Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Echternach el. Echtern - Echtler, Adolf - Écija - Eck, Johann (Mair från Egg, Eckius, Eccius) - Eck, Samuel - Eckardstein, Hermann von - Eckardt, Josephine, f. Thorberg - Eckardt, Julius von - Eckart (gestalt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
Echtler—Eckart
266
m. m. I E. grundades mot 600-talets slut
ett benediktinkloster (upplöst 1794), vilket
blev en stödjepunkt för Willibrords mission.
Till minne av dennes välgärningar mot landet
firas där årl. tredje dag pingst en
pilgrims-fest med en egendomlig »hopparprocession» (3
el. 5 steg framåt och 1, resp. 3 steg tillbaka),
som tar mer än 2 tim. i anspråk samt är en
fortsättning av medeltida gisslartåg och
extatiska danser. Litt.: A. Reiners, »Die
Spring-prozession von E.» (1884); Klara Viebig, »Das
Kreuz im Venn» (1908; i romanform). A. G-w.
E’chtler, Adolf, tysk målare (1843—1914).
Målade scener ur historien och sagan men
huvudsaki. modern genre, ibland av
sensationellt innehåll: sårad gosse förbindes av
läkaren, flicka, som kommer från en maskerad,
finner sin moder död. Representerad i
München, Dresden och andra tyska gallerier. G-g N.
Écija [ä’pi^a], stad i sp. prov. Sevilla
(Andalusien), vid Genil; 29,031 inv. (1921).
Väve-rier och oljeslagerier. Är känt för sin
som-marhetta (»Spaniens stekpanna»).
Eck, J o h a n n (eg. Mair från Egg,
latiniserat E c k i u s el. E c c i u s), tysk
katolsk teolog (1486—1543). Blev redan vid 24
år teol. prof, och prokansler vid det bayerska
univ. i Ingolstadt samt tillika domherre i
Eichstätt. Med »Logices exercitamenti»
inledde han 1507 en lång, vidlyftig och
mångsidig skriftställarverksamhet, särskilt på det
filosofiska området. Oförskräckt och utrustad
med dialektisk skärpa, trädde E. snart i
förgrunden i den pågående teologiska debatten.
Bl. a. invecklades han i strid med Karlstadt,
och en offentlig disputation utsattes i Leipzig
samt hölls 27 juni—16 juli 1519. Då den sista
av E:s 12 teser tydligt angrep Luther, ansåg
sig denne löst från sin tystnadsplikt och
svarade med lika många motteser. Disputationen
med Karlstadt blev ett förspel till det
historiskt vordna ordskiftet mellan E. och Luther.
4 juli uppträdde Luther i katedern och gjorde
ett starkt intryck på åhörarna. Disputationen
avslöts, innan man hunnit igenom teserna, och
handlingarna skickades till flera univ. för
skiljedom. E. reste därefter till Rom, dit han
medförde sitt arbete »De primatu Petri
adver-sus Ludderum», i syfte att få Luther
bannlyst. Han återkom s. å. som apostolisk
proto-notarius och nuntius tills, m. Aleander till
Tyskland för att publicera bannbullan
(»Ex-surge, Domine»). Till sin harm fann han, att
hans arbete vunnit föga genklang. 1523
framlade han för Hadrianus VI förslag till en
kyrkoreform. Alltjämt fortsatte han sin kamp
mot reformationen. Mot Melanchthons »Loci»
skrev han 1525 »Enchiridion locorum
commu-nium». Han disputerade 1526 mot
Oecolampa-dius om nattvardsläran, utgav 1530—39 på
tyska 5 bd predikningar samt 1537, som
mot-drag mot Luthers bibelöversättning, en bibel
på den schwabisk-bayerska dialekten. Vid
riksdagen i Augsburg (1530) och
religionssam-talen i Worms (1540) och Regensburg (1541)
spelade E. en framträdande roll. En samling
stridsskrifter, »Operum Jo. Eckii contra
Lu-therum tomi I—IV», utgav han 1530—35. —
E. ägde en mångsidig, dock ytlig lärdom, parad
med obestridligt skarpsinne. Han var en
typisk representant för skolastiska metoder, en
oförfärad men självkär kämpe för sin kyrkas
sak. — Litt.: J. Greving, »J. E. als junger
Gelehrter» (1906) och »J. E:s Pfarrbuch»
(1908). Se i övrigt arbeten om den luterska
reformationen. A.G-w.
Eck, Samuel, tysk evangelisk teolog (1856
—1920). Verkade först som pastor i den
evangeliska kyrkan i Ryssland, fick sedan
prästerlig befordran i Tyskland och blev omsider
prof, i systematisk teologi i Giessen. E. har
författat bl. a. »Religion und Geschichte»
(1906). M. Pf.
E’ckardstein [-Jtåin], Hermann von,
frih., tysk diplomat (f. 1864). Var först
officer, blev 1888 diplomat och var 1891—1902
(med avbrott 1898—99) i London först attaché,
sedan ambassadsekreterare, från 1899 förste
ambassadsekreterare, tog avsked 1902 men
kvarstod till 1907 som ambassadråd i
dispo-nibilitet i tysk statstjänst. 1896—1908 g.
m. en engelska, hade E. utmärkta
förbindelser i Londons politiska och finansiella
värld. Han arbetade ivrigt för tyskt-engelskt
närmande men motverkades i Berlin bl. a. av
Fr. von Holstein (se d. o.). E:s memoarverk,
»Lebenserinnerungen und politische
Denk-würdigkeiten» (3 bd, 1919—21; del 1 i sv.
övers. 1920), är rikt på anekdoter och
meddelar många värdefulla dokument men är
färgat av efterklokhet och personligt agg samt
omstritt i fråga om sin pålitlighet. V. S-g.
E’ckardt, Josephine, f. Thorberg,
dansk skådespelerska (1839—1906). Balettelev
vid Det kongelige teater i Köpenhamn 1848,
solodansös och efter debut 1861 anställd som
skådespelerska till 1901; gästspel på
Folke-teatret 1904. Fru E. spelade med kyskt behag
unga älskarinnor, tills hon fann sitt rätta fält
som överlägsen, spirituell och elegant
världsdam i saløngskomedien och senare firade
triumfer i det borgerliga lustspelet. G. K-g.
E’ckardt, Julius von, tysk
skriftställare (1836—1908). Föddes i Livland och
arbetade i livländska tidningar för en
sammanslutning av östersjöprovinserna, med vidgat
baltiskt ständerinflytande där. 1867 flyttade
E. till Tyskland, verkade först som publicist,
var 1874—82 senatssekreterare i Hamburg
och inträdde därpå i preussisk statstjänst;
han var tysk generalkonsul i Stockholm
1892—97 och i Basel 1897—1900. E. utgav
bl. a. det mot slavofilernas
förrysknings-politik i östersjöprovinserna riktade arbetet
»Die baltischen Provinzen Russlands» (1871;
2:a uppl. 1877). Upplysande äro hans postumt
utg. »Lebenserinnerungen» (2 bd, 1910) och
»Aus den Tagen von Bismarcks Kampf gegen
Caprivi» (1920).
E’ckart, »den trogne E.», gestalt i tysk
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
