Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egyptiska litteraturen - Egyptiska språket och skriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
Egyptiska språket och skriften
402
hymner, magiska texter, gudstjänstritualer
m. m., som finnas inhuggna på innerväggarna
till fem pyramider i Sakkara från 5 :e och
6:e dynastierna och voro avsedda för den
döde härskarens bruk. Uråldriga äro ock till
stor del de texter, som ingå i »Dödsboken»
(se d. o.), på papyrus skrivna samlingar av
hymner, trollformler m. m., som man fr. o. m.
18 :e dynastien plägade nedlägga i den dödes
kista, för att de skulle tjäna honom till hjälp
och vägledning i livet efter detta. För de
dödas bruk voro också avsedda »Amduat» eller
»Boken om det, som är i underjorden», samt
»Portarnas bok», som bägge skildra solgudens
nattliga färd genom dödsriket. Från början
av den historiska tiden härstammar, av
språket att döma, ett intressant
teologiskt-filoso-fiskt aktstycke, tydligen ett verk av prästerna
vid Ptahtemplet i Memfis. Alla de övriga
gudarna framställas som gradvis nedstigande
emanationer av urguden Ptah. Många
liturgiska texter äro kända. Häntydningar
på okända myter och gudasagor förekomma
oupphörligt i de religiösa texterna, men
ytterst få ha bevarats till våra dagar. Bland
dessa märkas sagorna om »Den bevingade
solskivan» i Edfu, om »Himmelskon», om
»Gu-dakungarna Schu och Geb» m. fl. — Av den
rent fackmässiga litteraturen
finns mycket litet kvar, huvudsaki. några
matematiska och medicinska papyrer. Av de
bevarade medicinska verken förtjäna framför
allt nämnas »Papyrus Ebers» och den först
nyligen bekantgjorda »Papyrus Edwin Smith»,
vilka härröra från slutet av Mellersta riket
men gå tillbaka på källskrifter från långt äldre
tid. Även läroböcker i veterinärkonst funnos.
Litt.: G. Maspero, »Les contes populaires
de 1’Égypte ancienne» (1911); A. Erman, »Die
Literatur der Ägypter» (1923); H. O. Lange,
»Egyptiska myter och sagor» (1925) och »Das
Weisheitsbuch des Amenemope» (i Det kgl.
danske Videnskabernes selskab, Hist.-fil.
medd., XI, 2, 1925); G. Boeder, Ȁgyptische
Erzählungen und Märchen» (1925). P. L-n.
Egyptiska språket och skriften.
Fornegyp-tiskan företer vissa karakteristiska likheter
såväl med de hamitiska språken
(berbersprå-ken i n. v. Afrika och de kuschitiska språken)
som med de semitiska (arabiskan, arameiskan,
hebreiskan etc.). Om anledningarna till denna
dubbla släktskap råda starka
meningsskiljaktigheter; klokast torde vara att tills vidare
lämna frågan öppen. Likheten med de
hamitiska språken framträder bl. a. i räkneordens
form och i böjningen. Liksom i de semitiska
språken är verbet i fornegyptiskan huvudsaki.
trekonsonantiskt; två- och fyrkonsonantiska
verb förekomma visserligen, men dessa äro
nästan undantagslöst senare bildningar. En
annan avgjord likhet mellan egyptiskan och
de semitiska språken är konsonanternas
dominerande ställning i förhållande till
vokalerna; ordens betydelse är h. o. h. bunden vid
konsonanterna. En följd av denna egenhet
är, att den egyptiska skriften liksom den
semitiska blott angav ordens konsonantskelett.
Vid rekonstruktionen av de fornegyptiska
ordens vokaler är man huvudsaki. hänvisad till
den sista utlöparen av det gamla språket,
koptiskan, som skrevs med grekiska
bokstäver och följaktligen hade beteckningar även
för vokalerna. — I ett så långsträckt land
som Egypten (1,000 km) måste man a priori
antaga tillvaron av dialekter. Från äldre
tider finnas blott antydningar därom; för tolfte
förkristna årh. däremot betygar en papyrus,
att dialekterna i övre och Nedre Egypten så
starkt avveko från varandra, att en deltabo
svårligen kunde förstå en person från
Ele-fantine. Även i detta fall kunna upplysningar
hämtas från koptiskan, som uppvisar fem
olika munarter.
Intet annat språk kan berömma sig av en
så lång livstid som det egyptiska. Dess
historia sträcker sig, om man medräknar
koptiskan, över en tidrymd av i runt tal 5,000
år. Att det därunder genomgått
betydelsefulla förändringar, som i språkhistoriskt
hänseende äro både intressanta och lärorika, är
självklart. Som fallet är hos alla folk, vilkas
stora massa består av analfabeter, var
skillnaden mellan det kontinuerligt sig
utvecklande talspråket och det av traditionen bundna
skriftspråket mycket stor i Egypten. Tid
efter annan, vanl. i samband med politiska
och sociala omvälvningar, ägde en utjämning
rum, så att det dittillsvarande talspråket
upphöjdes till skriftspråk. Följ, huvudepoker i
skriftspråkets utveckling kunna särskiljas:
1) Det äldsta kända språket, bekant från
pyramidtexterna och några andra urgamla
texter (dynastierna 1—2).
2) Gamla rikets språk (dynastierna 3—6).
3) Mellersta rikets klassiska litteraturspråk
(dynastierna 10—18).
4) Nyegyptiskan = Nya rikets skriftspråk
fr. o. m. Amenofis IV :s tid (dynastierna 19
—25).
5) Demotiskan (dynastien 26—rom.
kejsartiden).
6) Koptiskan, den kristna tidens tal- och
skriftspråk.
Enligt vad Sethe påvisat, är koptiskan icke,
som man förr antagit, ett dotterspråk utan
ett systerspråk till demotiskan. Bägge ha
utvecklats direkt ur nyegyptiskan. Koptiskan
var det talade folkspråket redan under den
period, då demotiskan var de bildade
klassernas skriftspråk. Sedan egypterna övergått
till kristendomen, kom demotiskan ur bruk,
och koptiskan blev då även litteraturspråk.
Det fornegyptiska språket betjänade sig
under tidernas lopp av tre till det yttre olika
men nära besläktade skriftarter: hieroglyfisk,
hieratisk och demotisk skrift. Skriftliga
dokument föreligga fr. o. m. senare hälften av
fjärde årtusendet f. Kr. t. o. m. slutet av
400-talet e. Kr.
Hieroglyfskriften (av grek. hiero’s, helig.
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
