Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eckart (gestalt) - Eckart (Mäster Eckart, munk) - Eckenbrecher, Themistokles von - Eckener, Hugo - Ecker, Alexander - Eckermann, Adam Mauritz August von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Eckart—Eckermann, A. M. A. v.
268
hjälte- och folksaga, personifikation av tysk
trohet. Besjungen av Goethe och Tieck.
E’ckart, vanl. kallad Mäster E., tysk
do-minikanmunk och mystiker (omkr. 1260—
omkr. 1327). Inträdde tidigt i
dominikan-orden, verkade en tid som provinsialprior i
Sachsen och blev slutligen lärare vid
domini-kanernas högskola i Köln. 1326 anklagades
han av ärkebiskopen där för irrlärighet,
vilket föranledde en granskning av hans läror.
Denna resulterade i en dock först efter E:s
död promulgerad påvlig bulla, i vilken flera
av E. framställda lärosatser fördömdes som
kätterska. — Av E:s skrifter voro ända
till mitten av 1800-talet endast omkr. 50 på
tyska avfattade predikningar kända, men
sedermera ha allt större partier av hans tyska
skrifter: predikningar, traktater, s. k. »språk»
o. s. v., dragits fram i ljuset. Dock är frågan
om deras äkthet i flera fall ännu omstridd.
E:s latinska skrifter äro förlorade med
undantag av ett på 1880-talet upptäckt, dock blott
delvis bevarat, stort anlagt skolastiskt arbete,
det s. k. »Opus tripartitum».
Uppskattningen av E:s betydelse har i hög
grad växlat. Medan han av medeltidens
senare mystiker, trots den kyrkliga
förkastelse-domen, omtalas med den högsta vördnad,
råkade hans namn sedermera för flera
århundraden nästan fullständigt i glömska. Under
1800-talets förra hälft upplevde hans minne, i
sammanhang med de i filosofi och teologi
starkt framträngande spekulativa intressena,
en återuppståndelse. En ny vändning i
omdömet inträdde genom upptäckten av »Opus
tripartitum», vilket (t. ex. av Denifle)
ansetts visa, att han knappast ägde någon större
självständighet och betydelse. E:s mystik har
sålunda betecknats som ett allenast
reproducerande av tidigare författares tankar. Häri
ligger dock en uppenbar överdrift. Huru
mycket E. än i sina mystiska skrifter har
gemensamt med sina föregångare, kan dock en stark
och betydande originalitet ej frånkännas
honom. Som hos ingen annan mystiker träda
hos honom de högsta spekulativa frågorna: om
gudomsväsendet, den trinitariska process, i
vilken detta uppenbarar sig för sig självt,
förhållandet mellan Gud och skapelsen, själens
väsen o. s. v., överallt i förgrunden. Själen
är i sina tre huvudkrafter, »minne», förnuft
och vilja, en avbild av den gudomliga
treenigheten. Men den enhet med det gudomliga, som
i människans djupaste väsensgrund är given,
gäller det för henne att själv i kraft av den
fria vilja, som är henne given, realisera.
Vägen härtill går genom själens fullständiga
inre lösgörande från allt det förgängliga,
sinnliga och jordiska. I den själ, som så
avstått från all egen aktivitet, utför Gud själv
pånyttfödelsens stora verk. Men detta
innebär för E. ett återupprepande inom själen av
det gudomligas egen eviga, trinitariska
utvecklingsprocess. I fullföljandet av denna
tankegång föres E. till de djärvaste satser, som
genom sin panteistiska tendens förklara den
misstänksamhet, varmed han betraktades från
de kyrkliga myndigheternas sida.
Djupet och innerligheten i det fromhetsliv,
av vilket dessa spekulationer uppbäras,
framträda renast i E:s etiska tankar. I hans
starka betoning av sinnelagets inre
hängivenhet åt Gud som det allena avgörande
ligger onekligen i viss mening ett
»förreforma-toriskt» element. Men till ett verkligt
genombrytande av det vulgära katolska
sed-lighetsidealet kunde dessa tankar ej föra,
innan de lösgjorts från det dock i grunden
asketiska tankesammanhang, i vilket de här
äro infogade, och i Luthers åskådning funnit
en helt ny religiös basis. — För det tyska
skriftspråkets utveckling har E. genom det
mästerskap, varmed han använt sitt
modersmål till att uttrycka de högsta och djupaste
idéer, haft stor betydelse.
E:s mystiska skrifter ha utgivits av Pfeiffer
(1857) och Jostes (1895) samt i högtysk övers,
av Landenor (1913) och Büttner (2bd, 1917). —
Litt.: Jundt, »Essai sur le mysticisme
spécula-tif de maltre E.» (1871); Preger, »Geschichte
der deutschen Mystik im Mittelalter», I (1874);
Denifle, »Meister E:s lateinische Schriften und
die Grundanschauung seiner Lehre» (i Archiv
für Literatur- und Kirchengeschichte des
Mit-telalters, II, 1886); Philipp Strauch, »Meister
Eckhart-Probleme» (1912); W. Lehmann,
»Meister E.» (1919); X. de Hornstein, »Les grands
mystiques allemands du 14 :e siècle» (1922).
Det viktigaste nya bidraget till E.-forskningen
är E:s försvarsskrift i processen mot honom,
vilken upptäckts i en handskrift i Soest och
1923 utgavs av P. Augustinus Daniels (i
Bei-träge zur Geschichte der Philosophie des
Mit-telalters, 23: 5). E. Bg.*
E’ckenbrecher, Themistokles von,
tysk målare (1842—1921). Var elev av O.
Achenbach m. fl. och målade en mängd motiv
— landskap, stämningar, arkitektur — från
Norge, Mindre Asien och havet. G-g N.
E’ckener, Hugo, tysk
luftskeppskonstruk-tör (f. 1868). Kom som privatlärd i beröring
med greve Zeppelin i Friedrichshafen, ingick
1908 i Zeppelinbolaget och blev 1911 dir. för
Deutsche Luftschiffahrts A.-G. Han
tjänstgjorde under världskriget som instruktör vid
tyska marinens luftskeppsavdelning och blev
1920 medlem av direktionen för
Zeppelinbolaget. 12—15 okt. 1924 förde E. det för
amerikansk räkning byggda luftskeppet »Z. R.
III» från Friedrichshafen till Lakehurst, New
Jersey.
E’cker, Alexander, tysk anatom och
antropolog (1816—87), prof, i Freiburg im
Breis-gau. Inrättade där ett antropologiskt (främst
kraniologiskt) museum och författade bl. a.
»Crania Germaniae» (1863—65), »Die
Hirn-windungen des Menschen» (1869; 2:a uppl.
1883) och »Die Anatomie des Frosches» (3 bd,
1864—82; flera omarb. uppl.). (Ljd.)
Eckermann, Adam Mauritz August
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
