Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ed - Ed (näs) - Ed (socken i Dalsland) - Ed (socknar i Småland) - Ed (socken i Uppland) - Ed (socken i Värmland) - Ed (socken i Ångermanland) - Ed (egendom i Kalmar län) - Ed (kurort i Dalsland) - ed. - Eda (socken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
Ed—Eda
286
han vill beediga sina i målet lämnade
uppgifter, dessa skola gälla som bevisade, är
numera i Sverige av ringa betydelse.
Enl. svensk rätt kan edgång ock fordras i
åtskilliga fall (även oberoende av rättegång
och utan att man avser att åstadkomma ett
avgörande bevis) som villkor för åtnjutande
av en påyrkad rätt el. till bestyrkande av en
uppgift, vars riktighet för annan person är
av vikt (t. ex. borgenärsed i konkurs,
bouppteckningsed o. s. v.). — Litt.: I. Afzelius, »Om
parts ed som processuellt institut» (3:e uppl.
1925). Jfr Jäv och Vittnen. I. Afz.*
På alla tider i den kristna kyrkans historia
ha de funnits, vilka ansett edgång otillåten,
från Athanasios och Chrysostomos fram till
mennoniter, kväkare och baptister i nyare tid.
Men den kanoniska rätten erkände den, och
även de protestantiska kyrkorna ha hävdat
dess berättigande. — Jesu ord Matt. 5: 33—
37: »Jag säger eder, att I alls icke skolen
svärja», synas innehålla ett bestämt förbud
mot all ed. Men ser man orden i belysning
av Jesu eget personliga förhållande, blir man
tveksam. Ty han har själv, då det gällt
sanningens förebringande, fogat sig i kravet på
edgång (Matt. 26: 63 ff.). I bergspredikan
ville Jesus ej ge föreskrifter utan framlade
grundsatser. Han ville inskärpa, att i de
kristnas umgänge med varandra
sanningsplik-ten äger obetingad giltighet. Deras tal måste
ständigt vara sådant, som stode det under eden.
Där det kristna samfundsidealet är förverkligat,
har eden alltså ingen plats. Inom ett samfund
åter, där detta ideal ännu icke förverkligats,
erbjuda Jesu ord om edgång icke utan vidare
något bevis emot dennas berättigande.
Under nutida samhällsförhållanden ställes
man alltså inför problemet huruvida en
kristen bör avlägga ed eller ej. Villkoret blir
därvid, vare sig man tänker, på assertorisk el.
promissorisk ed, att denna motsvarar den
kristna gudstanken. Den får sålunda icke
utmana Gud eller nedkalla Guds dom över den
svärjande, ifall denne skulle svärja falskt.
Detta skulle komma i uppenbar strid med
kristendomens budskap, att Gud mottager
varje syndare, som ångerfull vänder sig till
honom. Vad angår assertorisk ed, som avser
att »i rättegång bekräfta sanningen av en
uppgift», beror dennas sedliga berättigande
dels på hur formeln: »så sant mig Gud hjälpe
till liv och själ» tolkas, dels ock därpå om
staten finner den nödvändig som medel för
sanningens seger. Sagda formel kan och bör då
tolkas endast som ett medvetet uttalande av
den risk en människa alltid löper, närhelst hon
sviker sanningsplikten. Edens nödvändighet
för sanningens utrönande ha de behöriga
statsorganen att på varje särskild tid omsorgsfullt
pröva. Vad åter angår promissorisk ed, som
avser att »förstärka en utfästelse om framtida
uppfyllande av vissa medborgerliga el.
ämbetsplikter», behandlar staten denna annorlunda
än den assertoriska. Även andra medel finnas
att på verksamt sätt försäkra sig om troheten
i ämbetet. I det stora hela torde därför redan
nu denna form av edgång kunna betraktas
som väsentligen överflödig. Det ur religiös
och etisk synpunkt ideala, icke minst med
hänsyn till svårigheten med gudsförnekare och
olika tänkande, blir i båda fallen alltid, att
eden på lämpligt sätt utbytes mot en på
samvete avgiven försäkran. M. PL
Ed (dets. som Drag 5), näs.
Ed, socken i Dalsland, se Dals-Ed; jfr
E. Sahlberg, »Från en gränsbygd» (1916).
Ed, socknar i Tjust, Småland; se Västra
E d och östra Ed.
Ed, socken i s. Uppland, Sollentuna härad,
Stockholms län, ö. om Mälarfjärdarna Görväln
och Skarven (Sigtunaleden genom Stäket);
43,5 kvkm, 1,267 inv. (1926). Sammanhängande
skogsmark utmed Mälarsidan. I socknens mitt
Edsjön, därinvid socknens kyrka.
Egendomar: Runsa, Edsby, Antuna m. fl. 1,033 har
åker, 3,000 har skogs- och hagmark. Ingåi
i Sollentuna och Eds pastorat, Ärkestiftet,
Roslags v. kontrakt.
Ed, socken i s. v. Värmland, Grums härad,
Värmlands län, vid Vänerns nordvästliga
fjärdar, Åsfjärden och Grumsfjorden; 91,82 kvkm,
2,312 inv. (1926). Omfattar många mellan
bergshöjderna liggande smärre slätter. I s.
bilda Kyrkebysjön, Ransundet och
Ekholms-sjön en från Vänern inträngande
vattenled. 1,910 har åker, 6,819 har skogs- och
hagmark. Industriorter: Slottsbron och
Kyr-kebyn, sulfitfabriker (ägare Billeruds a.-b.);
Liljedal, nedlagt glasbruk. Bildar med
Borgvik ett pastorat i Karlstads stift, Nors
kontrakt.
Ed, socken i mellersta Ångermanland kring
Ängermanälven, ovan Faxälvens inflöde,
Sollefteå tingslag, Västernorrlands län; 178,74
kvkm, 1,516 inv. (1925). Är berglänt, högst
i n. ö. (över 400 m). Huvudbygden följer
älven i en omkr. 2 km bred dalgång. I E.
Forsmo järnvägsknut och österåsens
sanatorium. 837 har åker, 13,743 har skogs- och
hagmark. Pastorat i Härnösands stift,
Sollefteå kontrakt.
Ed, egendom i Västra Eds socken, Kalmar
län. Se Eds bruk.
Ed, rekreations- och luftkurort i v.
Dalsland, vid s. ändan av Stora Le på näset
mellan denna sjö och Lilla Le. Orten har
uppstått kring Eds station (142 m ö. h.) vid
Dalslands järnväg och är tätt bebyggd (Västra
E d, 400 inv.). Från E. ångbåtsled över
Dalslands kanal till Vänern. Mångskiftande och
natursköna omgivningar. Se bild sp. 287—288.
ed., förk. för lat. edi’tio (upplaga) och för
écUdit (har utgivit).
Eda, socken i v. Värmland, Jösse härad,
Värmlands län, intill norska gränsen; 288,1»
kvkm, 6,642 inv. (1926). Genomflytes av
käll-armar till Byälven, i v. Vrångsälven, i n.
Vaggeälven, och omfattar i sin s. del den till
samma vattensystem hörande Bysjön m. fl.
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
