Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egyptiska språket och skriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
Egyptiska språket och skriften
404
och glyfè, inristning) går tillbaka på en
förhistorisk, rent ideografisk bildskrift och bär
i alla tider prägeln av detta sitt ursprung.
Vid den historiska tidens början är den redan
fullt utbildad; enklast kan den beskrivas som
en med fonetiska tecken utvidgad bildskrift.
Bilderna äro hämtade ur den synliga världen
och föreställa människor, djur, växter,
byggnader, vapen, verktyg och diverse andra
föremål; omkr. 600 hieroglyfer voro i mer
allmänt bruk. Självklart är, att de förhistoriska
egypterna mycket snart måste ha funnit sin
ursprungliga, rent ideografiska bildskrift
otillfredsställande. Den kunde eg. endast brukas,
då man själv önskade teckna sig något till
minnes; en oinvigd kunde aldrig med
säkerhet tyda den. Som många andra folk senare
gjort, grepo de sig därför an med att
förbättra den. Därvid slogo de emellertid,
ensamma bland alla, in på en väg, som ledde dem
fram till det högsta av alla skriftsystem, det
alfabetiska, vars uppfinnare de äro. Det
tillvägagångssätt de tillgrepo var eg. ganska
enkelt. Medelst den ursprungliga bildskriften
kunde man visserligen mycket väl återge
sådana ord som 83, »gåsen», jrt, »ögat», eller
mr,
»hackan»,
genom att teckna en gås,
ett öga, <s>, eller en hacka, \T . Men hur
skulle man i bild uttrycka ord, som
betecknade rent abstrakta begrepp? Även i detta
fall funno de praktiska egypterna på råd. För
ett ord, som icke alls eller blott med
svårighet kunde återges med en lämplig bild, använde
man bilden för ett snarlikt, mera lättåtergivet
ord. På grund av vokalernas underordnade
betydelse var det därvid ingalunda nödvändigt,
att dessa voro desamma i bägge orden; det
räckte med att konsonanterna voro identiska.
På detta sätt erhöll man tecken för alla
möjliga ord. Med skarabéen, få , hpr, kunde
sålunda även det med samma konsonanter
för
sedda ordet hpr, »bliva», skrivas, med
wr, »svalan», också wr, »stor», med mn,
»brädspelet», även mn, »förbliva», o. s. v. På
detta sätt utvecklade sig successivt en mängd
urspr. rent ideografiska tecken till fonetiska
skrifttecken för bestämda konsonantgrupper.
När egypterna kommit så långt, togo de det
avgörande steget, som ledde till uppfinningen
av alfabetet. De började näml, bruka
hiero-glyftecknen för ett antal mycket korta ord,
som innehöllo blott en betonad konsonant, som
beteckning för detta konsonantljud. Så
använde man t. ex. det urspr. rent ideografiska
tecknet , ro, »mun», för att återgiva
konsonanten r, |— y, -|, si, »sjö», för s, , dt,
»orm», för d, o. s. v. På detta sätt skapade
man sig ett alfabet, bestående av följ. 24
konsonanttecken, som enl. nyare forskningar
ligga till grund för alla andra alfabet:
AAAAAA n r -vr" 3$
r ZJ *
ra h
h & 9
o t
o h
-h
■ s .d
p • d
Man vet numera, att hieroglyferna
____0, och beteckna konsonanter, icke,
som äldre egyptologer föreställde sig, vokaler.
För att underlätta läsningen av den
vokal-lösa skriften uttalar man dock alltjämt på
gammalt sätt och ___________D som a, (j som i
och som u. För att underlätta ordens
uttal inskjuter man vidare fullkomligt
godtyckligt, där så behövs, ett e mellan
konsonanterna; vidare uttalar man h och h som h, h
och h som ch, s och s som s, s som sch, k och
k som k, t och d som z.
Åtskilliga egyptiska ord kunde skrivas
med endast dessa alfabetiska tecken, så
t. ex.
»vin»,
, heket,
»öl»,
A
o
0
, chufu, kunganamnet »Chufu»
h AAAAAA
(Cheops), II fk , Inepu, guden »Anubis».
!□
Att undantränga de äldre tecknen för hela
ord eller konsonantgrupper förmådde de
dock aldrig, utan man brukade i alla tider
alla tre skriftelementen vid sidan av
varandra. När det gällde att skriva ordet swr,
»dricka», skrev man det sålunda med
»svalan», som av gammalt betecknade
konsonantgruppen wr, satte före denna
konsonantteek-net—n—s och tilläde för säkerhets skull även
• Allt framgent använde man även
de s. k. ordtecknen, vilka i ursprunglig eller
överförd betydelse motsvara ett bestämt
egyptiskt ord, t. ex. nfr, »god», ntr, »gud».
För att ange den riktiga läsningen lät man
vanl. dessa ordtecken beledsagas av ett antal
konsonanter. Ordet nfr, »god», kunde alltså
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
