Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekkehart - Eklampsi - Eklatant - Eklatera - Eklekticism - Eklektiker - Eklips - Ekliptika - Eklog - Eklogit - Eklund, Alice Jenny, f. Uddgren - Eklund, Anders - Eklund, Ernst Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
Eklampsi—Eklund, E. O.
482
»Waltharius», den enda fullständiga poetiska
behandling av sagan om Walter av
Akvita-nien, som bevarats (utg. 1907 av K. Strecker).
— E. II (d. 990), .lärare åt hertiginnan
Had-wig. Scheffels »Ekkehard» romantiserar E. I
och E. II i en person. Litt.: Meyer von
Kno-nau, »Die Ekkeharte von St. Gallen» (1876).
Eklampsi (av grek. ekla’mpéin, framglänsa),
sjukdomssymtom, som plötsligt uppträda
under förlossningen, sällan under senare delen
av havandeskapet eller barnsängen, och som
bestå i anfallsvis påkommande kramper
(kon-vulsioner) i hela kroppen jämte medvetslöshet.
E. är en mycket farlig
förlossningskomplikation, i det att omkr. 20 % av de angripna
mödrarna och omkr. 50 % av fostren duka
under däri. Erfarenheten har visat, att mycket
ofta den sjukas njurar ej äro friska. Av stor
vikt är att veta, att läkaren genom lämplig
behandling av den havande under grossessen,
då symtom på njursjukdom eller på att
njurarna börjat att ej fungera tillfyllest
uppträtt, med sannolikhet kan förekomma ett
senare utbrott av livsfarlig e. Varje havande
kvinna bö därför allt emellanåt låta
undersöka sin urin (på äggvita) av läkare, särskilt
under sista månaderna och framför allt om
svullnad i ben, händer och ansikte, huvudvärk,
dåsighet, synrubbningar eller andra sjukliga
symtom skulle tillstöta. — Om e. hos barn,
en helt annan sjukdom, se Kramp. Bvn.*
Eklata’nt (fr. éclatant), slående,
iögonenfallande.
Eklatèra (fr. éclater), offentliggöra (en
förlovning).
Eklektici’sm (av grek. ekle’gein, utvälja),
den metod inom vetenskap (särskilt filosofien)
och konst, som kännetecknas därav, att man
i sin egen åsikt el. uppfattning sammanför
beståndsdelar ur föregående åsikter el.
uppfattningar. Inom de sköna konsterna menas
med e. en strävan att förena olika förebilders
stilar. Jfr Eklektiker
Ekle’ktiker (jfr Eklekticism), person,
vars åskådning och vetenskapliga el.
konstnärliga alstring sakna djupare originalitet
och som rör sig med ett urval av andras idéer
och motiv. — Adj.: E k 1 e’k t i s k.
Ekli’ps, se Förmörkelse.
Ekli’ptika. Under sin rörelse kring solen
förblir jorden i det allra närmaste i samma
plan. Detta plan benämnes ekliptikan el.
jordens banplan. Namnet e. nyttjas även för den
storcirkel detta plan utskär på den skenbara
himmelssfären. Det är tydligt, att solen, sedd
från jorden, alltid måste synas i någon punkt
på denna storcirkel, varför man även kan
säga, att e. utmärker solens skenbara bana
på himmelssfären. På grund av att
planeternas banplan bilda obetydliga vinklar med e:s
plan, synas även dessa på himlen ständigt i
närheten av den nämnda storcirkeln el. inom
det bälte av stjärnbilder, som omger den och
som kallas djurkretsen (se d. o.) el.
zodiaken. — Vinkeln mellan e:s plan och ekva-
S odra.
Aint-melspoien
torns plan kallas e:s lutning. Denna är
underkastad en långsamt fortgående förändring,
i det att den årl. minskas med något mindre
än en halv bågsekund. F. n. (1926) utgör den
23° 27’ 2". Skärningspunkterna mellan e. och
ekvatorn benämnas d ag j äm n i n gs pu n
k-ter (se D a g j ä m n i n g). S. A-f.
Eklog [-lä’g] (grek, eklogè, utvald dikt),
herdedikt, idyll.
Ekloglt, kristalliniskt kornig bergart,
bestående av röd granat och grön augit (s. k.
omphacit), vartill ofta kommer bl. a. amfibol,
t. ex. smaragdgrön s. k. smaragdit. N. Zn.
Eklund, Alice Jenny, f. Uddgren,
skådespelerska (f. 1896 21/7), sedan 1919 g. m.
E. O E (se d. o.); 1915—16 anställd hos
Karin Swanström, 1916—26 vid Blancheteatern
och sedan 1923 vid Komediteatern. Bland
fru E:s roller märkas Kiki, Eliza i »Eliza
stannar», Renée i »Hjärter i trumf»,
Gene-viève i »En okynnig unge» och Ane i
»Geografi och kärlek». — Fru E:s styrka är den
moderna komedien, där hon rör sig med
utsökt behag och fin humor och med naturlig
smak vet att bryta udden även av det djärvt
frivola. G. K-g.
Eklund, Anders, målare, verksam i
Stockholm, omtalad 1763—1802. Målade stilleben,
genretavlor m. m., utförde altartavlan i
Skederids kyrka (1773) och var en särskilt inom
borgerliga kretsar mycket anlitad porträttör.
Eklund, Ernst Olof, skådespelare och
teaterledare (f. 1882 ®/s). Var först
posttjänsteman men började 1908 sin teaterbana,
sjöng bl. a. Scarpia i »Tosca» i landsorten,
övergick till talscenen och var anställd hos
Hj. Selander, vid Intima teatern (1911), hos
Ranft och 1916—17 vid Blancheteatern, som
han därefter ledde till 1926. E. leder sedan
1923 Komediteatern och sedan 1926
Konserthusteatern. Bland E:s roller märkas
Eng-strand i »Gengångare», Turman i »Geografi
och kärlek», dr Schön i »Jordanden»,
Fredrik I i »Kungens amour», Prior i »Till
främmande hamn», Raoul i »Hjärter i trumf» och
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
VI. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
