Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekman, Gösta - Ekman, Ida, född Morduch - Ekman, Johan - Ekman, Johan August - Ekman, Johan Jacob - Ekman, Karl - Ekman, Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
491
Ekman, I__Ekman, K. J.
492
lena Rudenschöld», Dalin i »Dalin och
drottningen», Gösta Berling, Kristian VII i
»Struensee», soldaten i »Graven under
triumfbågen», Giannetto i »Vendetta», Karl
Henrik i »Gamla Heidelberg», Fredrik den
store i »Kungens dansös», Delevis i »Vi och
de våra», Tonio i »Herdestunden» och Billy i
»Gröna hissen». — Redan tidigt den svenska
scenens bortskämde jeune premier, har E.
överraskat med en fortgående utveckling till
karaktärsskådespelare av stora mått och
behärskar nu med fulländad teknisk säkerhet
hela skalan från det högre dramat till den
lättaste komedien, kanske med en liten
reservation för det rent lyriska. Hans
framställningar bottna i reflexion och temperament i
förening och präglas av fantasi, humor,
mänsklig sanning och natur. E. spelar i komedien
gärna på sin egen älskvärda personlighet men
ger på andra områden med varje ny roll något
nytt, säreget och intressant. G. K-g.
Ekman, Ida, född M o r d u c h, finländsk
sångerska (f. 1875 22/4), sedan 1895 g. m.
Karl E. Var elev av Pauline Lucca, sjöng
på 1890-talet först vid flera teatrar i
Tyskland men övergick 1897 helt till
romanssången och oratoriet. Fru E. har låtit höra sig
på konserter i de flesta länder i Europa. T. N.
Ekman, Johan, affärsman, donator (1854
—1919); jfr släktöversikten. Blev 1891
delägare i firman Ekman & co. i Göteborg (se
Ekman, G. H. och J. J.), var 1892—1911
italiensk konsul, hade en rad kommunala
uppdrag och var led. av en mängd affärsföretags
styrelser. 1906—11 tillhörde E. Andra
kammaren (för Göteborgs stad) och 1912—19
Första (vald för Älvsborgs län); han var
liberal och från 1909 led. av bankoutskottet. Han
testamenterade 500,000 kr. till en
handelshögskola i Göteborg.
Ekman, Johan August, ärkebiskop (1845
—1913). Var soldatson, f. i Hjälstad,
Skaraborgs län, blev teol. kand, i Uppsala 1876,
docent i exegetik 1877, var regementspastor
1879—-87, blev prof, i
teol. prenotioner och
teol.encyklopedi i
Uppsala 1887, domprost
där 1896, biskop i
Västerås 1898 och
ärkebiskop 1900. Han blev
teol. dr 1893 och fil.
hedersdoktor 1900. E.
ledde som ordf,
kyrkomötena 1903—10 och
var ordf, i
bibelkommissionens rådgivande granskningsnämnd
från 1909. Som teolog medverkade E. till en
frisinnad uppfattning i bibelkritiska frågor.
Utgav bl. a. »Det kristliga prestembetets
ursprung», I (1882), »Under och andeingifvelse»
(1883) och »Den naturalistiska hedendomen»
(1886—88). Postumt utkommo »Tal vid
kyrkliga tillfällen» (1914). — Se W. Rudin, »Ärke-
biskop E. såsom teologisk författare» (i
Bibelforskaren, 1914); A. H. Lundström,
»Ärkebiskopen, d:r J. A. E. Några minnesblad»
(1915). B. A.
Ekman, Johan Jacob, grosshandlare
(1815—1908); jfr släktöversikten. Blev 1837
delägare i den av fadern startade firman
Ekman & co. i Göteborg och 1843 dess ledare;
firman bedrev vid denna
tid Sveriges största
järnexport. E. var en
mångbetrodd
kommunalman i Göteborg, v.
ordf, i dess
stadsfullmäktige 1863—70, ordf.
1870—87; länge var
han ordf, i styrelsen
för de enskilda
järnvägar, som berörde
Göteborg. Han var vid
riksdagen 1856—58
medl. av
borgarstån
det, tog senare livlig del i arbetet för det nya
representationsskicket och fungerade som ordf,
för de deputationer från olika håll i landet,
som 1865 hos Louis De Geer förordade
förslaget. 1866 invaldes E. av Älvsborgs läns
landsting i Första kammaren och
representerade där 1874—82 Göteborgs stad. I riksdagen
tillhörde han närmast brodern C. E. E:s grupp,
var led. av olika utskott, 1876—82 ordf, i
bankoutskottet och avböjde 1874 en erbjuden
finansministerpost. Han var medl. av 1869
års myntkommitté och av myntkommissionen
1872, vars arbete ledde till 1873 års
myntkonvention. K. W-g.*
Ekman, Karl, finländsk pianist (f. 1869).
Blev 1895 lärare vid Helsingfors musikinstitut
och är sedan 1907 dess dir. Företog på
1890-talet talrika konsertresor och gästade
Stockholm bl. a. 1894. E. har utgivit flera
piano-transkriptioner. Är sedan 1895 g. m. Ida E.
Ekman, Karl Johan, ämbetsman,
politiker (f. 1863 Tog 1887 hovrättsexamen
i Lund, blev assessor i Göta hovrätt 1898 och
är hovrättsråd där sedan 1909. E. är utpräglad
högerman och har varit led. av Första
kammaren sedan 1908 (led. av
konstitutionsutskottet sedan 1918). Han har varit mycket flitig
motionär (om begränsning av motionsrätten,
revision av kyrkolagen, åtgärder till
nykterhetens främjande, Stockholms avskiljande till
eget biskopsstift, införande av
kyrkofullmäktige, svensk konsulär representation på
Åland m. m.). Av kyrkomötena från 1915 har
E. varit medlem och motionerat bl. a. om ny
koralbok och revision av psalmboken. Han
har ofta anlitats som sakkunnig, bl. a. i frågan
om ecklesiastik boställsordning (1909—13),
kyrkofullmäktige och folkskolans
överflyttande till den borgerliga kommunen (1919—22).
E. är sedan 1910 led. av Svenska kyrkans
diakonistyrelse. Han har utgivit
»Ecklesiastik boställsordning. Med förklarande
anmärkningar» (1911) och »Lagen om reglering av
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
