- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 6. Drumev - Fackeldans /
357-358

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eggjumstenen - Eggleston, Edward - Eggmühl, Eckmühl - Egg-shells - Eggvena - Egid, Aegid - Egidio de Colonna - Egidius, den helige - Egidy, Moritz von - Egil - Egill Skallagrímsson - Egilsson, Sveinbjörn - Egil Tunnadolgi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

357

Eggleston—Egil Tunnadolgi

358

skydda graven. Senare delen av inskriften
är av mycket dunkelt, delvis (på grund av
skadade runor) alldeles oklart men i alla
händelser magiskt innehåll. E. har stor betydelse
i språkligt och litterärt avseende. Viktiga
drag i eddasångernas stil kunna med E :s
hjälp följas ned till början av 700-talet. Se
M. Olsen, »E:s indskrift med de ældre runer»
(1919). Ad. N-n.*

Eggleston [e’glston], Edward,
nordamerikansk författare (1837—1905), metodistpräst
och tidningsman. E. var en av de tidigare
realistiska skildrarna av livet i »the middle
west» (särskilt Indiana) av Förenta staterna
genom »The hoosier schoolmaster» (1871; »Den
nye skolmästaren», 1876), »The circuit rider»
(1874), »The Graysons» (1888) m. fl. romaner.
»The faith doctor» (1891) behandlade
christian-scientismen. D:s berättarförmåga inskränktes
mycket av den moraliskt didaktiska
bundenheten i framställningen. R-n B.

E’ggmühl, Eckmühl, by i Bayern, 20 km
s. s. ö. om Regensburg. Där slogo
fransmännen under Napoleon och Davout 22 april
1809 österrikarna under ärkehertig Karl. Jfr
Davout.

Egg-shells [e’g-J*elz], eng., eg. »äggskal»,
beteckning för kinesiskt el. japanskt porslin
(»äggskalsporslin») av ovanlig tunnhet och
genomskinlighet.

Eggvena, socken i mellersta Västergötland,
kring Nossan, v. om Herrljunga, Kullings
härad, Älvsborgs län; 16,95 kvkm, 385 inv.
(1926). Kring Nossan odlade trakter, det
övriga, särskilt norrut, bergig vildmark. 817
har åker, 572 har skogs- och hagmark. Ingår
i Herrljunga, Tarsleds, Remmene, Fölene och
E. pastorat i Skara stift, Kullings kontrakt.

Egld, A e g i d (grek. aigi’s’), hos Homeros en
tofsprydd sköld, som Zeus skakar till
människornas skräck; i konsten ett över
skuldrorna kastat kort och fjälligt pansar, kantat
med ormar och med gorgoneion (Medusas
huvud) framtill, som bäres av Athena (se d. o.
med bild, sp. 404). E. har uttytts som en
symbol för åskmolnet men torde, som
etymo-logien (aigis = gethud) visar, ej vara annat
än ett över armen kastat djurskinn, det
primitivaste skyddsvapnet. — Bildligt betyder e.
skydd, (gudomligt) beskärm, skyddsvärn
(»under någons egid»). M. Pn N-n.

Egi’dio d e C o 1 o’n n a (lat. namn Aegidius
Romanus), italiensk medeltidsteolog (1247—
1316); tillhörde släkten Colonna (se d. o.). E.
var general för augustinorden, verkade som
franske konungen Filip IV :s uppfostrare och
blev 1295 ärkebiskop i Bourges. Hans verk
»De regimine principum», en furstlig
uppfost-ringslära (skriven omkr. 1280, tr. f. ggn 1473),
tillägnades Filip IV och blev en huvudkälla
för den svenska »Um styrilsi kununga ok
höf-pinga» (se Konung a- och h ö v d i n g
a-styrelse).

Egldius, den helige, se Aegidius.

Egi’dy, Moritz von, tysk officer och
re

ligiös skriftställare (1847—98). Kämpade i
sina skrifter »Ernste Gedanken» (1890; sv.
övers, s. å.) och »Das einige Christentum»
(1891) för odogmatisk, interkonfessionell enig
kristendom. E:s strävanden rönte endast
obetydlig framgång. M. Pf.

Egil, en mytisk bågskytt, bror till smeden
Volund (se d. o.), som han enl. Didrikssagan
räddade ur konung Nidungs våld genom att
göra honom en fjäderdräkt att flyga med. E.
hade av Nidung tvingats att skjuta ett äpple
från sin sons huvud. E. nämnes även i
Volundarkvida. B-e.*

Egill Skallagrfmsson, isländsk skald (omkr.
900—omkr. 983), son till Skallagrlm, sonson
till Kveld-Ulf. Vann tidigt stort namn som
viking, hade en tid tjänst hos kung Ethelstan
av England och for sedan till Norge för att
utkräva ett stort arv. Då norske konungen
Erik Blodyx och hans gemål hindrade honom
att utfå arvet, dödade han deras son
Ragnvald och återvände till fädernegården Borg på
Island. Senare föll han efter ett skeppsbrott
vid Northumberlands kust i händerna på Erik,
som i denna del av England fått ett litet rike,
sedan han fördrivits från Norge. E. dömdes
till döden men räddade sitt huvud genom att
natten till avrättningsdagen dikta
»Hqfud-lausn» (Lösen för huvudet), en sång till Eriks
ära. E. vistades sedan än i Norge, än på
Island. Tapperhet, girighet, grymhet och
hänsynslöst rätthaveri utmärkte E. Han dog
blind. — #E. författade vidare »Sonartorrek»
(Sonförlusten; till minne av två döda söner;
liksom »Hofudlausn» övers, av A. Åkerblom
i »Nordiska fornkväden», 1899) och
»Arin-biarnardräpa» (övers, av K. S. Björlin, 1864),
en minnessång över ungdomsvännen
Arin-björn. Dikternas form är kraftig och stilenlig,
reflexionerna värdiga och stolta. — E:s liv
skildras i »Egils saga Skallagrimssonar» (utg.
1894 av F. Jönsson; sv. övers, av A. U. Bååth
1883). R. N-g.*

Egilsson [ä’jelsån], Sveinbjörn, isländsk
vetenskapsman (1791—1852). Blev teol. kand.
1819 i Köpenhamn och s. å. adjunkt vid
Bes-sastaöirs skola på Island, vars rektor han
efter dess flyttning till Reykjavik var 1846—
51, då ett uppror av lärjungarna, som han
ville tvinga att gå in i en
helnykterhetsförening, nödgade honom att avgå. I Köpenhamn
var han en bland stiftarna av Hiö islenzske
bökmentafélag (Isländska litteratursällskapet).
E. utgav en av honom gjord lat. övers, av
»Konungasagorna», »Scripta historica
islando-rum» (11 bd, 1825—37), en god uppl. av
Snorres Edda (1848—52) m. m., studerade grundligt
skaldekvädenas poetiska stil och skrev en
epokgörande ordbok över det fornisländska
skaldespråket, »Lexicon poeticum antiquæ
linguæ septentrionalis» (utg. 1854—60; ny
uppl. av F. Jönsson 1916).

Egil Tunnadolgi (»Tunnes fiende»),
sveakonung av Ynglingaätten, var enligt Snorre
son till Aun den gamle och hade att bekämpa

Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 27 16:07:07 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdf/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free