Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eidsvoll - Eiebakke, August - Eifel - Eiffel, Alexandre Gustave - Eiffeltornet - Eigg el. Egg - Eigtved, Nicolai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
Eiebakke—Eigtved
448
Huvudbyggnaden på Eidsvoll.
Anker, det riksmöte, som, i trots av
Kiel-freden, proklamerade Norges självständighet
och uppdrog regeringen åt prins Kristian
Fredrik. På E. hölls 10 april—19 maj
s. å. den riksförsamling, som utarbetade
Norges grundlag — varför denna ofta kallas
E i ds v o Ils f ö rf att n ingen, till
skillnad från den reviderade grundlagen av 4
nov. 1814. E:s huvudbyggnad har, jämte
tillhörande park (Doroteenbusk), för medel, som
hopsamlats genom allmän subskription, inköpts
till statsegendom. Byggnaden inrymmer ett
historiskt porträttgalleri, restaurerades 1900—
01 och har, så vitt möjligt, återfått sin
ursprungliga inredning. Se A. J. Lange,
»Eids-volds værks og Eidsvoldsbygningens historie
gjennem tiderne» (1902), minnesskriften
»Eidsvoldsbygningens historie 1814—1914»,
»Eidsvold 1814» (1914; med uppsatser av H.
Koht, C. Berner, H. Fett m. fl.). Jfr även
bild å sp. 450. Y. N. (M. H.)
Eiebakke [ä’ja-], August, norsk målare
(f. 1867). Studerade i Oslo och därefter i
Köpenhamn och Italien samt slöt sig till den på
1880-talet härskande realistiska riktningen.
Typisk för hans konst är »Anrättning» (1891)
— en redbar och vederhäftig
bondelivsskild-ring med ypperlig stoffbehandling. Den
följdes av »Söndagsfrid», »Sommar», »Till
arbetet» samt norska landskap. G-g N.
Eifel [aTfol], n. v. delen av Rhenska
skifferbergen mellan Mosel, Rhen och Rur (Roer) i
Vulkangruppen Falkenlei i Eifel.
Rhenprovinsen. E. är en högplatå av omkr.
500 m medelhöjd. I n. v. övergår E. i Hohes
Venn (se d. o.) och hör med sin västligaste
del, Schneifel (Sehneeeifel), geologiskt till
Ar-dennerna (se d. o.). E:s berggrund består
huvudsakligen av devoniska och katnbriska
skiffrar samt äldre och yngre vulkaniska bergarter.
Ännu resa sig vulkankäglor i sin
ursprungliga form med kratrar och lavaströmmar; här
och där synas små runda sjöar, Maare,
ex-plosionskratrar, som fyllts med vatten. Störst
bland dessa är Laacher See (3,3 kvkm stor,
53 m djup). Högst når E. i Hohe Acht, 746
m ö. h. E. genomskäres av djupa dalgångar,
kända för sin naturskönhet (Kylldalen).
Landskapets största rikedom äro de talrika
mineralkällorna, som givit upphov till badorter,
ss. Neuenahr och Daun. Klimatiska kurorter
äro Gerolstein och Kyllburg. E. L-r.
Eiffel [äfäT],
Alex-andre Gustav e,
fransk ingenjör (1832
—1923), berömd som
upphovsman till
åtskilliga storslagna
brobyggnader och
andra järnkonstruktioner.
E:s mest kända verk
är Eiffeltornet
(se d. o.).
Eiffeltornet [sv.
ä’j-fol-J (fr. Tour Eiffel),
det efter sin
konstruk
tör, A. G. Eiffel (se d. o.), uppkallade 300
m höga järntorn av fackverkskonstruktion,
vilket till världsutställningen 1889
uppfördes i Paris på Marsfältet nära Jenabron
och är ett av jordens högsta byggnadsverk.
E. har tre plattformar på resp. 57, 115 och
276 m höjd, dit man kan uppstiga medelst
såväl trappor som hissar (de två nedre äro
tillgängliga för allmänheten). I tornets övre del
finnas laboratorier för meteorologiska m. fl.
slags undersökningar samt sedan 1908 station
för trådlös telegrafering. Efter världskriget
har tornet även använts som
utsändningssta-tion för rundradio. Se bild å sp. 450. G. H-r.
Eigg [eg] el. Egg, se H e b r i d e r n a.
Eigtved [a’jktveö], N i c o 1 a i, dansk
arkitekt (1701—54). Var i Sachsen medhjälpare
åt Pöppelmann 1725—33, biträdde honom som
arbetsledare vid uppförandet av Zwinger i
Dresden, gjorde 1733—35 en studieresa, bl. a.
till Italien, och verkade sedan i Danmark.
1751—54 var han konstakademiens dir. — E.
ombyggde 1743—44 i Köpenhamn det nuv.
nationalmuseet, byggde 1749—60
Amalien-borg (se d. o. med bild), påbörjade
Fredrikskyrkan (»Marmorkirken»), byggde
Kristians-kyrkan på Christianshavn samt många
privatpalats m. m., särskilt i trakten av
Ama-lienborg, bl. a. Frederiks hospital, som nu
inrymmer danska konstindustrimuseet. — E:s
stil utgår från fransk och sachsisk senbarock
och övergår till en elegant och behagfull
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
