Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eicken, Karl Otto von - Eickstedt, Hans Heinrich von - Eide, Egill Næss - Eidem, Erling - Eider - Eiderdanskar - Eiderstedt - Eidfjord - Eidola - Eidologi - Eidsivatingslagen - Eidskog - Eidsvold - Eidsvoll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
Eickstedt—Eidsvoll
446
i Berlin, tidigare motsv. befattning vid univ.
i Giessen. En av utgivarna av Zeitschrift für
Ohrenheilkunde etc., medarbetare i Archiv
für Ohren-, Nasen- und Kehlkopfheilkunde,
etc.’ och Zentralblatt für Hals-, Nasen- und
Ohrenheilkunde, etc. Förf, till talrika skrifter
inom oto-laryngologien, av vilka de mest
kända avhandla tekniska problem. V. Nsl.
Eickstedt [a’jkstät], Hans Heinrich
von, dansk general (1715—1801). Var son
till en pomrare och en dansk dam samt
erhöll dansk uppfostran. E. blev officer och
ledde den militära aktionen vid Struensees
störtande 17 jan. 1772, varpå han blev
general och statsminister samt 1773
överhovmästare för kronprins Fredrik, därtill
olämplig på grund av ytterst bristfällig bildning
och osedlig vandel. Vid avskedet 1784 blev
E. överkammarherre. Han arbetade ivrigt för
danskt kommandospråk i hären.
Eide [äjdo], E g i 1 1 N æ s s, norsk
skådespelare (f. 1868). Vistades i unga år i Amerika,
kom hem 1893, debuterade 1894 i Bergen,
spelade 1897 på Centralteatret i Oslo och är sedan
1898 anställd vid
Na-tionalteatret i Oslo.
Bland E:s roller
märkas Oidipus, Othello,
Macbeth, Richard III,
Romeo i »Romeo och
Julia», prins Henrik i
»Henrik IV», Karl
Moor i »Rövarbandet»,
Filip II i »Don
Carlos», Brand, Peer Gynt,
Skule och Haakon i
»Kongsemnerne»,
Julian i »Keiser og gali-
læer», doktor Stockman i »En folkefiende»,
Bernick i »Samfundets stötter», Steensgaard
i »De unges förbund», Sigurd Jorsalfar,
Sigurd Slembe, Bratt i »Over evne», Thygesen
i »Geografi og kjærlighed», Dag i
»Daglan-net», Kareno i »Ved rigets port», Mäster Olof
samt Swedenhjelm i »Swedenhjelms». E.
deltog i Nationalteatrets gästspel i Stockholm
1903 och 1916, har gästspelat i norska
landsorten samt gjort turnéer i Sverige och Norge.
E. är som konstnär en renässanspersonlighet,
manlig, blodfull, sund och stark, full av
fantasi och temperament, naiv livsglädje och
lyriskt svärmeri, sin generations storvulnaste
gestalt inom norsk scenkonst. G. K-g.
Eidem, Erling, teolog (f. 1880 23/4). Blev
fil. kand, i Göteborg 1904, teol. kand. 1907
och lic. 1912 i Lund, docent i N. T:s exegetik
i Lund 1913, prästvigdes 1914 och blev teol.
dr 1918. Han gjorde en studieresa till
Palestina, Egypten och Grekland, inkallades 1915
i bibelkommissionen och bidrog verksamt till
fullbordandet av den svenska kyrkobibeln av
1917. E. blev 1923 e. o. hovpredikant, 1924
kyrkoherde i Gårdstånga och Holmby, s. å.
biträdande lärare vid teol. fakultetens i Lund
praktiska avd. och förordnades 1926 att
upp
rätthålla en exegetikprofessur i Uppsala.
Bland E:s skrifter märkas »Pauli bildvärld»,
I (1913; docentavh.), »Bibelkonkordans enligt
den svenska kyrkobibeln av år 1917» (tills,
m. J. Lindblom och J. Lundberg, 1921—22),
»Vår svenska bibel» (1923), »Den lidande
Guden» (1921; 2:a uppl. 1922) och »Han som var
och han som är» (1923). E. M. R.
Eider [äi’dar], flod i preuss. prov.
Schles-wig-Holstein, gränsflod mellan de forna
her-tigdömena Slesvig och Holstein. Upprinner s.
om Kiel, genomflyter många småsjöar och
marskland och utfaller vid Tönning i Nordsjön
med ett 15 km långt och 10 km brett estuarium.
Längd 188 km; 150 km segelbara (från
Rends-burg). Den forna Eiderkanalen, som för
enade E. (vid Rendsburg) med Kielfjorden och
anlades 1777—84, ersättes nu av
Nord—Öster-sjökanalen (se d. o.). J. F. N.*
Eiderdanskar, det politiska parti i
Danmark, som 1840—64 kämpade för närmare
sammanslutning mellan konungariket och
hertigdömet Slesvig, med frånskiljande av de
tyska förbundsländerna Holstein och
Lauen-burg. Floden Eider skulle således bli rikets
gräns i s. Det motsatta partiet,
helstatsmännen, ville ha Holstein och Lauenburg
kvar i statsförbundet. E. Ebg.*
Eiderstedt [äFdorftät], halvö på västkusten
av preuss. prov. Schleswig-Holstein, n.om
Eider-mynningen; till stor del bördigt marskland.
Eidfjord [ä’jd-], den innersta, i östlig
riktning gående delen av Hardangerfjord inemot
Hardangervidden. S. om Hardangerjökeln och
ö. om E. ligger i E:s herred (Hordaland fylke)
vattenfallet Vöringfossen.
Efdola, grek., »små bilder», som
Demokri-tos (se d. o.) antog avsöndras från tingens
yta och intränga i sinnesorganen, varigenom
varseblivningarna uppkommo. S-e.
Eidologl (av grek. éi’dola), den fjärde delen
av Herbarts metafysik. Se H e r b a r t.
Eidsivatingslagen [ä’jd-] (fno.
Eidsifapings-lög), den gamla lagen för s. ö. Norges tingslag,
vars tingsställe var Eidsvoll. Sagorna
nämna Halvdan svarte som lagstiftare för
Oplandene, som utgjorde huvudlandskapet i
Eidsivatingslaget. Av lagen finnas blott kvar
kyrkorätten (upptecknad 1152—62) och ett
litet fragment av den världsliga rätten. Y. N.*
Eidskog [ä’jdskåg], herred i ö. Norge, s. om
Kongsvinger (Hedmark fylke), på gränsen till
Värmland kring banan från Charlottenberg;
646 kvkm, 6,120 inv. (1920). Där järnvägen
passerar riksgränsen, är ett fredsmonument
rest av svenska och norska fredsföreningar.
Eidsvold [ä’jdsvål], se Eidsvoll.
Eidsvoll [ä’jdsvål] (den officiella
namnformen, jämsides med vilken man ännu brukar
formen Eidsvold), herred och pastorat i
Norge, Akershus fylke; 10,428 inv. (1920).
Under medeltiden hölls där ett av Norges fyra
stora ting, Eidsivatinget, för Oplandene. Till
1820 fanns där ett järnbruk. I febr. 1814 hölls
på E., som då ägdes av statsrådet Karsten
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
