Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekblom, Richard - Ekbocken - Ekbohrn, Carl Magnus (Ekbom) - Ekby (Malmöhus län) - Ekby (Västergötland) - Ekby (Öland) - Ekchondrom - Ekchymos - Ekdahl, Nils Johan - Eke - Ekeberg (gods) - Ekeberg (höjd) - Ekeberg, Anders Gustaf - Ekeberg, Carl Gustaf - Ekeberg, Lars Birger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467
Ekbocken—Ekeberg
468
balt, språkens fonetik. Bland hans skrifter
må nämnas en utförlig »Rysk grammatik»
(1911; 2:a uppl. 1917), »Rus- et Varqg- dans
les noms de lieux de la région de Novgorod»
(1915), »Zur physiologie der akzentuation
langer silben im slavo-baltischen» (1922),
»Manuel phonétique de la langue lituanienne»
(1922) och »Quantität und intonation im
zent-ralen hochlitauischen» (1925). A. A-t.
Ekbocken, Cera’mbyx ce’rdo, Sveriges största
långhorning. Den når en längd av 30—50 mm
och är långsträckt med bakåt avsmalnande
täckvingar samt svartbrun med två par
otydliga upphöjda linjer på täckvingarna. Larven
lever i gamla, fristående, för solen utsatta ekar,
vilkas stammar äro fulla av dess väldiga
flyghål. Numera torde e. i Sverige egentligen blott
finnas på Öland, där i Halltorps hage några
av e. angripna ekar äro fridlysta. I. T-dh.
Ekbohrn, Carl Magnus, författare (1807
—81); hette urspr. Ekbom. Uppmuntrades
som nittonårig betjänt av P. Wieselgren att
studera och promoverades i Lund till fil. dr
1835. Redigerade Helsingborgsposten 1833—
35 och medarbetade i Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidning 1836—50; var från 1856
tullinspektör vid Blockhusudden i Stockholm.
Skrev efterklangspoesi (»Ungdomsförsök i
vitterhet», 1832; »Nya dikter», 1864), ordböcker
(»Förklaringar öfver 23,000 främmande ord»,
1868; 4:e tillökade uppl. 1904) m. m. R-n B.
Ek by, socken i Malmöhus län, se E k e b y.
Ekby, socken i n. Västergötland, Vadsbo
härad, Skaraborgs län, ö. om nedre Tidan;
22,34 kvkm, 477 inv. (1926). Är i v. odlad
slättmark, i ö. skogrik. 1,266 har åker, 697
har skogs- och hagmark. Ingår i Ullervads,
Eks, E. och Utby pastorat, Skara stift,
Marie-stads kontrakt.
Ekby, socken på Ölands östsida, ö. om
Borgholm; Runstens härad, Kalmar län; 11,7 kvkm,
182 inv. (1926). 527 har åker, 451 har
skogs-och hagmark. Ingår i Köpings och E.
pastorat, Växjö stift, Ölands n. kontrakt. — E. har
av alla Sveriges socknar lidit mest av
emigrationen (60 % folkminskning sedan 1870). ö.
Ekchondröm (av grek, ek, ur, av, och
clio’nd-ros, brosk), brosksvulst (se d. o.).
Ekchymös, blodutådring.
Ekdahl, Nils Johan, präst,
historieforskare (1799—1870). Prästvigdes 1822 och blev
1838 kyrkoherde i Adolf Fredriks församling i
Stockholm. På resor för Vitt.-akad:s räkning
1827—30 insamlade E. över 1,000
pergamentsbrev (»kalvskinnsprästen»), nu i Riksarkivet.
I Vitt.-akad:s arkiv förvaras hans samlingar
till Norrlands historia och topografi.
Förtjänstfull som samlare, var E. som
urkunds-utgivare (t. ex. av »Hist. handl.», d. 16—18
och delvis 19) vårdslös och utan tillräckliga
förkunskaper. Hans sätt att utföra
regeringens uppdrag att i Oslo 1832—36 övervara
delningen av Kristian II :s arkiv (se d. o.) och
avskriva de Norge och Danmark tillfallna
handlingarna ådrog honom skarpt klander.
Han utgav »Christiern II :s arkiv, 1:
Handlingar rörande Severin Norby» (3 bd, 1835—
36, jämte bihang 1842). Jfr uppsats av A.
Grape i Nord. Tidskr. för Bok- och
Biblioteksväsen 1926. B. H-d.
Eke, socken på s. Gotland; Gotlands s.
härad, på öns östsida vid Gansviken s. v. om
Ronehamn; 18,67 kvkm, 225 inv. (1926). I det
inre uppodlat, åt kusten skogsmark. 467 har
åker, 1,214 har skogs- och hagmark. Ingår i
Rone och E. pastorat, Visby stift, Södra
kontraktet. — Kyrkans enskeppiga långhus och
kor, det senare med rak östvägg, båda med
rundbågiga, ganska enkla portaler,
uppbyggdes omkr. 1200. Det nuv. tornet, som bar
spetsbågiga öppningar, tillkom omkr. 1250 i
st. f. ett äldre torn, vilket tillhört en äldre
kyrka på platsen. I kor och långhus finnas
kälkmålningar från 1400-talet, framtagna
1916. Ö.;E. L-k.
Ekeberg, gods i ö. Närke vid Hjälmaren, 25
km ö. om Örebro, mitt emot Göksholm;
Lill-kyrka socken, Örebro län; 527 har, därav
247 har åker. Äger dolomitbrott
(»Ekebergs-marmor»), Tax.-värde 277,300 kr. (1925).
Tillhörde från 1500-talet till 1748 släkten
Leijon-hufvud. Nuv. ägare Nils Kierkegaard.
Ekeberg, höjd invid Oslo (se d. o.).
Ekeberg, Anders Gustaf, kemist (1767
—1813), brorson till C. G. E. Fil. mag. i
Uppsala 1788, blev docent där 1794 och laborator
1799. Led. av Vet.-akad. 1799. E. var en
skicklig analytiker och mineralkemist; han
upptäckte 1802 grundämnet tantal i mineralet
yttrotantalit.
Ekeberg, Carl Gustaf, sjöfarande (1716
—84), farbror till A. G. E. Var skeppsläkare
på en spaniefarare, gjorde efter 1742 flera
färder i Ostindiska kompaniets tjänst, blev
1750 kapten på skeppet »Freden» och 1755
löjtnant vid amiralitetet. Till de indiska och
kinesiska farvattnen for E. bl. a. 1764 jämte
botanisten Sparrman samt 1769—71 på
skeppet »Finland», om vilken resa J. Wallenberg
skrev »Min son på galejan» och E. sin
»Ost-indiska resa, åren 1770 och 1771" + ™ imu.
Sin sista Kinaresa gjorde
bl. a. »Kort berättelse om d
hushållningen» (1757). Led.
Ekeberg, Lars Birge
man, justitieråd (f. 1880
i Uppsala 1898, docent 1
s. å. prof, i speciell prh
rätt vid den nyinrättade
vetenskapliga avd. inom
skola samt 1915 prof, i civuratt dar. K. har
medverkat i lagstiftningsarbetet inom flera
statsdepartement och på offentligt uppdrag
utarbetat en mönstergill rättshistorisk
utredning, »Om frälseränta» (1911),
förordnades 1909 till led. av Lagberedningen och
deltog i denna egenskap — utan att därför
uppge sin lärargärning — verksamt i det
skandinaviska lagarbetet på familjerättens
område; den nya giftermålsbalken och de s. k.
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
