- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 6. Drumev - Fackeldans /
299-300

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edén, Nils - Edenius, Jordanus Nicolai - Edentata, Tandfattiga - Eder (Edder) - Eder, Joseph Maria - Edera - Edessa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

299

Edenius—Edessa

300

1919 också i denna. Kraftigt utvecklades det
skandinaviska samarbetet (konung Gustavs
besök i Oslo nov. 1917, ministermöten,
de-legationsunderhandlingar). Efter långvariga
förhandlingar kom slutligen med
västmakterna maj 1918 till stånd en handelspolitisk
uppgörelse, som gjorde det möjligt att
återupptaga det nästan avstannade
handelsutbytet med dem. Ålandsfrågan, det röda upproret
i Finland och den därav i Sverige framkallade
rörelsen till »det vita Finlands» förmån
medförde 1918 åtskilliga komplikationer.
Regeringens vacklande och på många håll skarpt
klandrade politik i Finlandsfrågan (se
Sverige, historia) utvecklades av E. i
interpel-lationsdebatterna 20 och 27 febr. 1918 samt
i dechargedebatten s. å. Konventionen om
Ålandsbefästningarnas rasering (av 30 dec.
1918) tillkom väsentligen genom E:s
personliga insats.

Genom de stora omvälvningarna i mellersta
Europa samt deras återverkan jämväl i
Sverige trädde hastigt frågan om en
författningsrevision i förgrunden. Regeringen
framlade nov. 1918 för urtima riksdagen
proposition om kommunal rösträttsreform. I ett
yttrande till statsrådsprotokollet angav E. i stora
drag principerna för reformen saint för de
grundlagsändringar, vilka måste uppskjutas
till nästa lagtima riksdag. I ett särskilt
utskott åstadkoms under regeringens medverkan
en av riksdagen 17 dec. antagen uppgörelse,
varigenom den kommunala rösträtten
reformerades och grunderna för blivande
grundlagsändringar fastslogos. För försvarsväsendets
revision tillsattes 12 nov. s. å. en
parlamentarisk kommitté (»försvarsrevisionen»). Sedan
Sveriges anslutning till Nationernas förbund
genomförts mars 1920, avgick regeringen på
grund av delade meningar i den aktuell
vordna kommunala skattefrågan. Konungens
anmodan till E. att bilda ny ministär
avböjdes av denne. Han är sedan dec. 1920
landshövding i Stockholms län. Vid årsmötet i maj
1923 sprängdes Frisinnade landsföreningen på
nykterhetsfrågan, i det att mot E :s motstånd
arbete för förbudslagstiftning upptogs på
programmet och minoriteten då under hans
ledning utträdde ur partiet. Den bildade kort
därefter ett nytt liberalt parti, Sveriges
liberala parti; dess ledare blev Eliel Löfgren,
och E. drog sig, åtminstone tills vidare,
tillbaka från aktiv politik. — Som politisk
talare kännetecknas E. av sin även vid skarpa
angrepp bevarade förmåga av logisk och klar,
lugn och behärskad framställning.

Bland E :s hist. skr. märkas »Gustaf Adolfs
riksdagsordning» (1902), »Den svenska
centralregeringens utveckling till kollegial
organisation (1602—1634)» (1902; i »Skrifter utg. af
K. Hum. vet.-samf. i Upsala»), »Den svenska
riksstyrelsens reorganisation 1594—1602» (i
Hist. Tidskr. 1901) och »Grunderna för Karl
X Gustafs anfall på Polen» (ibid. 1905) samt
»1809 års revolution» (1911; i Verdandis
små

skrifter). E. har även utgivit »Gustaf Vasa.
Valda bref» (1901; ny uppl. 1917) och Peder
Swarts »Konung Gustaf I:s krönika» (1912).
Han har publicerat ett stort antal politiska
tal, tidnings- och tidskriftsuppsatser. Ths.*

Edenius, Jordanus Nicolai, teolog
(1624—66); blev 1656 fil. adjunkt, 1659 teol.
prof, i Uppsala och kyrkoherde i Börje samt
1661 teol. dr. E.- var en betydande teolog,
lärjunge till Terserus. Skr.: »Memoriale
bibli-cum» (1664), »Epitome historiæ ecclesiasticæ
novi testamenti» (1681, utg. av J. Gezelius d. y.)
samt en mängd akademiska disputationer.

Edentäta, Tandfattiga,
däggdjursord-ning, omfattande de sydamerikanska fam.
sen-gångare, myrslokar och bältdjur samt
dessutom från Gamla världens fauna myrkottar
och jordsvin. E. utmärkas främst av att de ha
tillbakabildade, svaga tänder utan emalj och
utan rötter, alla i regel sinsemellan lika;
myrslokar och myrkottar äro t. o. m. tandlösa.
De ha vidare kraftiga klor, vanl. för
grävning, hos sengångarna för klättring. E.
uppdelas numera vanl. i tre ordningar; se
Däggdjur, sp. 207. En så framstående
däggdjurs-forskare som dansken H. Winge hävdar dock
(1923), att alla E. äro besläktade och gruppen
sålunda naturlig. T. O.

Eder (Edde r), flod i v. Tyskland inom
Wesers vattensystem, från Rothaargebirge,
Westfalen, genom Hessen-Nassau och Waldeck
till Fulda; längd 135 km. Var fordom
guldförande. Vid Hemfurth i Waldeck uppdämmes
E. av en 41 m hög damm, Edertalsperre
el. Waldecker Sperre (uppförd 1909—
13). Den härigenom bildade sjön (E d e r s e e;
11,7 kvkm) rymmer 202 mill. kbm, reglerar
vattenståndet i Weser och Mittellandkanalen
samt driver ett stort kraftverk (18,000 hkr).

Eder, Joseph Maria, österrikisk
fotokemist, fotografisk uppfinnare och forskare
(f. 1855). Var 1888—1923 föreståndare för
Graphische Lehr- und Versuchsanstalt i Wien
och prof, vid tekniska högskolan där samt
har skrivit bl. a. »Ausführliches Handbuch
der Photographie» (4 bd, 1882—88; flera nya
uppl.). Sedan 1887 utger han Jahrbuch für
Photographie und Reproduktionstechnik.

Edèra (lat. édere), utgiva en annans arbete
i tryck. — E d i t o r, utgivare.

Ede’ssa. 1. De makedoniska konungarnas
äldsta residensstad, nuv. V o d e n a (se d. o.).
— 2. Huvudstad i det forna landskapet
Osroene, Mesopotamien, motsvarar nutidens
U r f a (se d. o.). Av en arameisk handelsplats
vid färdvägen mellan Aleppo och Mosul
skapade Seleukos I (reg. 321—280 f. Kr.) här en
grekisk stad, som han uppkallade efter den
gamla makedoniska kungastaden E. När
seleukidernas rike upplöstes, grundades omkr.
135 f. Kr. kring E. (Osroe) det av arabiska
hövdingar styrda riket Osroene, som 166 blev
romerskt lydrike. Vid denna tid började E. få
betydelse för den kristna kyrkan. Redan 190
e. Kr. funnos kristna församlingar i staden.

Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 27 16:07:07 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdf/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free