Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Échevins - Echidna (zoologi) - Echidna (mytologi) - Echinacea - Echinocactus - Echinococcus - Echinoderma, Echinodermata - Echinodorus - Echinoidea - Echinops - Echinopsis - Echinorhynchus - Echinosphaerites - Echinus (zoologi) - Echinus (byggnadskonst) - Echium - Echo - Écho de Paris - Echter, Michael - Echtermeyer, Karl - Echternach el. Echtern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Echidna—Echternach
264
utsagos under menighetens medverkan av
grevarna el. av de kungliga sändemännen (missi
dominici). Vid urtima ting trädde de i stället
för den från tingsplikten befriade menigheten.
Institutionen fortlevde i de delriken, vari det
karolingiska riket upplöstes. S. B.*
Echi’dna, zool., se Myrpiggsvin.
EchFdna (grek. E’chidna), i grekisk
mytologi ett vidunder, till hälften orm, till hälften
kvinna, vilket hade sitt tillhåll i Kilikien el.
på en av Pityusiska öarna och slutligen
dödades av Argos. Hon var moder till Cerberus,
lerneiska hydran, Chimaira m. fl. odjur.
Echinäcea, se Rudbeckia.
Echinoca’ctus, se Kaktusväxter.
Echinoco’ccus, den stora dyntblåsan till den
lilla binnikemasken Taenia echinococcus, som
lever i hundens tarm och blott har 3—4 leder
(3—6 mm lång). E.-blåsan, som innehåller
talrika binnikemaskhuvuden, har sitt säte i lever
och lunga av åtskilliga däggdjur, särskilt får,
nötkreatur och svin, hos vilka den blir så
stor som en apelsin; den uppträder ibland
också hos människan (mycket sällsynt i
Sverige), hos vilken den kan nå ett barnhuvuds
storlek. Om smittan och sjukdomen se
Binnikemaskar, sp. 319. I Europa är
E.-sjukdomen mest utbredd på Island, där den
dock med framgång börjat bekämpas, främst
genom systematisk maskfördrivande
behandling av de smittoförande hundarna. T. O.
Echinode’rma, Echinode’rmata, se T a g
g-h u di n gar.
Echino’dorus, se Svaltingväxter.
Echinoi’dea, se S j ö b o r r a r.
Echlnops, se Bolltistel.
Echino’psis, se Kaktusväxter.
Echinorhy’nchus, släkte av inälvsmaskar,
det viktigaste av den starkt ombildade
gruppen Acanthocephali, som vanl. räknas till
rundmaskarna (Nemathelminthes) men vars
systematiska ställning är helt oviss. Dessa maskar,
som sakna tarmkanal, utmärkas främst av sin
med många rader av kitinhakar besatta snabel,
som stjälpes ut och in och borras in i
tarmväggen. Leva som könsmogna bl. a. hos fiskar
och svin, undantagsvis hos människan. T. O.
Echinosphaerltes, se Cystidéer.
Echlnus, zool., se Sjöborrar.
Echlnus, lat. (av grek, echinosj, den del av
det doriska kapitälet, som förmedlar
övergången från det runda kolonnskaftet till den
Echinus.
Doriskt kolonnkapitäl.
fyrkantiga abacus (se A b a k u s). E. har
rundad form, framspringande och mer el. mindre
böjd vulstprofil, vid vars bas genom kon-
centriskt löpande rännor bildas tre eller flera
smala ringar (anmili); basytan motsvarar
kolonnskaftets toppyta. Även joniska kapitäl
och kompositkapitäl ha under volutkroppen
en echinusartad profil. — Jfr
Kolonnordningar. H. W-n.
E’chium, se B 1 å e
E’cho (grek, echo’,
ljud, genljud). 1.
Se E k o. — 2. En
beotisk oread eller
bergnymf, som (enl.
Ovidius), emedan
hon gynnat Zeus’
förbindelser med
nymferna, av Hera
(juno) straffades
med förlusten av
röstens
självständiga bruk, (så att
hon endast kunde
upprepa de sista
stavelserna av
andras tal. Enl. en
annan saga tärdes E. bort av olycklig kärlek
till Narkissos, så att slutligen blott rösten
återstod. A. M. A.*
Écho de Paris [ekå’ de pari’], fr.,
högerrepublikansk morgontidning i Paris, uppsatt
1883, språkrör för en nationalistisk
utrikespolitik. Utrikespolitisk redaktör är André
Géraud, mest känd under sin pseud. P
ertina x. Mycket uppskattad litteraturkritik.
E’chter, M i c h a e 1, tysk målare (1812—79).
Utförde monumentalmålningar i
nationalmuseet, Maximilianeum och centralbangården i
München samt, åt Ludvig II, väggmålningar
med motiv ur R. Wagners operor. G-g N.
E’chtermeyer [-maler], Karl, tysk
skulptör (1845—1910). Var verksam i München
och Braunschweig, utförde allegoriska statyer
i Dresden och Kassel, monument över F. Abt
med livliga grupper av sjungande gossar,
Bis-marcks monument i Magdeburg m. m. G-g N.
Rådhuset och torget i Echternach. Tornet tillhör det
forna benediktinklostrets kyrka.
E’chternach el. E’c h t e r n, stad i
storhertig-dömet Luxemburg, vid Mosels biflod Sauer;
3,212 inv. (1923). Fajans- och klädesindustri
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
Pan och Echo. Relief på en
forngrekisk lerlampa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
