Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eklund, Ernst Olof - Eklund, Johan Alfred - Eklund, Ludvig August - Eklund, Oskar Gustaf - Eklund, Pehr Gustaf - Eklundshov - Eklärera - Ekman, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
483
Eklund, J. A—Ekman
484
Octavius i »Antonius och Kleopatra». Av E:s
egna teaterstycken ha med framgång uppförts
»Heder» (1917) och »Bara en piga» (1918). —
Som skådespelare är E. manlig, sympatisk och
naturlig, med godmodig humor som
starkaste märke. Hans senaste företag som
teaterledare avser att till låga pris bjuda en bred
publik god repertoar, såväl klassisk som
modern. — E. är sedan 1919 g. m. skådespelerskan
Alice Uddgren (se Eklund, A. J.). G. K-g.
Eklund, Johan Alfred, biskop (f. 1863
7/i). Blev teol. kand, i Uppsala 1890,
prästvigd 1892, komminister i Västra Tunhem 1894,
domkyrkovicepastor och docent i apologetik i
Uppsala 1896,
domprost i Kalmar 1902
samt är biskop i
Karlstad sedan 1907. E:s
livsgärning anknyter
sig framför allt till
den ungkyrkliga
rörelsen, till vars främsta
målsmän han räknas.
För psalmboksfrågans
lösning har E. träget
arbetat, särskilt genom
ett förslag till
reviderad psalmbok 1911, där
många bearbetningar och originalpsalmer av E.
ingingo (E. har bl. a. skrivit psalmen »Fädernas
kyrka», n:r 533 i Sv. psalmbokens tillägg).
Som homilet har han verkat förnyande i sund,
realistisk riktning. Hans inlägg i
dagsfrågorna ha ofta en skarp polemisk form. Har
utgivit bl. a. »Nirväna. En religionshistorisk
undersökning» (1899), »Andelifvet i Sveriges
kyrka», 1—5 (1911—24), »Vår kyrkopsalm»
(1915), predikosamlingen »Kyrkans år» (ny
uppl. i tre årg., 1915—17), »Pontus Wikner»
(1921), »Under korset och inför döden»
(psalmer i bearbetning; 1922) och »Biskop Paulus
Genberg» (1925). Jfr E. Leufvén, »J. A. E.
såsom predikant» (1917), och Vår Lösens
Eklundsnummer 1923. (B. A.)
Eklund, Ludvig August, tidningsman,
politiker (1839—98), lektor i historia och
svenska i Jönköping 1870 och i Norrköping från
1876. E. redigerade sedan 1875 Norrköpings
Tidningar, som blev ett bland
landsortspressens mest betydande konservativa och
tull-skyddsvänliga organ, samt stod (sedan 1888)
den protektionistiska regeringen ganska nära.
E. var riksdagsman i Andra kammaren 1891—
96 samt i Första kammaren 1898.
Eklund, Oskar Gustaf, nykterhetsman,
politiker (f. 1861 8/7), en av banbrytarna för
den moderna nykterhetsrörelsen i Sverige. E.
är boktryckare i Stockholm sedan 1883 och
sedan 1900 verkst. dir. i a.-b. Svenska
nyk-terhetsförlaget. Han införde 1883
blåbands-rörelsen i Sverige, var 1906—09 chef för
god-templarordens svenska storloge och är sedan
1920 medlem av godtemplarordens
internationella råd. 1888—1906, en tid 1918 och 1920
—25 redigerade han veckotidningen Reforma-
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
torn. Han var medlem
av 1911 års
nykterhetskommitté. E. var
en bland
initiativtagarna till och
1896—-1908 ordf, i Liberala
valmansföreningen (se
d. o.), tillhörde
1894—-1905 Andra kammaren,
1910—18 Första
kammaren samt 1906—12
Stockholms
stadsfullmäktige. W. S-dt.*__________________________
Eklund, Pehr Gustaf, teolog (1846 2/a
—1911 28/i2). Efter grundlig humanistisk och
klassisk utbildning blev E. docent i exegetik
1872, e. o. prof, i symbolik och moralteologi
1882, prof, i dogmatik
och moralteologi 1890
samt l:e teol. prof,
och domprost i Lund
1893. Vid jubelfesten
i Uppsala 1893 blev
han teol. dr. E. var
led. av kyrkomötena
1893, 1898 och 1903.
— Sin teol.
ståndpunkt utvecklade E.
under studiet av
Mar-tensen, Schleierma-cher, Ritschl och den
nyare historisk-kritiska teologien.
Utmärkande för honom var framför allt
anslutningen i tro och tanke till Martin Luther.
E:s strävan var att under tolkning av
reformatorns kateketiska arbeten uppbygga
en renodlad evangelisk teologi och därifrån
avlägsna tankar och uttryck av juridisk
och intellektualistisk prägel. Som
personlighet och lärare utövade E. vid Lunds univ. ett
avgörande inflytande på flera generationer
teol. studerande. E:s inflytande sträckte sig
till hela den akademiska världen och därutöver.
Omedelbarheten i hans väsen, det breda och
kraftiga gemytet, hans intuitiva förmåga
att förstå och på ett folkligt sätt replikera
gjorde honom utomordentligt populär.
E. skrev bl. a. »Om theologiens begrepp och
indelning» (1874), »Om kenosisdogmens
fortbildning» (1877), »Grunddragen af den
kyrkliga trosläran» (1880), »Kyrkans allmänna
historia» (1883), »Det kyrkliga
gudstjenst-firandet» (1885), »Lutherska endrägtsboken»
(1893), »Den apostoliska tron» (1897—99) och
»Evangelisk fadervårsdyrkan» (1904—05). Ur
E:s föreläsningar och skrifter har L. Wollmer
sammanställt »Evangelisk troslära» (1914).
Till hans 65-årsdag utkom festskriften
»Skrifter tillägnade P. G. E.» (1911). L. W-r.
Eklundshov, se Uppsala.
Ekläréra (fr. éclairer), anordna stark och
praktfull belysning (för fest). — Subst.:
Eklä-rèr ing.
Ekman, svensk släkt, av vilken många
medlemmar varit verksamma i Göteborg; dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
