1878), några dock till
det gamla Tyskland (så »Die Frau
Bürgermeis-terin», 1881). — E:s självbiogr. utgavs 1893,
hans »Gesammelte Werke» i 32 bd 1893—97.
Av E:s berättelser och romaner äro 15 övers,
till sv. — Jfr biogr. av Gosche (1887). R-n B.
Eberstein [-Jtain], tyska ätter. — Till en
frankisk-thüringsk ätt hörde Ernst A
1-brecht von E. (1605—76), som blev
kejserlig fältmarskalklöjtnant 1648, gick i dansk
tjänst och jämte H. Schack segrade över
svenskarna vid Nyborg 14 nov. 1659. Han blev
sachsisk generalfältmarskalk 1665. Biogr. av
Th. Henner (1915). — En nedersachsisk ätt
von E. utdog i Pommern 1663. Av denna
släkt märkes Ludvig Albertsön (d.
1328), som tillhörde en till Danmark inflyttad
gren; förde icke släktens tyska grevetitel och
namn. Han blev 1318 dansk marsk, tog 1319
Bornholm från ärkebiskopen av Lund och
bannlystes men fick ön i förläning av Erik
Menved. Med Kristofer II kom han i strid
och måste lämna Bornholtn. 1326 gjorde han
åter uppror, hjälpte Valdemar på tronen, blev
ånyo marsk och hade stora förläningar. En
annan släktmedlem, greve Hans av E. och
Neugarten (i Pommern), d. 1446, kom till
Skandinavien med sin svåger Erik av Pommern,
satt i de tre rikenas råd och blev nära
be-fryndad med rika ätter i Sverige och Norge,
bl. a. genom giftermål med Knut Bossons
(Grip) änka, Ermegard Bülow. Han hade i
förläning slotten Västerås, Gripsholm, Opensten
och trol. Nyköping, vilkas tyska underfogdar
kapitulerade för Engelbrekts folk. (B. H-d.)
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
