Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edessa - Edestad - Edestin - Edfeldt, Hans - Edfu - Edgar el. Eadgar, 1. (angelsaxisk konung, 944—975) - Edgar el. Eadgar, 2. the Atheling el. Etheling (1058—1158) - Edgehill - Edges ö - Edgeworth, Francis Ysidro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
Edestad—Edgeworth, F. Y.
302
I teologstriderna på 300-talet spelade de lärde
i E. en betydande roll. I östromerska riket
var E. ett viktigt gränsfäste. Omkr. 640
erövrades staden av araberna. Den fick 1098 ny
glans som huvudstad i det av greve Balduin
av Flandern (se B a 1 d u i n I) och hans
korsriddare upprättade furstendömet E., som var
anslutet till konungariket Jerusalem. 1144
föll E. i händerna på seldsehukerna, vilket
blev närmaste anledningen till andra
korståget (1147—49). Efter skiftande öden kom
staden 1516 under sultanen i Konstantinopel.
Under turkarnas välde har den dock ej
lyckats återvinna sin gamla betydelse för
Eufrat-handeln.
Edestad, socken i mellersta Blekinge,
Medelstads härad, ö. om Ronneby
landsförsamling; 33,66 kvkm, 965 inv. (1926); når med
en flik till Östersjön (Ronnebyfjärden). 957
har åker, 1,608 har skogs- och hagmark.
Egendom: Edestad (tax.-värde 643,000 kr. 1925);
lyder under Johannishus. Annex till
Hjorts-berga, Lunds stift, Medelstads kontrakt.
Edestln, ett äggviteämne (protid),
tillhörande globulinernas (se d. o.) grupp. Det
förekommer bl. a. i hamp- och linfrö.
Edfeldt, Hans, filosof (1836—1909); docent
i praktisk filosofi vid Uppsala univ. 1868, fil.
dr 1869, professors n. h. o. v. 1907. E. var
Boströms kanske mest bokstavstrogne
lärjunge. I en mängd avh. utvecklade han
bo-strömianismens syn på en mångfald problem,
särskilt’inom etiken, så i »Om begreppet
sedlighet» (1877) och »Om de etiska
grundbegreppen» (1894). Mest bekant är E. på grund
av sin strid om Boströms idélära (särskilt om
Guds idéer) med en annan av dennes
lärjungar, A. Nyblæus. E. utgav Boströms »Samlade
skrifter» (I—II, 1883; III, tills, m. G. J.
Keij-ser, 1901). C. H-m.
E’dfu (fornegypt. Tbot, kopt. Atbo, lat.
Apol-linopolis magna), stad i övre Egypten (prov.
Assuan), på vänstra Nilstranden, 110 km
Nedanför Assuan; 13,550 inv. (1917).
E. är bekant för sitt åt solguden Horus
helgade, ännu synnerligen väl bibehållna
tempel, det bäst bevarade i Egypten. Enligt
den på ytterväggen befintliga
byggnadsur-kunden utgör det en ombyggnad av ett äldre
tempel, företagen 237 f. Kr.—57 f. Kr. Det
utgrävdes på 1850-talet av fransmannen
Mariette. Templets pylon, i vars inre trappor
leda upp till de bägge tornens tinnar, mäter
på flyglarna över 30 m i höjd, och dess fasad
håller 76 m i bredd. Innanför pylonen
vidtager en stenlagd förgård (peristylsalen), på
tre sidor omgiven av 32 pelare, varefter man
för att inträda i det allra heligaste
(sanktua-riet) har att passera fyra salar. Invid dessa
salar finnas kamrar för olika kultändamål
m. m. Trappor leda upp till templets tak.
Vid processionerna tågade man upp genom
den östra trappan och ned genom den västra
i överensstämmelse med solens dagliga lopp.
Templets salar, gångar och pelare äro rikt
Templet i Edfu.
smyckade med bilder och inskrifter. I
sank-tuariet skildrar en serie reliefer de
ceremonier, vilka föregå Faraos skådande av den
gudabild, som här har sin plats i ett väldigt
naos, en urholkad monolit av ljusröd granit,
fordom gömmande den gyllene falken,
symbolen av Horus, E:s gud. I sanktuariet
förvarades ock den heliga båt, på vilken
solguden bars vid högtiderna. Under de omkring
sanktuariet befintliga småkamrarna ligga,
djupt under templets golv, kryptor,
gömställen för templets dyrbarheter. — Förutom
Horustemplet har E. ännu en gammal
helgedom, »födelsehuset», där Horus’ födelse
högtidligen firades. (E. P-s.)
Edgar [e’dgo] el. E a d g a r, angelsaxiska
furstar. 1. E., angelsaxisk konung (944—975),
Edmund I:s son, blev 957 konung i
North-umbria och Mercia, som rest sig mot hans
broder Edwy, samt vid dennes död 959 i hela
England. E:s regering, som leddes av den
stats-kloke ärkebiskop Dunstan (se d. o.), var
fredlig och god. — 2. E. t h e A t h e 1 i n g el.
Etheling (omkr. 1058—omkr. 1158),
Edmund Järnsidas sonson, valdes okt. 1066 till
konung i England efter Harald Godwinsson
men måste redan i dec. s. å. underkasta
sig Vilhelm Erövraren. Han flydde senare
till konung Malcolm Canmore i Skottland,
där han fick skydd, och försökte sedan flera
gånger förgäves att driva bort Vilhelm. 1091
uppgav han sina tronanspråk. E. var den siste
manlige ättlingen av den gamla angelsaxiska
konungastammen. (Å. S-n.)
Edgehill [ed^hil], höjd i mellersta England,
mellan Birmingham och Oxford. Där stod 23
okt. 1642 det första (oavgjorda) slaget mellan
Karl I:s och parlamentets trupper.
Edges ö, se Spetsbergen.
Edgeworth [eM^coäp], Francis Ysidro,
engelsk nationalekonom (1845—1926), prof, i
nationalekonomi först i London och sedan
1891 i Oxford. Tillhörde den moderna
teo-retisk-matematiska riktningen inom
nationalekonomien och upptog till skarpsinnig
behandling många svåra teoretiska problem inom sin
vetenskap, de flesta i tidskriften Economic
Journal, som han redigerade sedan dess
upp
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
