Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edward njansa, Edwardsjön (Albert Edward njansa) - Edwards, Henri och Alphonse Milne-Edwards - Edwards, Jonathan, d. ä. - Edwards, Jonathan, d. y. - Edvard VII:s land - Edvin (Eadwine) - Edwy el. Eadwig - Edzard II - Edåsa - Edö - E. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
Edwards—E. E.
330
två sjöbäcken, egentliga E. och Georgesjön,
förbundna genom den smala Kazingakanalen.
E. avflyter genom Semliki till Albert njansa.
Upptäcktes av Stanley 1876.
Edwards [edvä’r], Henri Milne-E. och
Alphon se M i 1 n e - E., franska zoologer,
se M i 1 n e - E d w a r d s.
Edwards [e’d<wedz], J o n a t h a n, d. ä.,
nordamerikansk teolog och filosof (1703—58).
Blev 1722 predikant vid en presbyteriansk
församling i New York och var 1724—26
lärare vid Yale college.
Som pastor (1727—
50) vid den
kongrega-tionalistiska församlingen i
Northamp-ton, Massachusetts,
blev han den främste
bäraren av de på
1730-talet begynnande stora
väckelserörelserna i
Nya England,
samtidigt som han i en
rad arbeten, främst
»Religious affections»
(1746), varnade för entusiastiska överdrifter
och lämnade värdefulla bidrag till väckelsens
psykologi. Då missnöjet med den stränga
kyrkotukt han utövade 1750 tvang honom att
lämna Northampton, verkade han en följd av
år som indianmissionär i Stoekbridge, långt
inåt Massachusetts’ avlägsnaste vildmarker,
och författade under denna enslighetstid de
båda arbeten, på vilka hans anseende som
metafysisk tänkare förnämligast vilar, »A
treatise on the freedom of the will» (1754)
och »A treatise on original sin» (1758), båda
närmast riktade mot den arminianska teologi,
som börjat vinna insteg i Nya England. De
bilda underlaget för den s. k. New England
theology i dess tidigare skede. Med sitt
energiska fasthållande vid predestinationsläran och
sina betydande insatser i den religiösa
väckelsens tjänst påminner E., »den störste av
Amerikas teologer», om både Calvin och Wesley.
Bland hans genom enkelhet och innerlighet
utmärkta uppbyggelseskrifter ha särskilt
»Seventy resolutions», en vägledning till sann
fromhet, fått en oerhörd spridning I febr.
1758 tillträdde E. föreståndarplatsen för
Princeton college i New Jersey men
bortrycktes redan efter en månads verksamhet där av
smittkopporna. Bland teologerna av E:s
skola märkas hans son J. E. d. y. (se nedan),
dottersonen Timothy Dwight (se d. o.) och
Lyman Beecher (se Beecher). Jfr
Willi-ston Walker, »Ten New England leaders»
(1901); E. Linderholm, »Pingströrelsen», I
(1924). V. S-g. (E.Nwn.)
Edwards [e’dco»dz], Jonathan, d. y.,
nordamerikansk teolog (1745—1801), son till
J. E. d. ä. Hade ett levnadslopp, som
förunderligt liknade faderns, i det att han 1795
av samma skäl som denne nödgades lämna
sin församling (i Whitehaven, där han verkat
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
sedan 1769), därefter tillbragte några år i
sträng avskildhet och avled kort efter det att
han tillträtt föreståndarbefattningen vid
Sche-nectady college i staten New York. Han utgav
och tolkade flera av faderns skrifter, utgav
1797 självständigt »A dissertation concerning
liberty and necessity» och var en skicklig
indianfilolog. V. S-g. (E. Nwn.)
Edvard VII:s land, seKonungEdvard
VII:s land.
Edvin (E a d w i n e), konung i
Northumber-land (omkr. 585—633). Erövrade öarna Man
och Anglesey, utbredde sitt välde i n. till
floden Forth och anlade Edinburgh
(Ead-winesburh). S. om Humber erkändes han
allmänt som överherre, utom i Kent. E. gifte
sig 625 med den kristna konungadottern
Ethel-burgha (Æthelburh) från Kent och övergick
själv jämte sina stormän till kristendomen
627. Bekämpande en hednisk reaktion under
konung Penda av Mercia, stupade E. i ett
slag vid Heathfield (nu Hatfield) 633. (A. S-n.)
Edwy [e’d<oi] el. E a d w i g, angelsaxisk
konung (omkr. 940—959), Edmund I:s son;
efterträdde 955 sin farbror Edred på tronen
i Wessex. Hans äktenskap 956 med en nära
släkting, Elgiva, väckte allmänt missnöje, och
958 genomdrev ärkebiskop Odo av Canterbury
med våld skilsmässa. Ett uppror i Mercia och
Northumberland 957 slutade med att E:s
broder Edgar valdes till konung där. (Å. S-n.)
E’dzard II, greve av Ostfriesland (1532—99),
sonson till Edzard I (se Ostfriesland).
Erhöll 1540 grevevärdigheten efter sin fader,
Enno II. Då handelstraktaten i Emden slöts
1557, väcktes fråga om giftermål mellan E.
och Gustav I :s dotter Katarina, som han
äktade 1 okt. 1559. Sverige hade härav
någon handelsfördel; till Emden avgingo ofta
svenska skepp; särskilt åt hertig Karl voro E.
och hans gemål stundom affärsombud. E.
skildras som »en behagelig och mild herre». Fr. W.*
Edåsa, socken i mellersta Västergötland,
kring ån ösan; Gudhems härad, Skaraborgs
län; 25,88 kvkm, 439 inv. (1926). Upptages till
mer än hälften av jämna skogsmarker. Har
gemensam kyrka med Ljunghem, benämnd
Edhem. E. gamla kyrka är museum för
Västergötlands fornminnesförening. 908 har åker,
1,460 har skogs- och hagmark. Egendom:
Vre-ten. Ingår i Varola, Värsås, Ljunghems och
E. pastorat i Skara stift, Kåkinds kontrakt.
Edö, gods i s. Närke, 7 km s. ö. om
Asker-sund, Askersunds landsförsamling, Örebro
län; 885 har, därav 154 har åker, tax.-värde
279,000 kr. (1925). Urgammal gård; ägdes
under medeltiden av bl. a. den heliga Birgitta
och Kristiern Nilsson (Vasa). Köptes 1847 av
Oskar I, som skänkte det till prins Gustav
och efter hans död till prins August. Den
sistnämnde sålde det jämte Stjärnsund till
brukspatron Knut Cassel. Nuv. ägare K. R.
Thesen.
E. E., på räkningar förk. för eng. errors
excepted, »med förbehåll för möjliga fel».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
