Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekehorn, Johan Gustaf - Ekelund, Jacob - Ekelund, Ragnar - Ekelund, Vilhelm - Ekendahl, Daniel Georg - Ekengren, Wilhelm August Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
Ekelund—Ekengren
474
22/3). Fil. kand. 1881, med. dr 1891, docent i
kirurgi i Uppsala 1892—93, lasarettsläkare i
Härnösand 1892—98 och Sundsvall 1898—1909
samt prof, i kirurgi i Uppsala 1909—16 och
vid Karolinska institutet i Stockholm 1916—
22. E :s författarskap omfattar mest
urinvägarnas kirurgiska sjukdomar. T. R.
Ekelund, J a c o b, skolman,
läroboksförfattare (1790—1840). Blev student i Lund 1811,
promoverades till fil. mag. där 1814, avlade
teol. kand.-examen i Uppsala 1818,
prästvigdes s. å. och var 1821
—35 kollega vid Klara
skola i Stockholm. I
15 olika arbeten, som
utkommit i
sammanlagt 65 uppl.,
framställde E. »till
ungdomens tjänst» Sveriges
hävder och den
allmänna historien. Hans
historiska läroböcker
nådde sin stora
spridning väsentligen till
följd av den livliga och
målande stil, vari de voro avfattade; de
behärskade läroverken i nära 50 år, innan de fingo
vika för mera metodiska och mindre
anekdotrika efterträdare. Bland E:s läroböcker må
nämnas »Försök till lärobok i gamla historien,
för lärdomsscholor» (1826; 12 :e uppl. 1873),
»Fäderneslandets historia i sammandrag, för
begynnare» (1832; 11 :e uppl. 1868) och
»Lärobok för första begynnare i fäderneslandets
historia» (1835; 12 :e uppl. 1868). — E. utgav
även en latinsk och en fransk läsebok,
åtskilliga biografier (i »Svenskt Pantheon»,
1832—36) och några övers, (romaner av W.
Scott m. m.). Han var som lärare värderad
och omtyckt, ehuru han hade svårt att
uppehålla ordning bland sina lärjungar. P. E. L-m.*
Ekelund, Ragnar, finländsk målare och
skald (f. 1892 ®/12). Studerade i Helsingfors
och i Paris, där han anslöt sig till Henri
Matisse. Hans målningar, mest interiörer,
stilleben, landskapsbilder samt gatuvyer från
stillsamma småstäder, äro vanl. hållna i
dämpad och strängt återhållen färgskala. — I
hans diktsamlingar, »Sånger i sol och
skymning» (1914), »Gatans dikter» (1915),
»Disti-cha» (1918), »Visioner» (s. å.), »Vägarna»
(1919) och »Improvisationer» (1922), ha »grå
impressionistiska gatustämningar fått vika
för än idylliska, än visionärt extatiska
skön-hetssyner, som i sin tur bleknat och avlösts
av personligt fördjupad och förmörkad
reflexionsdikt» (E. Kihlman). B. H.
Ekelund, Vilhelm, författare (f. 1880 14/m).
E. debuterade 1900 i den av fyra lundensare
utgivna kalendern »I skilda färger» och har
utgivit diktsamlingarna »Vårbris» (1900),
»Syner» (1901), »Melodier i skymning» (1902),
»Elegier» (1903), »In candidum» (1905),
»Haf-vets stjärna» (1906), »Dithyramber i
aftonglans» (s. å.), »Grekisk bukett» (s. å.; fria
tolkningar av grekiska dikter), aforism- och
essäsamlingarna »Antikt ideal» (1909),
»Böcker och vandringar» (1910; ny saml. 1923),
»Båge och lyra» (1912), »Tyska utsikter»
(1913), »Nordiskt och klassiskt» (1914), »Veri
similia» (2 dir, 1915—
16), »Metron» (1918),
»Attiskt i
fågelperspektiv» (1919), »På
hafsstranden» (1922),
»Sak och sken» (s. å.),
»Lef nadsstämning» och
»Väst-östligt» (1925).
1913 utkommo »Valda
dikter», 1921 E:s
»Dikter» i 3 bd. E.
har utvecklat
landskaps- och
stämnings-skildringen från sin
hembygd efter Ola Hanssons m. fl. föredöme
och under inflytande av modern tysk lyrik.
Hans poesi är intim och subtil känslodikt,
som vid sidan av de fina naturstämningarna
även rymmer skönhetsdyrkande hymner och
dityramber. I motsats till 1890-talets
svenska vers, som framför allt utvecklat olika
strofiska versmått, har E. företrädesvis
använt s. k. fria metra, stundom av stor
rytmisk skönhet. E:s författarskap intar en
plats för sig i den svenska litteraturen.
Energiskt har han strävat att i knappaste möjliga
form ge uttryck för sin åskådning och taga
ställning till världslitteraturens förnämste.
Hans grundstämning är ensamhetskänsla, en
trotsig subjektivism, som med lidelsefull
skön-hetsdyrkan förenar ett stundom orättvist och
sterilt hat mot naturer och uppfattningar,
som han finner världsliga, svaga och
ointellektuella. I sina senare arbeten har E. visat
mera värme och med sympati skildrat t. ex.
Emerson. Idealet är för honom antiken.
Svår-modig och ojämn, dragés han till klarheten,
lugnet ooh måttan. E. har översatt G.
Leopardi. Se Böök i »Essayer och kritiker 1913
—1914» (1915), A. Werin i Ord och Bild
(1918) och A. Österling i »Dagens gärning»
(1921). 1924 fick E. samfundet De nios stora
pris och 1926 det av Sveriges studentkårer
utdelade Frödingsstipendiet. R-n B.*
Ekendahl, Daniel Georg, författare (1780
—1857). Efter studier i Uppsala, Greifswald
och Lund ingick han i en tysk-engelsk trupp
(»legion») och deltog i kriget mot Napoleon
1813—15. »Hauptmann» E. slog sig sedan ned
i Tyskland, bodde en tid i Weimar samt verkade
som lärare och skriftställare under
brydsam-ma, tidtals usla ekonomiska förhållanden. Han
översatte svensk litteratur till tyska och
tvärtom, skrev i tidningar och tidskrifter samt
historiska och statsrättsliga m. fl. arbeten, av
vilka »Die höchsten Idéen der Kunst» (1831)
och en svensk historia, som dock till största
delen var ett plagiat av Geijers nyutkomna
verk, rönte avsevärt erkännande. R-n B.
Ekengren, Wilhelm August F e r d i-
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
