Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekman, släkt - Ekman, Axel - Ekman, Carl Christoffer - Ekman, Carl Daniel - Ekman, Carl Edvard - Ekman, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
Ekman, A__Ekman, C. G.
486
ättefader var Lars Jonsson, bergsfogde på
Värmlandsberg 1556—88. Från dennes
sonsons söner härstamma släktens två grenar.
Till den äldre grenen hörde bröderna J
o-han Jacob E., läkare i Göteborg (1771
-—1814), och Gustaf Henrik E. (se nedan).
Om J. J. E:s äldre son Oscar E. se nedan.
Dennes broder kommendörkaptenen,
direktören i a.-b. D. Carnegie & co. Jacob Emil
E : s (1815—1900) roande
»Dagboksanteckningar» utgåvos 1916; om hans söner Fredrik
Gustaf och Johan E. se nedan. Om G. H.
E:s söner Gustaf (1804—76), Johan Jacob
(1815—1908) och Carl Edvard E., sonson Axel
E. och sonsons son Wilhelm E. se nedan. —
Till släktens yngre gren höra Fredrik
Lau-rentz E. och dennes son Vagn Walfrid E.;
om dem se nedan. A. A-t.
Ekman, Axel, politiker, ämbetsman (f.
1869 2/8), son till C. E. E.; jfr
släktöversik-tea. Var 1893—-1917 verkst. dir. i a.-b.
Finspångs styckebruk och 1906—17 bosatt på
Mo-gård i Risinge socken,
Östergötland (»E. i
Mo-gerd»). E. erhöll tidigt
många kommunala och
allm"nni.
förtroendeuppdrag samt var 1903
—17 led. av Andra
kammaren, invaldes
1909 i statsutskottet,
var dess v. ordf. 1912
—16 och ordf. 1917.
Som riksdagsman
gjorde han sig bemärkt
som god debattör med
ett elegant och urbant uppträdande. Han
tillhörde de liberala men var ingen utpräglad
partiman och avvek bl. a. i försvarsfrågan från
partiprogrammet; mest intresserade han sig
för kommunikations- och sociala frågor. Sedan
mars 1917 är han landshövding i Skaraborgs
län. E var 1912—17 riksgäldsfullmäktig och
har varit ordf, i el. led. av många kommittéer,
bl. a. för järnvägsfrågor. Ths.*
Ekman, Carl Christoffer, ämbetsman
(1747-—1818). Var född i Umeå, åtföljde som
auditör Åbo läns reg:te under Gustav III:s
ryska krig 1788—90 samt blev borgmästare i
Nystad 1795. E., som var konungsligt sinnad,
förde under sin vistelse vid reg:tet en
detaljerad dagbok över de missnöjda officerarnas
(Anjalamännens) planer och förehavanden.
Den är utg. av R. Hausen i Sv. litt.-sällsk:s
i Finland skr., 44 (1900; tillägg i de) 47, 1901).
Jfr J. R. Danielson-Kalmari, »Stats» och
samhällsliv i Finland», II (1925).
Ekman, Carl Daniel, ingenjör,
sulfitcellulosaindustriens grundare (1845—1904),
son till provinsialläkaren och fornforskaren
Otto Christian E, (1791—1866), bekant
genom värdefulla samlingar av fornsaker från
Öland och Kalmar läns fastland (nu i Statens
hist. museum). E. studerade 1865—68 vid
Teknologiska institutet och blev 1871 kemist
vid Bergviks trämassefabrik i Hälsingland. E.
lyckades där genom kokning av träflis i en
lut av surt magnesiumsulfit framställa
cellulosa i fabriksmässig skala (1874) och blev
därigenom uppfinnare av den s. k.
sulfitmetoden. Sedan hans system blivit fullt
utarbetat, vistades E. mest i utlandet och var
från 1883 ledare av ett pappersbruk i
North-fleet nära Gravesend (England). G. H-r.
Ekman, Carl Edvard, bruksidkare,
politiker (1826 7/3—1903 24/ia); jfr
släktöversikten. Studerade först järnhanteringen hos sin
broder Gustaf E. på Lesjöfors, därpå i
bergsskolorna i Filipstad
och Falun, blev 1848
förvaltare vid
Finspångs bruk, inköpte
1856 detta och 1857
Stens bruk. Under E :s
ledning utvecklades
Finspång till ett stort
etablissemang, bl. a.
för kanontillverkning;
även åt skogsbruket
ägnade E. mycken
omvårdnad. Bruket
överläts 1884 på a.-b.
Fin
spångs styckebruk, i vars styrelse E. blev ordf.
Han hade en mängd offentliga uppdrag, var
länge ordf, i Östergötlands landsting och
invaldes 1859 och 1862 av andra bruksdistriktet i
borgarståndet. Mycket intresserad för
folkundervisningen, väckte han 1862 motion om
tillsättande av folkskolinspektörer, särskild byrå i
Ecklesiastikdepartementet för folkskolärenden
o. s. v. 1867—93 var E. en av Östergötlands
läns representanter i Första kammaren och
tillhörde olika utskott, bl. a. de särskilda
utskotten för försvarsfrågan 1867, 1869, 1870
och 1875; var 1876—80 ordf, i statsutskottet.
Han var en av ledarna för den en tid med
lantmannapartiet lierade s. k. skånska
fraktionen i Första kammaren, avböjde 1883 att
bliva statsminister efter Posse och var under
1880-talet en av de stridbaraste frihandlarna
Led. av Vet.-akad. (1889). (A. A-t.)
Ekman, Carl Gustaf, politiker,
nykterhets-man (f. 1872 5/10). E. föddes i Munktorp,
Västmanlands län, är soldatson, var först
drängpojke, sedan
byggnadsarbetare (grundläggare),
bedrev vid sidan därav
affärer i mindre skala,
idkade flitigt
självstudier samt var elev
vid en handelsskola
1891 och vid
Kristinehamns praktiska skola
1894—96. Han blev
1893 chef för
Västman-land-Närkes distrikt
av templarorden, var
några månader 1896
redaktör för Malmköpings Tidning, därpå
okt. 1896—maj 1897 redaktionssekreterare i
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
