Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ebner, Eschenbach, Marie von - Ebo - Eboli, Ruy Gomez de Silva - Ebonit - Ebrard, August - Ebréer, Ebréerbrevet - Ebro - Ebroin, Eburin - Ebsteinkuren - Ebullioskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
Ebner-Eschenbach—Ebullioskop
258
Ebner-E’schenbach, Marie von, baronessa,
österrikisk författarinna (1830—1916), f.
grevinna Dubsky, g. 1848 m. Moritz von E. (d.
1898 som fältmarskalklöjtnant). Uppvuxen dels
på ett märiskt gods,
dels i Wien, lärde hon
väl känna såväl
lantbefolkningen i sin
hemtrakt som den
österrikiska aristokratien,
och från dessa båda
folklager hämtade hon
främst sina motiv.
Hennes berättelser kunna
till stor del kallas
»Dorf- und
Schlossge-schichten», namnet på
hennes populäraste ar-
bete (1883). Det allra mesta är samtidsskildring.
Med sund kvinnlig uppfattning, ofta med
skalk-aktig humor,berättar hon i en lugn, naturlig och
realistisk ton historier och människoöden ur
livet; nämnas må »Das Gemeindekind» (1887),
ett fattigt märiskt brottslingsbarns
utveckling till en duktig karl, och »Unsühnbar»
(1890), berättelsen om omöjligheten att sona
ett äktenskapsbrott, samt vidare »Bozena»
(1876), »Zwei Komtessen» (1885; »Två
gref-vinnor», 1896), »Rittmeister Brand. Bertram
Vogelweid» (1896), »Aus Spätherbsttagen»
(1901), »Agave» (1903; om Masaccio) och
»Er-innerungen an Grillparzer» (1916). »Sämtliche
Werke» utkommo i 6 bd 1920, »Letzte Worte»
(ur hennes efterlämnade papper) 1923. Monogr.
av A. Bettelheim (1920). R-n B.
Ebo (fr. Ebbon), ärkebiskop, Danmarks förste
missionär (d. 851). E. var son till en sachsisk
livegen men upptogs som ungdomsvän till
kej-sar Ludvig den fromme i kejserliga
hovskolan och blev 816 ärkebiskop av Reims.
823 begav han sig med påvligt tillstånd till
Danmark för att där börja
missionsverksamhet. Konung Harald Klak mottog honom
vänligt och tillät honom predika och döpa.
Resultaten av hans arbete synas dock ha varit
obetydliga, även om möjligen Haralds senare
inträffade dop står i en viss förbindelse med
detta. E. indrogs senare i de politiska
striderna mellan Ludvig den fromme och hans
söner, avsattes 835 från ärkebiskopsstolen
av Ludvig den fromme, återinsattes 840 och
flydde till Ludvig den tyske, som (845) gjorde
honom till biskop i Hildesheim. G. Lbrg.
Eboli [ä’coåli], Ruy Gomez de Silva,
furste av E., spansk statsman (omkr. 1520-—73).
Uppfostrades tills, m. Filip II, vars gunstling
han blev. E. var ledare för det fredsvänliga
hovpartiet och fiende till Alba. E:s maka
(sedan 1553), Anna de Mendoza, furstinna
av E. (1540—92), hyllades varmt av Filip II;
om hon var hans älskarinna är omtvistat.
Som änka knöt hon en kärleksförbindelse med
Antonio Perez (se d. o.); Filip lät vid dennes
fall fängsla henne 1579 och höll henne under
bevakning till hennes död. Schillers bild av
henne i »Don Carlos»
är ohistorisk. — Litt.:
G. Muro, »La
prin-cesse d’E.» (1878);
An-gela Valente, »Un
dramma politico alla
corte di Filippo II»
(1924). (B. H-d.)
Ebonlt, hårdgummi,
en svart massa av hård
konsistens, beredd
genom upphettning av
kautschuk med svavel
(30 %) och schellack.
Den antager lätt
polityr o. nyttjas somisola-
tionsmaterial i elektriska apparater, till
galan-teriartiklar (kammar, knappar) o. dyl. G. H-r.
Ebrard [è’brart], August, tysk reformert
teolog (1818—88). Blev prof, i Zürich 1844,
i Erlangen 1847 och konsistorialråd i Speier
1853. Där verkade han för union mellan
luteraner och reformerta samt nödgades därför
1861 nedlägga sitt ämbete.
Ebréer, Ebréerbrevet, se H e b r é e r, H
e-bréerbrevet.
Ebro [ä’brå], flod i Spanien från
Kantabri-ska bergen mot s. ö. till Medelhavet; längd
725 km, flodområde 85,000 kvkm. Upprinner
i prov. Santander (Gamla Kastilien) nära
Rei-nosa och inträder vid Logrono (367 m ö. h.) i
det jämna aragoniska stäpplandet. Mottar här
fr. v. tillflöden från Pyrenéerna: Aragön,
Gål-lego (vid Zaragoza, 184 m ö. h.) och den
ansenliga Segre; fr. h. upptagas Jalön, Guadalope
m. fl. Genombryter nedanför Mequinenza (52
m ö. h.) Kataloniens kustberg i en trång,
slingrande dalgång, bevattnar huertan vid Tortosa
och bildar vid mynningen ett i havet långt
utskjutande delta. Segelbar till Tortosa. En del
av loppet över Aragoniska slätten följes av
bevattningskanaler, Kejsarkanalen (Canal
impe-rial) t. h., Taustekanalen t. v. Vattenföringen
är ojämn; talrika sandbankar i flodfåran.
Ebroln, E b u r i n, hård massa, beredd
genom upphettning under starkt tryck av
benmjöl och äggvita eller blod. Liknar ebonit
samt nyttjas till kniv- och verktygsskaft, i
elektriska apparater o. dyl. G. H-r.
Ebsteinkuren [ä’p.ftain-], en av tyske
läkaren Wilhelm Ebstein (1836—1912; prof,
i Göttingen) införd avmagringskur. Se Diet.
Ebullioskop (av lat. ebullire, sjuda, bilda
bubblor, och grek. skopèVn, se), ett huvudsaki.
av en liten bleckpanna och en termometer
bestående instrument för bestämmande av
vätskors, särskilt alkoholblandningars och viners,
kokpunkt, som är desto lägre, ju högre
alkoholhalten är. Vinprovets kokpunkt anger
således en viss alkoholhalt. Man nyttjar även
e. för bestämning av ämnens molekylarvikt
genom att iakttaga kokpunktsförhöjningen
hos en lösning av ämnet i fråga. Ett icke
flyktigt ämne höjer vattnets kokpunkt 0,52° C
per grammolekyl, löst i 1 liter vatten. J. T.
VI. 9
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä
Anna de Mendoza,
furstinna av Eboli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
